plastbantar fortfarande så gott det går

Jag har inte skrivit många ord om plastbantning på ett tag nu, det betyder inte att jag slagit det ur hågen, utan att jag helt enkelt försöker att få in det som en naturlighet i livet. Det går upp och ner, jag kommer på mig själv ibland med att ha kommit hem med plastförpackningar utan att ha varit medveten om att jag har köpt dom, och en del saker är svåra att undvika i plastförpackningar.
 
Kattmat till exempel, mina katter äter bara Mjau torrfoder, och det kommer enbart i plastförpackning. Är jag till Östersund så brukar jag köpa större förpackningar, så sparar jag lite plast i alla fall, men det blir en hel massa plast ändå - dom äter hur mycket som helst. Hundmat och hundgodis finns nästan bara plastförpackat också, men Alice äter inte speciellt mycket, så en påse hundmat räcker ett bra tag. Bröd finns bara i plastpåse, om inte det finns butiksbakat förstås (vilket det inte alltid gör, tyvärr), så då gäller det att antingen baka själv, eller att komma hem med en plastpåse. Smörgåsmargarin finns bara i plastbytta, så jag köper vanligt smör istället, i somras blandade jag med rapsolja så att det blev mjukt, nu låter jag helt enkelt smöret stå framme så håller det sig bredbart. Havremjölk gör jag fortfarande själv, då det är hopplöst att hitta nån mjölk överhuvudtaget utan plastkork. Samma med grädde, när jag fyllde år så köpte jag grädde med plastlock, men valde större och färre förpackningar istället.
 
Ibland så blir jag så upptagen med att jämföra priser (att handla billigast möjligast är också en hög prioritet, det är trevligt att ha mat hela månaden!), så jag glömmer bort att kolla på förpackningen. Eller så är det ett jättebra extrapris, och det känns väga upp plastförpackningen. Det är helt enkelt en process - det tar tid att lära om till nya vanor, ibland är det en fråga om att väga för eller emot - plast eller pris - eller huruvida jag ens behöver saken i fråga. Ibland måste jag hitta nya alternativ till sånt jag brukar köpa, och så måste jag bli medveten om saker som jag slentrianköper. Och ibland måste jag tyvärr köpa plast om jag vill ha just den produkten - senap, ketchup, rapsolja, katt-/hundmat (som sagt), tandkräm (testade att göra själv, mina tänder tyckte in om det)... Jag försöker att leva ett liv där det positiva överväger det som jag inte kan förbättra. Som det sägs - ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
 
 

med blomsterbutik i diket

Det finns definitiva fördelar med att göra saker själv - jag hade slut på havremjölk, så då mixade jag mer. Har jag slut på bröd, så bakar jag mera. Vill jag ha blommor på bordet, då plockar jag en bukett. Det senaste gör jag faktiskt väldigt sällan - jag minns inte sist jag hade en blombukett, det var längesen! Eller jo, jag fick en tulpanbukett av Karin, men jag tror inte att den stod på bordet - katterna tycker att tulpaner smakar mums. Igår gick jag förbi så fina blommor när jag var ute med Alice, så jag kunde inte motstå att plocka en bukett. Sedan gick jag förbi ett par fina sorter till, och sen blev det som det blev... Fint, alltså! ^_^
 
 
Granen i bakgrunden är inte jag som fått fnatt, utan jag ska sälja den på min loppis - jag har pyntat med en massa Hello Kitty och rosetter och sånt, nån liten unge borde bli förtjust i den, tycker jag! När jag för en gångs skull har blommor, så inser jag att jag skulle behöva en eller ett par vaser till, lite ironiskt med tanke på att jag har rensat bort och sålt flera stycken... Men dom jag rensade bort var inte såna jag saknar (varav bortrensningen), jag skulle vilja ha något med en vidare hals. Den här är nog det vidaste jag har, och blommorna står lite väl trångt...
 
 
 
 
 
Blommorna har jag faktiskt inte speciellt bra koll på, dom med små vita blommor är rölleka, det vet jag, men dom andra två har jag ingen aning om. Nån som vet? Däremot vet jag att dom är jättefina tillsammans, en sån här bukett skulle jag nästan kunna betala för i en blombutik. Fast bara nästan, för jag har ju inga pengar att köpa blommor för... Sicken tur att hela naturen är full med blommor (även om mycket blommat över)!
 

sånt jag är sugen på, och sånt jag lagat till

I vanliga fall, så är jag sugen på sötsaker - godis i synnerhet, särskilt lakrits. Det suget är inte borta, men betydligt mindre - den senaste tiden har jag varit sugen på fetaost och oliver, och idag högg ett nytt sug till - tomater och avokado! Jag köpte fetaost och oliver (eller ja, salladsost) när jag var på affären i veckan, men begränsad av ekonomi och plastbantning, så blev det dom sämsta burkarna på hyllan, tror jag. Den smak som munnen längtat efter var inte den smak den fick, och suget blev inte tillfredsställt. Något som skulle vara fantastiskt gott just nu, är potatissallad med fetaost, oliver (både svarta och gröna!), tomater och avokado, en god vinägrett... Nånting till vore inte helt fel, men jag skulle vara rätt nöjd med bara potatissallad också!
 
 
Couscous är en lika bra grund till en sallad som pasta och potatis (och säkert quinoa och bulgur också, men jag tror inte att jag nånsin ätit nåt av dom), här öste jag i oliverna och osten, och sommarens första sockerärter. I botten skymtar stark tacosås (som inte är så stark - jag tycker att dom borde ha nån slags officiell skala när dom anger stark/medium/mild på såsburkar och dylikt, så att man har nån aning om vad man köper, både vi som gillar spicy och dom som inte gör det), tacosås är oväntat gott när man rör ihop det med couscous! Det syns nästan på bilden att det är dom billigaste alternativen av "fetaost" och oliver...
 
 
En måltid från härom dagen - väldigt ekonomisk och zero waste, men inte så god... Jag mixade pesto på några av dom sista spenat- och rädisbladen i landet, solrosfrön (från Weronica), vitlök och olivolja, blandade med spaghetti, och så skar jag upp rädisor på toppen (dom vita rädisorna är helt klart bäst i den blandade påse jag satte, nästa år blir det bara vita om jag hittar det). Peston blev så besk att den knappt gick ner, jag tror att det var bladen som helt enkelt vuxit sig för stora. Ja, inte spenaten, dom  är pyttesmå men går redan i blom, men rädisorna är definitivt långt från microskott numera, det här blir det sista av rädisblasten som jag äter i sommar. Men jag gav faktiskt inte upp min bladpesto, nästa gång jag åt den, så rörde jag ut den med naturell yoghurt, och då blev den nästan god! Det hade varit långt från zero waste om jag slängde bort ätbar mat, klart den måste få en chans till!