livet är lite jobbigt idag...

Synden straffar sig själv, säger ett gammalt ordspråk. Gamla kroppar får lida, säger jag... Jag har ont överallt, känns det - huvudvärk (teabstinens trodde jag, eftersom jag vaknade med ont i huvudet, men efter en stor mugg te kvarstår huvudvärken...), träningsvärk (fortsatte att gräva eldgrop härom kvällen, plus att jag bar några lass cementplattor), bråkande ischias (det hjälpte inte att jag for omkull härom dagen)... Dessutom är jag trött så in i bomben, Alice ska ut och kissa flera gånger om nätterna (hon löper, då vill hon ut ofta), och huvudvärken väckte mig tidigt. Jag ska sålunda lägga omkull mig på soffan när jag har klagat färdigt...
 
Passar på och klagar på vädret när jag håller på - ge mig regn! Jag minns inte sist det regnade, är det en månad sen? Mera? Mina odlingar behöver regn, och diket behöver fyllas på så att jag slipper hämta vatten inne när jag vattnar. Den här torkan är hur märklig som helst, vart har den svenska sommaren tagit vägen?
 
Nästa punkt är inte så mycket klag som lite ont i hjärtat... Jag har aldrig avlivat ett djur själv, inte förrän igår - Selma lämnade en sork på uppfarten, och sorken levde fortfarande, nätt och jämnt, och den led alldeles uppenbarligen. Hade jag lämnat den att dö av sig själv, så vet jag inte hur lång tid det hade tagit, och den hade plågats hela tiden. För sorkens skull, så skärpte jag mig och tog fram yxan. Det gick fort, och att veta att sorken slapp lida gjorde det mycket lättare när det väl var gjort. Dessutom, tänkte jag medan jag stod och försökte komma fram till hur jag skulle klara av att döda sorken, ska jag nångång kunna ha tex höns, så måste jag kunna avliva djur själv - höns blir sjuka, skadade osv, det humanaste är att kunna avliva så fort som möjligt. Att reda sig på egen hand är tyvärr inte alltid en dans på rosor, men jag är stolt över att jag faktiskt klarade av det!
 
 
 
Det här är förresten en av dom saker som bäst lyfter upp mig när livet känns lite bleh - min fina lilla hundgris! Hon, och katterna förstås, fast dom ser jag inte så mycket av på dagarna. Nu när hon löper vill hon vara nära mig hela tiden, helst vill hon att vi ska ligga på soffan och mysa, och det har vi gjort väldigt mycket dom senaste två veckorna. Precis det ska vi göra nu också! Med lite tur så somnar jag också en stund!
 

funderar på bevattning, sammanträffanden och naturskafferi

Molnen som hängt ovanför oss hela dagen, verkar inte leda till något regn... Jag fortsätter och håller tummarna ändå, det behövs en riktigt markblöta! Under tiden, så vattnar jag med en hink, och funderar på alternativa lösningar. En slang från kökskranen, och ut genom köksfönstret, är förmodligen det mest genomförliga. Det mest ekonomiska också, ser jag när jag googlar på vattenslang - den första träffen (Biltema) har 40 meter slang för 150 kr. Sen behövs munstycke åt ena hållet, och anslutning till kranen åt andra hållet, och jag måste kolla om 40 meter räcker (det tror jag i och för sig), men det går att åstadkomma för en rimlig summa. Jag får sälja lite mer saker, bara!
 
Jag läste klart Lilla huset på prärien-serien idag, dom två sista böckerna ingår egentligen inte i serien, utan sammanställdes med utgångspunkt från anteckningar och dagböcker av Laura Ingalls Wilder. I den näst sista boken, På väg hem, så åker hon och hennes familj från De Smet, South Dakota till Mansfield, Missouri, i jakt på bättre land. Nyss såg jag klart ett avsnitt av Homestead Rescue, där dom hjälper ett par som bor i Ozark, Missouri, som Laura med familj åker igenom på väg till Mansfield. Kul att se verkligheten, när jag nyss läst om just det! Dessutom, i tv-serien så pratar dom bland annat just om nybyggarna under 1890-talet, precis det som Lauras bok handlar om. Det är intressant med sammanträffanden!
 
Weronica var hit en stund igår, trevligt att träffa folk ibland, trevligt att ha vänner som hittar hit, eller som bor på promenadavstånd, nu när jag har svårare att ta mig nånstans! Vi satt och surrade en massa förstås, och hon hjälpte mig att hämta en hög med sten till min vattenränna. Det saknas fortfarande sten, men det saknas lite mindre sten nu! Vi pratade också om att förse sig ur naturen, hon är visst en hejare på att plocka bär och svamp, och har en del ställen, och hon lovade att ta med mig ut och plocka i sommar/höst. Hurra! Dessutom får jag plocka rabarber hos Karin, eftersom mina rabarber inte är så stora i år, så är det också ett hurra! Och imorgon ska jag ut och plocka maskrosor till maskrossirap, jag köpte citroner när jag var på väg från hundfrisören i onsdags, så nu kan jag skörda och sylta och safta ett tag framöver. Sade jag att det blir granskotts-/björkbladsdricka också? Jag hittade ett recept och måste prova, så det blir nog också plockat imorgon.
 
 
Jo, Alice är ju nyklippt, det måste ni förstås få se! Hon är helsnaggad, från topp till tå, från nosspets till svansspets, och är rätt olik sig! Jag glömde att säga att öron och svans gärna fick vara kvar, så nu är hon som sagt helsnaggad. Men så skönt för henne, och pälsen växer rekordsnabbt - det kommer inte att dröja många veckor innan hon känns långhårig igen! Och då kommer vi att åka tillbaka till hundfrisören, för jag är jättenöjd - för 600 kr så badade hon Alice, klippte, klippte klor, ryckte öron och skrapade tandsten. Bra pris, och fint resultat! We'll be back, absolut!
 

mysig uppdatering i vardagsrummet

Som jag sade häromdagen, så tänkte jag visa mitt vardagsrum på närmare håll, jag har förnyat litegrann där. Mitt förråd har äntligen tinat fram, så jag firade det med att hämta in en matta och ett vardagsrumsbord. Förr har jag alltid bytt ut vinterns ryamatta mot en lättare matta (eller ingen matta alls) till våren, men eftersom Bosse har kissat inne en del förut på vintern (eftersom han inte vill vara ute då), så har jag inga mattor alls då. Jag firade helt enkelt att det äntligen är uteväder för katterna! Soffbordet jag hade innan var ett "tills jag hittar ett bättre"-bord, men jag hittar aldrig något bättre, och när jag var i förrådet så hittade jag ett teakbord jag helt glömt bort. Det är större än det andra bordet, men samtidigt rätt litet och nätt, så det funkar absolut så länge. Det jag vill ha, är ett runt bord, gärna med 30-40-talskänsla, men bara för att jag är på jakt efter ett så dyker det inte upp...
 
 
 
 
 
 
 
Jag tycker att det blev en enorm skillnad med mattan och det större bordet, mysfaktorn höjdes med ungefär 1000% (det tycker Bosse och Beppe också! =^_^=). En större matta vore bättre (jag har större mattor också), men samtidigt - det är ju vår/sommar nu, och den här mattan är så fin, och passar så bra in i rummet. Med en större bordsyta, så passade jag på att pynta lite mer på den. En blomma, lite böcker och muggunderlägg är självskrivna, likaså kristaller. Lite saker som är roliga och/eller fina hör också till! Jag har ett par köksskåp som bara innehåller pyntiga och dekorativa saker, det är en riktigt lyxig bonus med att ha många köksskåp! I lägenheten hade jag två överskåp, ett sopskåp, ett kastrullskåp och en rad med lådor, så jag känner mig väldigt bortskämd med alla skåp här!