loppislördag - soptippsfyndat

Den här lördagens loppisfynd är den allra bästa sorten - helt gratis, alltså! I och för sig, ska loppisfynd tolkas absolut bokstavligt, så är det inga loppisfynd, det är återvinningscentralsfynd. Soptippsfynd, på ren svenska. Jag tog med mig Birgitta igår och åkte på tippen, det började bli fullt i skuffen på bilen. Av någon anledning, så älskar jag att åka på tippen, att få hiva bort en massa skräp är så himla skönt, det känns som att jag själv blir flera kilon lättare också. Den här gången vara skuffen nästan lika full på vägen hem igen, men det är också ok - det finns en återbruksbod, där folk kan ställa saker som fortfarande har användningsvärde. Jag önskar bara att fler använde sig av den, det slängs så mycket fina saker!
 
Den här jättestora benjaminfikusen räddade jag när den var på väg att bli skräp. Jag vill gärna ha några lite större växter, och fikusar tycker jag om, så jag var tvungen att fråga om jag fick ta den istället. Den är minst 1½ meter hög, och kronan är rejält buskig. Den är lite ledsen nu, så jag har gett den en massa vatten (det ska få mera, det behövs) och ställt den ute - enligt förra ägaren så ska det göra susen! Eftersom jag inte har krukor i den här storleken, så är jag numera på jakt efter det, en stor kruka (gärna mässing!), eller en korg, eller nånting annat, dels för utseendet, dels för att blomman behöver mera jord och mera näring.
 
Jag hittade också den här fina duken, som ser helt felfri ut (jag har inte tittat med lupp, men efter en snabbkik så). Jag gillar ju gamla textilier, och gamla dukar är ett bra sätt att få in sånt hemma. Vill en inte ha duk på bordet, så går det att sy om dom också, till kuddar till exempel, eller gardiner, eller som foder i en väska. Det slängs så mycket gamla tyger och gammalt handarbete, och det är så himla synd!
 
 
Den här skönheten höll jag på att missa, jag tittade rätt förbi den. Som tur är, så hade Birgitta ögonen med sig, och jag kunde inte låta den stå kvar på hyllan. En gammal häst! Den är stor, säkert en halvmeter hög, och min gissning är att den är från 40-/50-talet nångång. Det är såna här saker som verkligen blir pricken över i:et i en inredning - knasiga detaljer, skulpturer, konsverk, auktionsfynd, arvegods, sånt som är unikt och speciellt och som en antingen får leta ordentligt efter eller så får en ha tur som en tokig. Jag ska bara hitta den perfekta platsen, jag vill ju att den ska synas ordentligt, här på sekretären så försvinner den lite mot alla saker i bakgrunden.
 
Alice fick sig ett fynd också - en liten mjukisgris! Den blev väldigt populär, hon har lekt mycket med den sedan vi kom hem igår eftermiddag. Ja, och jag hittade faktiskt mera saker som jag inte tog kort på - en hög med böcker! Ett helt gäng deckare, precis vad jag varit sugen på att läsa, men haft ont om hemma. Jag är lika nöjd över dom, som Alice är över sin gris! Väldigt nöjd, alltså! Nu är bara frågan - ska jag läsa klart serien jag håller på med, eller ska den sista boken få vänta medan jag smiter mellan med en deckare eller två?
 

tillfreds

Jag känner sällan känsloytterligheterna, jag blir inte glad, ledsen, arg osv, utan mina känslor är ganska avtrubbade. Jag skulle inte säga att jag är lycklig, men däremot känns jag tillfreds. För mig är tillfreds ändå ett stort ord, det betyder att jag är nöjd i mitt här och nu, att jag inte kan önska mig något mer, och tillfreds är idag den etikett jag skulle sätta på hur jag mår. Att bo i mitt hus, att bo på landet, att skapa, att kunna lägga omkull mig på soffan, att ha en rabarberkaka på köksbänken, det känns som att jag inte behöver mera just nu. Det som gör mig mest tillfreds är förstås att få dela mitt liv med alla mina djur, om det är något som gör mig lycklig (stora ord!), så är det katterna och Alice. Det är inte långa stunder som dom inte får mig att le och att storskratta, dom får verkligen mitt hjärta att svämma över, och jag skulle inte kunna tänka mig mitt liv utan dom. Så tomt det skulle vara!
 
 
Såhär ser det ut i sängen för det mesta, jag ligger stilla som en mumie i mitten, för att inte störa alla djuren som ligger runt omkring. Bosse (helvita katten, den enda killen i familjen) håller sig för det mesta nere vid fötterna, alla dom andra är i olika stadier av plåster - ju närmare desto bättre, tycker dom. Ibland så är det internkonkurrens, och dom lägger sig nästan på varandra för att få vara den som ligger närmast. Jag förstår inte dom som inte låter katterna vara i sängen eller i soffan, ja, det blir grus ibland, men oj vad det är värt det! Allt detta mys!
 
Vi kom just in från morgonkisspromenaden, och jag hade med mig alla tre katter, förutom Alice då. Selma (skölpaddsfärgade tjejen) har precis börjat följa med och promenera, och hon var den första som hängde på. Sen kom Bosse, som är vår trogna följeslagare, är han ute, så följer han med. Sist hängde Beppe (svartvita tjejen) på, hon är rädd för bilar och är mer skeptisk till att ge sig ut på vägen, så hon håller sig nära huset. Till slut var vi en liten flock på promenad! Alice fick vara lös första biten, hon börjar bli duktig på inkallning och håller superkontakt. Att göra det med en Selma i närheten visade sig dock vara för svårt till slut, och Alice och Selma sprang hemåt när jag ville gå bortåt. Trots det, så kom Alice ändå när jag ropade, så jag är väldigt stolt över henne!
 
Alice och jag har förresten tränat "tass" ett tag (en del kallar det "tack", men tass funkar för oss), och hon börjar vara säker på det också. Såpass att hon börjar sträcka fram tassen innan jag hinner säga något, för hon vet att då får man godsaker. Nu skulle vi ha fortsatt och utökat repertoaren, men jag vet inte riktigt med vad. Ligg fungerar inte ett dugg, jag fick Lily att lära sig det, men Alice vill inte alls. Jag gjorde ett snabbt försök med att sitta fint (dvs på bakbenen), men Alice var inställd på tass, så det ville sig inte heller. Kanske vi helt enkelt ska fortsätta med tass ett tag till, eftersom det går så bra. Hon är nöjd när det funkar, för då får hon godis, och jag är nöjd när Alice är nöjd. Fortsätter vi med det som går bra, så är vi sålunda nöjda båda två!