miss kitten heart creates är tillbaks igen!

För ovanlighetens skull (känns det som), så sköt jag inte upp det jag planerat, utan jag redigerade podcast igår, och laddade upp idag. Redigeringen tar tid, även om jag huvudsakligen lät det vara nu, men det tog ännu längre tid att spara videon på datorn - 2½ timme eller så. Halv elva var jag klar (sent för mig!), och då hade jag kämpat den senaste halvtimmen med att hålla ögonen öppna. Jag är dock väldigt glad över att det funkade att spara från movie maker, det är ju därför som jag knappt filmar några videos, för att det inte funkat att spara.
 
 
Videon är lång, drygt 75 minuter, men det blir lätt så när det är 15 månader sedan den senaste videon. Jag hade en massa jag ville prata om, jag hade en del jag ville visa, och dessutom så svamlar jag visst en hel del. Värre än vanligt! Jag antar att det är så det blir när en är lite ringrostig!
 
Medans jag kommer ihåg: jag har ju startat en ravelrygrupp för min podcast också, den är sorgligt bortglömd, men bara jag får fler medlemmar (och fler prenumeranter på min kanal), så hoppas jag på att hålla i knitalongs, giveaways och sånt. Gillar ni min podcast och är ni med i ravelry (vilket ni absolut borde vara om ni gillar att sticka och virka!), så gå med i min grupp också!
 
Min ursprungliga utgångspunkt för kanalen miss kitten heart creates, var 1) att sikta på att nån gång i framtiden ha en garderob bestående av handgjorda plagg (plus en del secondhand), 2) att huvudsakligen använda material köpta secondhand, eller bytt, eller fått, och 3) att skapa kläder med tanke på kommande gastric bypass, dvs för små nu, men förhoppningsvis lagom senare.
 
Den utgångspunkten har förändrats nu (och kan säkert komma att förändras igen): 1) målet är fortfarande en handgjord/secondhandfyndad garderob, 2) eftersom finanser saknas, så gäller det att använda garn och tyg osv som jag redan har, eller bytt, eller fått, och 3) jag verkar stanna vid den här vikten (dvs det funkar för mig, och jag orkar inte lägga den energi och det jobb som krävs för att gå ner mer), så numera gäller det att skapa kläder som passar min nuvarande kropp, antingen genom att hitta mönster som redan är plus sized, eller genom att göra om mönster i mindre storlekar.
 
Till exempel: i videon visar jag dom blusar jag sydde förrförra året, jag älskar dom, jag tycker att dom är jättefina, men dom är alldeles för små för mig nu. Jag borde kanske sälja dom för att få ihop lite pengar, men jag vill inte göra mig av med dom - dom är som sagt fina, och helt OOAK. Jag skulle inte kunna göra om dom igen om jag så försökte, i och med att jag använt gamla tyger och knappar. Den blusen vill jag försöka göra om mönstret så att det blir större, det borde inte vara så svårt, det är ett väldigt enkelt mönster, för jag vill sy blusar som jag faktiskt kan ha. Bara jag fått symaskinen lagad, villsäga...
 
Jag har en massa tröjor och koftor på min vill-sticka-lista, men vad jag faktiskt kan sticka är också begränsat, på grund av garnbegränsningen. Jag har en del loppade garner och fådda garner, dom räcker till några plagg, men vilka plagg beror på garnerna - garnets tjocklek, och garnets mängd. Tyvärr betyder det att dom plagg jag allra helst vill göra kan få vänta, för att dom garner jag har antingen inte är lagomt tjocka, eller nog många nystan. Så det är något av ett äventyr också, att hitta stickmönster som funkar med mina garner. Det är så jag hittade fram till tröjan jag stickar nu, jag räknade hur många meter jag hade av garnet, och kollade på tröjmönster för just den tjockleken av garn, och så hittade jag en tröja som jag tycker om, och som garnet förhoppningsvis räcker till. Håll tummarna för det!
 
 

videoinspelning och mansgrisighet från förr

Idag har jag gjort något som jag inte gjort på över ett år - jag spelade in ett nytt avsnitt till min podcast, miss kitten heart creates! Jag hade piffigt färgglada naglar, mitt hår såg helt ok ut, jag har stickat en del på sista tiden, och jag har hållit på att titta ikapp på Inside Number 23, och vad kan jag säga - jag blev helt enkelt inspirerad att surra stickning själv en stund! Så jag samlade ihop lite projekt, nya och gamla, jag sminkade lite, bytte till en handgjord outfit, och satte mig ner framför kameran och pratade. Och pratade och pratade... Jag hade helt enkelt mycket jag ville säga, och jag ville tydligen säga allt på en gång, för oj vad det blev svamligt fram och tillbaka bitvis... Även om jag har spelat in en del videos på min andra kanal, miss kitten heart, så är en podcast annorlunda än en tour eller en haul (hello svengelska! ^_^), och jag är väldigt ringrostig. Samtidigt - när jag kikar på det jag spelade in och aldrig fick redigerat och sparat (på grund av problem med redigeringen och med datorn, de tu var väldigt inkompatibla) för ett år sedan, så är det stor skillnad (tror jag, jag har inte sett dagens video än) - oj vad jag kändes låg då! Jag ska redigera imorgon (håll tummarna för att allt fungerar som det ska nu!), så det återstå att se om jag bara inbillar mig nu, eller om det faktiskt är mer liv i mig nuförtiden.
 
En helt annan sak: jag samlar på gamla Evas Kalender, främst från 70-talet och tidigare, även om jag har några 80-talare också. Det som tilltalar mig mest med dom, är stick- och symönstren, tips för inredning, såna saker. Jag är ju ett stort fan av vintage, och Evas Kalender speglar verkligen sin tid på alla sätt, inte bara det snygga modet. Tyvärr får jag bitvis nästan ont i magen av att läsa dom. Ja, det var en annan tid, men usch för den tiden! Kvinnosynen var hemsk, på alla de sätt och vis - i en av böckerna jag har, så delar killar med sig av sina åsikter om hur tjejer ska och inte ska vara, och det är så mansgrisigt så det är inte klokt.
 
1963 är egentligen inte så fruktansvärt längesen, det är skönt att lite har förändrats. Samtidigt är det skrämmande vad lite som har förändrats...
 
  
Det är fortfarande bantningshysteriskt idag, men inte fullt såhär hysteriskt hoppas jag. Skönhetsjunta och bantningstävling? Två skorpor till frukost, havregrynsgröt och ett ägg till lunch, en enda potatis till den knapphändiga middagen - klart man går ner i vikt. Och lika snabbt går man upp vartenda kilo igen, plus lite till.
 
Särskilt om man ska imponera på möjliga blivande fästmän och makar med hembakt sockerkaka. Eller man kanske bara får baka, och sen stå och se på medans han äter och berömmer?
 
Som sagt, en del älskar jag med Evas Kalender (och Starlet, Wahlströms flickböcker och annan tonårs-"litteratur" från förr), men en del får mig att må nästan fysiskt dåligt. Vi har fortfarande lång väg att gå innan vi uppnår jämställdhet, men vi har kommit en bit på väg, och oj vad jag är tacksam för det!