godmorgon lördag!

Jag vågar inte ha Alice lös, för hon lyssnar när hon vill lyssna, och ger sig på bilar om hon får chansen (vi åker ut på flygfältet ibland, för det är långt till vägen, och det är tomt på folk), men idag släppte jag kopplet - klockan sju en lördag morgon, mindre trafik än så blir det knappast. Och hon var jätteduktig! Hon höll sig nära mig, på vägen hem igen så sprang hon en bit i förväg, men väntade tills jag kom ikapp, och dessutom var det inga problem för mig att röra vid henne. Förut så har hon sprungit när min hand har närmat sig, men nu tyckte hon att det var lite roligt till och med - jag fick både klappa och busa. Dessutom - hon var så upptagen med att bära sitt koppel, att hon märkte knappt att hon var lös. Stor framgång alltså! Men jag ser verkligen fram emot våren, så att vi kan börja vara ute på gården igen, det är verkligen en lyx för oss allihop!
 
 
 

när fixlustan hejdas av den förbenade vintern

Hemmafixlusten slog ju ner som blixt från klar himmel, och nu vill jag bara fixa och greja! Det kliar i fingrarna efter att sortera och organisera, göra om och flytta runt, göra nytt och piffa till - att helt enkelt förnya lite (eller mycket!) här hemma! Att det fortfarande är vinter ute, och att det inte verkar som att vintern tänker ge sig speciellt snart (-9 grader ute, och det snöar igen), det sätter lite käppar i hjulet. Mina näverlampor över köksbordet målade jag ju i somras, och då hittade jag inte den koralliga färg jag tänkt mig, och den färg jag hittade var väldigt mörkorange. Nu har jag ett gäng sprejburkar i nyanser från ljusrosa till grisrosa, från ljus aprikos till korall, och nu vill jag bara ta ner lamporna och spreja om dom. Tyvärr går inte det så bra, för vintern vill som sagt inte ge med sig, och dom funkar inte så bra att spreja inomhus eftersom jag behöver ha dom upphängda för att komma åt överallt. Jag är också lur på att spreja om lampfoten i köket, men där är det också bra om jag kan hålla till ute, för risken är att färgen gärna vill sprida sig.
 
Jag har också ett gammalt köksskåp med sneddörrar (om jag kommer ihåg rätt) i vedbon, min förhoppning är att efter ett par lager färg och kanske en uppsättning ben, så ska det funka som garn- och tygskåp i vardagsrummet, men dels behöver jag troligen hjälp med att få ner det från väggen det sitter på, dels behöver jag bärhjälp in. Det är en massa snö hela vägen från dörren till vedbon, så det krävs lite skottande för att få med mig skåpet därifrån, men sen går det förstås att måla det inomhus.
 
Igår ändrade jag om i hallen nere, dels såg det väldigt rörigt ut, dels plockade Alice gärna för sig ur skohyllan. Nu har jag bytt ut skohyllan mot en liten Billy-hylla, där jag får plats med både skor och väskor, och en hög med egenstickade halsdukar och sjalar i en färgglad hög längst upp, och jag har rensat bort en massa från hatthyllan. Den nya prydligheten saboteras av att jag har ställt min blockningsskiva (som jag använder till att blocka stickat på, den är ca 1½ x 1½ meter, så den tar lite plats) framför hyllan, eftersom Alice ändå kommer åt mina skor. Planen är att snickra ihop en dörr till bokhyllan, jag tänker mig en enkel träram av lister, och så hönsnät eller något inuti. Fast nu när jag sitter och funderar, så vore det roligt att verkligen göra en grej av det, som att försöka hitta en tavla som passar (eller så får jag måla en tavla som passar) och använda den som dörr. Gångjärn, en hasp, det är allt som krävs för att få den på plats, så det är inget stort projekt. Bara jag får tag på en tavla, så!
 
 
ETA: Tanke och handling är gärna ett hos mig, och jag började omedelbart kika efter tavlor som kunde passa. Det har jag ingen, däremot taveldukar i perfekt storlek, jag skruvade ihop två, och behöver nu bara gångjärn och hasp för att sätta fast min nya dörr. Men vad ska jag göra med den? Tyg lär bli alldeles hårigt av katterna, men tapet, målat mönster, ett riktigt tavelmotiv? Nånting annat?
 
Igår satt jag mest hela dagen och lappade det här gamla täcket. Eftersom det är gammalt, och det är välanvänt, så är tyget tunt och skört, dessutom har täcket råkat vara ivägen för Alice när hon försökt gräva sig ner i soffan, så det är hål dels i tyget, dels rätt genom vadden också på ett par ställen. Jag är rädd om täcket, jag vill gärna ha det kvar, så jag har samlat ihop ett gäng tyger i ungefär samma färgskala, och sedan sytt på lappar där det behövs. Jag misstänker att jag inte är klar än, jag ska kolla igenom hela täcket ordentligt idag så att jag inte missar något, men jag är faktiskt nöjd med hur det blir. Jag försöker alltså inte lappa och laga diskret och osynligt, utan jag gör dom olika mönstrade lapparna, i olika storlekar och former, till en del av charmen med täcket. Om tio år, så kanske inte det syns så mycket av originalet, men det kommer ändå att vara fint. Sånt tycker jag om, när tiden får sätta sina spår.
 
När jag tog fixa-i-hallen-paus, så lade jag bara ner täcket i en hög på golvet. När jag kom tillbaka, så hittade jag Selma ingosad i täcket som värsta prinsessan på ärten. Mystjejen deluxe!
 
Jag använder alltså täcket som en pläd eller filt, jag gör gärna det med fina täcken jag hittar på loppis. Jag har slitit ut flera stycken genom åren, som sedan har hivats, men jag tänker alltså bli noggrannare med att bevara dom hädanefter. På samma sätt som jag har blivit noggrannare med att bevara mina stickade sockar - förut så har jag slängt trasiga sockar istället för att laga dom, eller för att bara spara dom för att dom är fina och för allt arbete jag lagt ner på dom, och nu ångrar jag det jättemycket. Det går inte att göra något åt tidigare synder, men jag kan hindra framtida!
 
Spara

alla hjärtans dag

Det här brukar vara en jobbig dag för mig (liksom dom flesta högtider), det blir så väldigt tydligt att romantisk kärlek inte är något som är ämnat för mig. I år så har jag inte alls några såna känslor, det enda sättet jag har tänkt på alla hjärtans dag, är kreativt - vilka projekt ska jag sticka i februari, som har Valentines-tema? Jag har helt enkelt totalt glömt bort att tänka på mig själv och det jag inte har.
 
Förresten, vet ni vad jag faktiskt har? Jag har så mycket kärlek omkring mig ändå - jag har mina fyrbeningar som ger mig såna mängder kärlek varje dag, jag har syskonbarn, jag har systrar, jag har föräldrar, jag har vänner - det är mer än vad många har! I år totalignorerar jag bristen på kärlek från en partner, och ser bara all annan kärlek. All kärlek är bra kärlek är ju en av mina livsslogans, dags att ta till mig det för egen del också!
 
 
Jag har en massa bilder på djuren, inte lika många på systrar och systerbarn, det här är vad jag lyckades skrapa ihop... Suss och Linda saknar jag bilder på, Oliver och Leo också, det betyder bara att jag inte tänkt på att ta fram kameran när jag träffat dom, inte att jag tycker sämre om dom... >_<