p-böter, snöskottning, paketskickning och önskedrömmar

Jag ligger fortfarande mest på soffan och läser, jag kikar på instagram och facebook på mobilen, men använder knappt datorn. Det vänder, energin kommer vad det lider, men just nu är det brist på den.
 
 
Igår fick jag en påminnelse på en obetald p-bot, och det känns väldigt skönt att veta att jag är oskyldig till den. Jordbro har jag aldrig varit till, än mindre den 30 december. I morse skottade jag gården (jag skulle gjort det redan igår, om det bara hade slutat blåsa nån gång), och sedan ringde jag och sade att dom hade gjort en miss här. Det var inte så mycket att tjafsa om - dom har foto på den skyldiga, men det syns i princip bara en svart bil, registreringsskylten går inte att läsa, så det går varken att säga bu eller bä. Hade det varit jag som stått där, så hade jag ändå friats, för dom kan inte bevisa det. Nu är jag som sagt helt oskyldig, så det känns otroligt bra att kunna slänga en räkning på 450 kr i pappersinsamlingen!
 
Jag var in till Hammerdal idag, köpte lite mat, var in på Röda Korset (köpte ett par böcker), men den huvudsakliga anledningen var att skicka paket - jag har sålt bort några tarotlekar till. Det första jag gjorde när jag kom hem sen, var att betala en räkning. Jag får mindre pengar den här månaden, så jag försöker att betala bort det jag kan innan månadens slut. Jag har inte så många tarotlekar kvar att sälja, men några kronor kan jag förhoppningsvis skrapa ihop.
 
Vad jag allra helst vill göra, är att åka in till Östersund, umgås med Suss och Vincent, och gå på en monsterloppisrunda - massa loppisar och tjock plånbok, det är vad jag drömmer om. Eller ja, på loppis får man mycket utan en jättetjock plånka, men ni fattar vad jag menar - jag vill kunna köpa det jag hittar. Inte världens orimligaste önskemål (varken dyra bilar, dyra kläder, dyra möbler osv intresserar mig), men ouppnåeligt för mig ändå. Men drömma kan en göra, och drömma gör jag allt vad jag orkar!
 

saker att se fram emot - tidningsmedverkan, systerträff och loppisplaner

Gissa vad? Min Harry Potter-gran ska vara med i Estrid Magazine! Så roligt! Jag ser fram emot att se vad dom skriver ihop, jag bombarderade dom med text om min gran och om pyntet och om hur jag skapat det, så jag hoppas att dom kan få till något läsbart av det!
 
 
På fredag ska jag träffa Suss och Vincent i stan, jag ser fram emot det hundra gånger mer än vad jag ser fram emot julafton (särskilt som att jag inte funderar speciellt mycket på julafton, och inte räknar ner tiden dit överhuvudtaget - för mig är det bara en dag som andra). Så synd att vi träffas alldeles för sällan, särskilt med tanke på att det faktiskt inte är mer än 8,5 mil dit. Dom gånger det blir av, så blir det desto trevligare, förstås!
 
En helt annan sak, som jag kom på sent i höstas, när snön redan börjat komma - jag ska fixa loppis i sommar, tror jag! Jag har ett litet utedass, som jag tänkt göra om till hönshus, men jag vet inte när det kommer att bli av - det måste isoleras och dras in el och sättas upp hönsgård, en massa jobb, en massa pengar. Tills dess, så kom jag på - varför inte sätta upp hyllor på väggarna, och skaffa mig Sveriges minsta loppis? Loppis på dasset blir ett bra namn, lätt att komma ihåg! I vinter kommer jag sålunda inte att köra grejer till Röda Korset eller tippen, utan jag kommer att spara dom i förrådet - ska jag ha en loppis, även om det är en pytteliten loppis, så behövs det grejer att sälja! Det är också en bra anledning till att gå på loppis - hittar jag något fint och billigt, även om det inte funkar hemma hos mig, så kan jag slå till ändå, för det behövs grejer att sälja! Bara det hittar hit några köpare så! Men det underlättar att ha en lokal för loppisen, då är det bara att sätta upp en öppetskylt när jag är hemma!
 

finbesök från quebec

Det börjar vara några veckor sedan Audrey var här, det är på tiden att jag skriver om det! Särskilt som att det nästan börjar kännas overkligt nästan, att hon faktiskt var här och hälsade på - jag kan behöva en påminnelse om att jag inte inbillat mig allt! ^_^
 
Audrey och jag lärde känna varandra i och med att vi båda bytte konst på samma forum, iatcs.com, där vi förenades i en ömsesidig beundran av varandras konst. Plus att vi har massor gemensamt! Jag hämtade henne vid tåget på fredagen och skjutsade tillbaks henne på måndagen, och jag tror inte att vi slutade prata många minuter! Hon kommer från Quebec i Kanada, och jag fick tillfälle att diskutera min teori om att Kanada och Sverige har mycket gemensamt. Jag vet inte hur det är med Kanada, men jag hade definitivt rätt med Quebec - vi är väldigt lika i mycket, i sättet, det sociala skyddsnätet, natur, klimat... Till och med mat!
 
Alice, som brukar vara rätt skeptiskt till nya människor, hon blev totalförälskad i Audrey på en gång, katterna föll för henne dom också. Det är bra betyg på en människa - tycker djuren om dom, då kan dom inte vara helt dåliga!
 
 
 
Jag frågade om hon inte kunde tänka sig att laga något lokalt, jag har ingen som helst koll på hur det kanadensiska/quebecianska köket ser ut (förutom poutine, strips dränkt i sås). Pea soup, meatball stew och Pouding Chômeur blev det, alltså ärtsoppa, köttbullar med potatismos till och typ sockerkaka med karamellsås. Ärtsoppan och köttbullarna var väldigt nära dom svenska versionerna, även om det finns skillnader i smaksättningen, efterrätten har jag aldrig smakat något liknande svenskt, och det var väldigt gott - en gräddklick eller kall vaniljglass, och himmelriket står och knackar på dörren! Gör absolut ett försök med den, om ni gillar söta efterrätter!
 
Quebec och Sverige påminner alltså väldigt mycket om varann, och jag började fundera - finns det bevis för att Leif Eriksson kom tillbaka till Sverige? Eller blev han kvar i Kanada, och blandade våra gener med urbefolkningens? Är invånarna i Quebec bara urvattnade svenskar?
 
  
Audrey hade med sig ett gäng fina presenter, jag har redan visat vad jag fick från Primark, jag fick presenter från Quebec också (lönnsirapen klarade inte sista tullen dock), och smått och gott som hon hittat i Europa på vägen hit (hon har rest runt i Europa i tre månader, ett riktigt äventyr!). Den fina skålen (som faktiskt inte är trasig, det är en garnskål, det är meningen att garnet ska dras igenom hålen och skåran, och därmed hindras nystanet från att ramla ner på golvet) är gjord av en keramiker i Quebec, och den ger mig en väldigt svensk känsla, med färgerna och motivet. Kotten är från Polen om jag minns rätt, och keramikhjärtat från Tyskland, Alsace närmare bestämt om jag minns det också rätt. Glaskottar är väldigt nostalgiskt för mig, vi hade såna i granen när jag var liten, redan medans mamma levde, och dom tre som fanns kvar när pappa och Sigrun skilde sig delade jag, Jessica och Linda på. Fullträff på den, alltså!
 
Keramikhjärtat har jag hängt på väggen i hallen, det var inget snack om att den skulle upp nånstans där jag kan se den varje dag! Blå är min nya favoritfärg (förut var det gul och orange, snacka om motsatser!), och jag älskar att kunna fylla på väggarna - det här lilla hjärtat är perfekt, ingen konst alls att hitta en lagom plats för den! En till fullträff alltså! Varenda en av Audreys presenter var fullträffar, och jag blev glad och tacksam och lite gråtmild när jag packade upp allting!
 
Den mesta tiden tillbringade vi vid mitt skrivbord, målandes och pratandes, och hade jättetrevligt! Jag har redan visat det jag målade den helgen, det här är vad Audrey målade till mig! Dom två korten nere till vänster, ett tarotkort och ett orakelkort, var påbörjade sedan innan, vi hade en swap inplanerad sedan flera månader tillbaka, jag gjorde en Harry Potter-tavla till henne i gengäld. Den inramade målningen hade hon också gjort innan (men det är jag som ramat in den, i en av ramarna jag köpte på Röda Korset nyligt). Enhörningen är ett ATC-kort, som hon gjorde för att byta mot ett enhörnings-ATC från mig, den nakna damen målade hon på en bakgrund som jag gjort (vi gjorde varsitt samarbete så, vi gjorde varsin bakgrund, och målade sedan på den andras bakgrund), och så målade hon ett porträtt av mig och min lilla pälsfamilj. Gissa om den är min stora favorit av allt fint Audrey målade? ♥_♥! Båda dom större målningarna ska också ramas in, jag måste bara hitta ramar som passar, dom svarta ramarna jag köpte är tyvärr för små... Men upp på väggen ska dom!
 
Det är svårt att sammanfatta en långhelg i ett blogginlägg, men jag hoppas att det åtminstone syns hur himla trevligt vi hade det! Jag ser fram emot nästa gång hon kommer, eller om jag får möjlighet att åka dit - mer målning, mer prat, mer skratt, det kommer att bli minst lika bra som det här besöket!