loppislördag - soptippsfyndat

Den här lördagens loppisfynd är den allra bästa sorten - helt gratis, alltså! I och för sig, ska loppisfynd tolkas absolut bokstavligt, så är det inga loppisfynd, det är återvinningscentralsfynd. Soptippsfynd, på ren svenska. Jag tog med mig Birgitta igår och åkte på tippen, det började bli fullt i skuffen på bilen. Av någon anledning, så älskar jag att åka på tippen, att få hiva bort en massa skräp är så himla skönt, det känns som att jag själv blir flera kilon lättare också. Den här gången vara skuffen nästan lika full på vägen hem igen, men det är också ok - det finns en återbruksbod, där folk kan ställa saker som fortfarande har användningsvärde. Jag önskar bara att fler använde sig av den, det slängs så mycket fina saker!
 
Den här jättestora benjaminfikusen räddade jag när den var på väg att bli skräp. Jag vill gärna ha några lite större växter, och fikusar tycker jag om, så jag var tvungen att fråga om jag fick ta den istället. Den är minst 1½ meter hög, och kronan är rejält buskig. Den är lite ledsen nu, så jag har gett den en massa vatten (det ska få mera, det behövs) och ställt den ute - enligt förra ägaren så ska det göra susen! Eftersom jag inte har krukor i den här storleken, så är jag numera på jakt efter det, en stor kruka (gärna mässing!), eller en korg, eller nånting annat, dels för utseendet, dels för att blomman behöver mera jord och mera näring.
 
Jag hittade också den här fina duken, som ser helt felfri ut (jag har inte tittat med lupp, men efter en snabbkik så). Jag gillar ju gamla textilier, och gamla dukar är ett bra sätt att få in sånt hemma. Vill en inte ha duk på bordet, så går det att sy om dom också, till kuddar till exempel, eller gardiner, eller som foder i en väska. Det slängs så mycket gamla tyger och gammalt handarbete, och det är så himla synd!
 
 
Den här skönheten höll jag på att missa, jag tittade rätt förbi den. Som tur är, så hade Birgitta ögonen med sig, och jag kunde inte låta den stå kvar på hyllan. En gammal häst! Den är stor, säkert en halvmeter hög, och min gissning är att den är från 40-/50-talet nångång. Det är såna här saker som verkligen blir pricken över i:et i en inredning - knasiga detaljer, skulpturer, konsverk, auktionsfynd, arvegods, sånt som är unikt och speciellt och som en antingen får leta ordentligt efter eller så får en ha tur som en tokig. Jag ska bara hitta den perfekta platsen, jag vill ju att den ska synas ordentligt, här på sekretären så försvinner den lite mot alla saker i bakgrunden.
 
Alice fick sig ett fynd också - en liten mjukisgris! Den blev väldigt populär, hon har lekt mycket med den sedan vi kom hem igår eftermiddag. Ja, och jag hittade faktiskt mera saker som jag inte tog kort på - en hög med böcker! Ett helt gäng deckare, precis vad jag varit sugen på att läsa, men haft ont om hemma. Jag är lika nöjd över dom, som Alice är över sin gris! Väldigt nöjd, alltså! Nu är bara frågan - ska jag läsa klart serien jag håller på med, eller ska den sista boken få vänta medan jag smiter mellan med en deckare eller två?
 

fint på bordet

Hos mig är alla horisontella ytor belamrade för det mesta, inte för att jag tycker om det, utan för att jag för det mesta har en massa kreativa projekt i olika stadier av pågående utstpridda. Jag målar uppe i målarrummet, men allting annat gör jag i köket och i vardagsrummet, och jag förvarar också (främst) garn, tyger, pärlor osv i köket och i vardagsrummet. Jag tycker om när det är städat och undanplockat, men eftersom jag vill ha pågående projekt nära till hands, så är det alldeles för sällan snyggt och prydligt. Något av ett moment 22, och hur man än vänder sig så har man rumpan bak.
 
Igår plockade jag ihop på köksbordet, så en liten stund så ser det fint ut. Någorlunda fint, jag har lite saker (utanför bild) som kan ha råkat få ett semipermanent hem på bordet... Dom ska jag plocka undan också, för symaskinen ska tas fram idag - tyget jag köpte på tradera ska klä resårmadrassen, och måste sys ihop till en lång remsa för att räcka runt hela. Dessutom måste jag sy på ett "lock" eller en tunnel för knytband eller resår, så att remsan stannar kvar på madrassen. Egentligen vill jag klä in båda madrasserna (har kontinentalsäng, så två madrasser förutom bäddmadrassen) i samma randiga tyg, men det räcker det inte till - med tur så räcker det nätt och jämnt till en madrass. Tur, noga mätande, och lite logiskt tänkande. Tur att logiskt tänkande är mitt mellannamn!
 
I alla fall. Det var köksbordet jag skulle visa, inte prata om sängen. Köksbordet, och ett färdigt DIY.
 
I vintras köpte jag dom här ljusstakarna på Dollar Store - superfina, men jag var inte helt säker på den vita färgen. Jag funderade på vad jag skulle måla om dom i för färg - rosa, gult, svart, guld, nånting annat? Som ni strax ska få se, så blev det något av en kombination, jag sprejade dom i guld, och dom övre kulorna målade jag svarta. Svart akrylfärg ovanpå lackbaserad sprejfärg gjorde att den svarta färgen krackelerade, det var inte planerat, men blev faktiskt rätt snyggt!
 
Jag planterade om mitt jättelika elefantöra, den hade alldeles för liten kruka, och alldeles för mycket rötter (dvs ingen jord alls, nästan), och jag hittade inget bra ställe för blomman, så den hamnade på köksbordet. Det gjorde att jag plockade undan på bordet, och pyntade till det med fina saker. Den bästa sortens kedjereaktion!
 
Elefantörat står i en stor mässingskruka (tack Anna, den var precis vad jag behövde!). Förut har jag haft en massa retrokrukor i keramik till mina blommor, men jag håller på att byta ut dom mot mässing, jag har en stor crush på mässing som aldrig verkar gå över. Tyvärr är det lika svårt att hitta stora mässingskrukor som det är att hitta stora retrokrukor, så jag är därför dubbelt så glad för den här krukan!
 
Bredvid krukan står en keramikbock som jag fått av Suss, hon hittade den på Shoppis i Östersund när vi var där i våras, och så fick jag den! Den lilla gula hunden köpte jag på loppis för ett tag sedan, tillsammans med ett gäng gamla medicinflaskor, den var alldeles för söt för att få stå kvar. Keramikskålen har jag fått av Renée, som har koll på vad jag gillar, och som rensar ut hemma lite då och då.
 
På bordet ställde jag också ett annat, ganska nytt, fynd - ett grytunderlägg i mässing. Det finns så många fina mässingsunderlägg! Jag skulle utan problem kunna skaffa en hel samling med såna, men jag brukar göra mitt bästa för att hejda mig. Det här kunde jag inte låta bli, det var så fint med sitt fågelmotiv, och det var billigt - jag minns inte om det var en femma eller en tia, väldigt billigt i alla fall!
 
 
Såhär blev apljusstakarna - väldigt fina! Guldsprejen är Montana Black (tror jag, eller Montana Gold, deras blanka variant i alla fall), väldigt blank och guldig, min favoritguldsprej hittills!
 
Bakom ljusstakarna skymtar ett pågående DIY-projekt, en träljusstake hemifrån farfar. Även om den är speciell därför, och för att det är min farbror som har snickrat den, så gör jag ändå om den. För mig är det ännu mer värt om jag faktiskt kommer att använda den, och det skulle jag inte göra i dess originalskick. Jag har sprejat den svart (Dollars svarta sprejfärg är oväntat bra, den vita var jag missnöjd med, täckte ungefär lika bra som vatten, men den svarta täcker, och är lagomt blank), och limmat på ett svartsprejat gökur (jag sprejade det rosa i vintras, nu är det svart, inget är beständigt hemma hos mig!), och så ska jag hitta på några dekorationer att hänga under "armarna". Det är ingen brådska, det får vänta tills jag hittar det rätta, rätt vad det är så dyker det upp!
 
När jag var ute i morse med Alice, så kunde jag till slut inte motstå alla blommor i diken, så jag kom hem med en blombukett. Nu står det en vas med rödklöver, prästkragar och nån slags vita blommor på bordet också, jag har nästan aldrig snittblommor hemma, och det är egentligen hur trist som helst. Snittblommor, både vilda och köpta, är ju så fint! Men det känns verkligen som att kasta pärlor för svin, att sätta en bukett på mitt stökiga köksbord, så då blir det aldrig gjort. Det är i och för sig en bra anledning till att hålla snyggt på bordet - en blombukett lite då och då!
 

till minne och till användning

Min farfar dog i våras, och när pappa och hans syskon tömde huset så tog dom med lite minnessaker åt oss barnbarn också. Jag fick en stickad kudde och en korsstygnstavla för ett tag sedan, och nu fick jag en påse med några saker till:
 
Farmors syskrin (hon dog redan 1977, så det är jag väldigt glad för), en träljusstake (jag såg just att min farbror har gjort den år 1970, vi miste honom nyligen så den är jag också glad för), en fotoram som innehöll ett kort på mig (kortet ska ersättas med något annat) och en plåtburk. Jag har en sådan plåtburk redan, men det gör inget med en till, inte när den är så här fin!
 
 
 
I syskrinet finns en ännu finare burk, fylld med knappar förstås! Knapparna ska jag sortera in i min knappsamling, och burken hamnar troligen på tehyllan, tillsammans med min samling teburkar. Det är förresten så jag ser på mina saker, även såna här minnessaker, dom är inte heliga på så sätt att dom är orörbara. Ljusstaken kommer att få ett lager svart färg, likaså fotoramen, och så funderar jag på om inte det behövs någon slags dekor i mitten på översta armen på ljusstaken. För mig är det alltså mycket mer värt med en sak som jag har framme, som jag har användning för. Visst kunde jag spara ljusstaken trären, precis som den är nu, men då skulle den hamna i en låda i förrådet, och det tycker jag är betydligt mer synd än om jag målar om den.
 
 
Ett par andra saker som flyttat hem till mig dom senaste dagarna, är det här enorma elefantörat, och en hink med fårben, mest skallar, några käkben, och lite annat. Plantan tyckte givaren såg ut som skräp, jag tycker att den är rätt magnifik, den behöver bara en rejäl kruka så att den inte riskerar att välta omkull och åka i golvet. Fårbenen grävdes upp av ett gäng grisar, och med lite tur så finns det mer att hämta där. Dom ser ut som att dom har legat i jorden ett tag (vilket dom ju också har), så dom kräver en rejäl skrubbning - nästa gång jag åker in på flata så måste jag komma ihåg att gå in på Dollar Store och köpa diskhandskar. Smutsiga ben och klorin gör att jag inte vill ge mig på det projektet med bara händer...