godmorgon torsdag!

Det är bra att ge sig själv en klapp på axeln ibland! Som igår, jag var (som vanligt) så trött när jag kom hem igår, men ändå så bakade jag bröd och fodrade Alice'  vintertäcke (som jag tänkt göra hur länge  som helst). Dels känns jag väldigt nöjd med mig själv, dels fick jag en belöning  av universum - jag hittade reflexgarn till salu billigt på instagram, precis vad jag velat få tag på, för Alice' reflextröja är lite väl trång, hon behöver en ny som inte fungerar som en tvångströja. Efter idag är det helg, imorgon är det lön, och jag funderar på att åka in på byn då också - dels såg jag ett teset i fönstret på Röda Korset som jag väldigt, väldigt gärna vill ha, dels vill jag kolla affären med utländsk mat, jag har aldrig varit in dit, min förhoppning är att dom ska ha storpack av bönor och sånt.
 
Men först ska jag göra klart torsdagen, först av allt börjar jag med frukost på eget bröd och chokladmintte, det känns riktigt lyxigt! Ännu lyxigare vore det förstås med pålägg, men just nu förmår huset inget sånt, bara jag kommer ihåg att blötlägga bönor så ska jag göra hummus/liknande bönmos, det är supergott på macka!
 
Förresten, vet ni vad? Ett par månader till bara, så börjar det riktigt kännas att våren är på väg!
 

tre år av saknad

Det har varit en tung vecka - imorgon är det en vecka sedan momma dog, och idag är det tre år sedan jag miste Lily. Lilys död är nog den största sorg jag någonsin upplevt (då har jag ändå mistat många, både människor och djur), och jag har fortfarande svårt att hantera det, jag klarar inte av att se bilder på henne, och nu när jag skriver det här så sitter jag med gråten på gång. Dom som säger att det är "bara en hund" vet helt enkelt inte vad dom pratar om!
 
Jag är otroligt glad över min Alice, jag vet inte hur jag skulle klara mig utan henne, men oj vad jag saknar Lily också! Trots att det har gått tre år, så är saknaden inte ett dugg mindre, och såna här dagar så är den särskilt nära och påtaglig. Det är definitivt inte "bara en hund" som jag miste för tre år sedan, det var en älskad familjemedlem.
 

vägg nummer tre - check, och selma har hittat ett eget hus

 
Vägg nummer tre är klar! Jag fick tummen ur, satte igång ett podcastavsnitt, och så skar jag och limmade och klippte och limmade - jag hade förstås mätt fel på den nedersta raden, så jag fick skarva med en remsa nertill. Tur att det kommer att stå en soffa framför, och tur att jag inte är så jäkla kinkig...
 
 
En sista vägg är kvar, och det är ingen stor yta att tapetsera, men om jag inte vill ha samma 1-2 tapeter på alltihop (och det vill jag inte, inte när jag har haft flera att variera med på alla andra väggar) så måste jag få tag på en tapet till innan jag kan dra ut skåpet och tapetsera klart nångång. Väggsnutten på höger sida om fönstret saknar en rad, så den kommer jag förmodligen att göra klart imorgon, eller rentav idag. Oj vad jag ser fram emot att få klart allting! Och sen att få alla möbler på plats igen, få upp gardiner, hänga det sista på väggarna... En matta skulle jag vilja ha, det är ännu en sak att kolla på loppis efter. Jag har ett par ryamattor i förrådet, men jag tycker inte att dom funkar, och jag har ett par mattor i ett par säckar som väntar på kemtvätt, men jag börjar vara rädd att dom är förstörda - det är kattkiss på dom, och det känns som att det inte går att få bort om det stått för länge. Eller oroar jag mig i onödan?
 
  
Ser ni huset på linneskåpet? Det är min julkrubba egentligen, jag gjorde den för 2-3 år sedan, och efter att ha varit en krubba första året, så fick den helt enkelt fortsätta vara framme för att jag tycker att den är fin. Den brukar stå på min lilla byrå annars (byrån har flyttat nu, ut till hallen, så antingen får huset också flytta till hallen, eller så får det stå nån annanstans), men hamnade ovanpå linneskåpet när jag tapetserar om. Selma protesterar inte - ett katthus behöver inga väggar för att fylla sin funktion! =^_^=