om glasögon, viktnedgång och kroppskorrigeringar

Jag har haft glasögon sedan jag var sådär 12 år, och då var det en lättnad när jag bytte till linser när jag var 16. Sedan dess har jag haft linser i många år, men jag har i perioder också haft glasögon - dels är det billigare, dels är det faktiskt himla snyggt! Nu använder jag i princip bara glasögon, jag har några linser liggande, men det är ytterst sällsynt att dom används. Tills för ett tag sedan, så hade jag fyra par glasögon att byta av med (jag har köpt billiga bågar, och så låtit byta glas på dom), men först gick favoritparet sönder, sedan nästfavoriterna. Nu har jag två par, varav det ena gör mig lite åksjuk (jag har försökt att vänja mig vid dom, upptäckte att glasögonen är lite svängda, undrar om dom inte blir bättre om optikern rätar upp dom? om det går?), och jag vill gärna ha fler par igen. Jag har sparat dom trasiga glasögonen, i förhoppningen att glaset går att återanvända, och att det då inte blir så dyrt att sätta i dom i ett par nya bågar. Jag har också några bågar hemma, som jag köpt med tanke på att byta glas, två par från ebay (dom två till vänster), två par från loppis, men ingen känns helt hundra - en bra anledning att kolla på gamla glasögon på loppis, alltså! Oftast är dom superbilliga, en femma eller en tia för ett par, så till och med min plånbok kan köpa ett gäng så jag kan prova mig fram.
 
 
Dom runda bågarna gillar jag jättemycket, såna vill jag absolut ha, men dom känns väldigt tunna och inte speciellt hållbara - efter två par som gått sönder, så är jag lite (överdrivet?) försiktig, jag vill ha glasögon som håller ett tag. Hello Kitty-glasögonen är hur roliga som helst, dom vill jag också byta glas i, men dom känns mera som ett bonuspar, inte direkt ett par vardagsglasögon. Dom två loppade paren är köpta för längesen, dom övre, silverfärgade, känns inte riktigt rätt för ansiktet. Det är märkligt, med tanke på hurpass stora glasögon jag gärna har, hur dom kan kännas så påträngande - dom är inte speciellt stora, färgen är rätt neutral, men det känns som att dom tar över hela ansiktet. Det sista paret är något av en dark horse - typiska 90-talare, inte speciellt stora, knepiga i formen, trista metallbågar, ändå är det något med dom som jag gillar. Det kan i och för sig ha att göra med att jag knappt ser mig själv när jag har dom på, dom är superstarka och bifokala, jag får litegrann gissa mig till hur dom ser ut...
 
Förresten, hur jag än vinklade kameran, så blev ansiktet inte tjockare än såhär. Kläder har börjat sitta lösare, och nu ansiktet som blivit lite tunnare, jag har ingen våg, men gissar att jag gått ner några kilon den senaste tiden. På söndag är det tre veckor sedan jag åt godis sist (förutom lite mörk choklad, jag tycker att det är ett fullt godkänt alternativ nån gång ibland), jag äter fortfarande bakverk (vilket i princip innebär sockerkaka, det är snabbt och billigt att baka när jag är sugen på något gott, eller har slut på bröd), jag går lite längre promenader med Alice (beroende på väder och på hur pigg jag är), det verkar inte behövas så mycket mer...
 
Något som jag inte gillar med att jag gått ner i vikt, är kalkonhalsen... Folk tror oftast att jag är yngre än vad jag är, men tittar man bara på kalkonhalsen, så ser jag betydligt äldre ut... Går man ner större mängder (det är åtminstone 25 kg, möjligtvis mera nu då), så får man en massa ledset skinn på kroppen, särskilt när man är lite äldre, och det drar inte gärna ihop sig själv. Fanns pengarna, så skulle jag operera halsen, och lyfta ögonen (det har jag velat länge, ju äldre jag blir, desto hängigare blir dom). Hängbröst och hängmage vore i och för sig inte helt fel heller att åtgärda, fast hängbröst med mycket skinn är faktiskt bra att ha när man gör mammografi - det kändes inte ett dugg, fast dom klämmer brösten alldeles platta i maskinen. Grejen med bröst för mig, är att jag egentligen inte vill ha några, ju mindre desto bättre, så jag har alltid drömt om att operera dom. Å andra sidan, deras storlek passar ihop med resten av kroppen, så det är väl bara att gilla läget...
 

högt och lågt på tallriken

Senare idag tänkte jag prata om orakelkort med fina djur på, men just nu blir det lite veganmat, helt utan djur i! Sedan min GBP, och ännu mer sedan jag gått helt över till veganskt, så lagar jag mera mat än vad jag gjorde förut. Matlagning är inte min starka sida, inte för att jag inte kan laga mat, utan för att jag finner inget nöje i det. Ni som klagar över att laga mat till en tjurig familj varje dag? Det är ingenting jämfört med att bara laga mat till sig själv, dag ut och dag in, år ut och år in - helt jäkla värdelöst tråkigt, det är vad det är. Alltså lagar jag aldrig mat i perioder, medan jag faktiskt kan tycka att det är helt ok i perioder också. Just nu är det faktiskt helt ok, men bitvis så blir det si och så med matlagningen. Ni ska få se - den illustrerade versionen av min kosthållning:
 
Spaghetti med sås på fryst blandsvamp, kidneybönor och färdig tomatpastasås. Jättegott, jätteenkelt, bra innehåll, och lite jobb. Helt godkänt alltså!
 
Burkchampinjoner, direkt ur konservburken. Jag är absolut inte främmande för att äta med gaffel ur en burk, fiskbullar (äter jag ju inte längre, finns det f*skbullar, månntro?), ravioli, majskolvar och champinjoner är faktiskt godast direkt ur burken, tycker jag. Champinjoner som måltid? Tja, ingen höjdpunkt direkt, gott, men till och med min förminskade magsäck är hungrig igen på en gång. Om den ens blev mätt. Det här var bara ett mellanmål, lite bukfylla för att kunna skjuta upp lunchen en liten stund.
 
Snabbmat när skåpen ekar tomma - couscous, kikärter, och jag minns inte om det var ajvar eller kebabsås eller nåt annat, det röda. Jag åt det dessutom kallt - jag värmer sällan upp rester, jag äter det lika gärna rumstempererat (inte kylskåpskallt, dock). Ingen höjdpunkt ur smaksynpunkt, men ätbart, billigt, och kombinationen couscous och kikärter gör att det blir bra protein.
 
Couscous med linsgryta. Jag kokade storkok med linser en dag, två grytor - ena grytan blev det hummus av, den andra blev till linsgryta. Jag tror inte att jag hade i mer än krossade tomater och kryddor, men det blev mat av det också. Gott, billigt, lättlagat, och komplett protein med couscousen (skulle också ha funkat med pasta, ris, potatis osv - linser/bönor/ärter blir fullvärdigt protein tillsammans med kolhydrater).
 
Mackor funkar som måltid också med matiga pålägg. Här har jag på linshummus och rivna morötter (behövde lite kryddor också, men orkade inte resa på mig igen...), linserna och brödet gör igen komplett protein. Som ni ser - protein är inga svårigheter när man är vegan, så länge man äter mycket baljväxter. Dietisten var också imponerad sist, min fördelning av protein, kolhydrater och fett var spot on!
 
Jag gjorde coleslaw (vitkål, soyghurt, senap, persillade, salt, citronpeppar) till middagen en dag, och fick en del över. Blev mellanmål av resterna, gott som rackarns!
 
Jag minns inte exakt innehåll i grytan, mer än det uppenbara - potatis, morot, ärtor, grönkål kanske? Havregrädde eller kokosmjölk? Färgen på potatisen föreslår curry. Gott var det i alla fall, och det här är ett bra sätt att laga mat - i gryta, många portioner på en gång, så slipper jag fundera över vad jag ska äta ett tag framöver. Dessutom - gör jag maten god, så ser jag verkligen fram emot varje måltid. Bra tips! ;D
 
Här är ett exempel på att koka soppa på en spik- jag köpte flera förpackningar pizzakit när det var billigt, varje kit räcker till många måltider för mig (inte lika många när jag inte äter ost, som när jag gjorde det, men många ändå). Jag hade inga vettiga grönsaker, så jag lade på en fryst grönsaksblandning ovanpå tomatsås och havregrädde (det ringlade vita), och så pizzakrydda längst upp.
 
Både lät mysko och såg mysko ut, men blev faktiskt gott! Enda klagomålet var att grönsakerna blev kokta, inte stekta, eftersom jag lade på dom frysta. Gör jag om det här, så kokar jag grönsakerna först, så blir det mer grillad känsla på dom sedan. Havregrädden bidrog till god krämighet också, den ska inte hoppas över! Däremot är det här kanske inte världens mest kompletta måltid, men som magfyllare i slutet på månaden? Absolut godkänt!
 
Absolut o-godkänt, näringsmässigt, men gott - en riktig nostalgiflashback! Knäckebröd med smörgåsmargarin och aromat, sånt åt vi massor av i gymnasiet. Väldigt god kombination, men som sagt - inte så mycket mat i det. Jag åt det några frukostar och några mellanmål, nu är jag glad för att knäckebrödet är slut, för bättre än såhär vill jag äta.
 
Jag försöker att låta bli sötsaker, för min mage krashar ofelbart av det. Kommer ändå suget, så är det mycket bättre att baka själv än att köpa - både godis och fikabröd innehåller så mycket skräp, så mycket tillsatser (fast Pandas Original är ett bra alternativ, sötlakrits överhuvudtaget innehåller ofta bara "normala" ingredienser, inga konstigheter). Bakar en själv, så vet en precis vad som finns i. Här gjorde jag kladdkaka, och så duttade jag i jordnötssmör, blev väldigt gott, och som synes - kladdigt som bara den! Jag saknade vaniljglass till (grädde hade blivit lite väl mycket mastighet), men det gick att äta utan några större problem ändå.
 
Här blev det en vidareutveckling av gårdagens rester - jag hade gjort soppa med nudlar, wokgrönsaker, kokosmjölk och röd currypasta. Jag tenderar att överdosera currypastan, så det blev väldigt starkt... Mycket av det soppigaste blev alltså kvar till dagen efter, däri hade jag sojafärs och gröna ärtor, värmde alltihopa och åt med ris. Så jäkla gott! Och all den där curryhettan blev betydligt mer lätthanterad utspädd med sojafärs och ris. Rester ska inte överskattas, och minsta slatt kan förvandlas!
 
Så har maten alltså sett ut hos mig den senaste tiden, både bu och bä, både lagat och latat. Vad jag egentligen vill säga, är sätt inte ribban alltför högt för dig själv! Din mat måste inte vara näringsperfekt restaurangmat till varje måltid. Ibland kan en fuska med matlagningen, bara en äter riktig mat mellan varven, så jämnar det ut sig. Mackor kan absolut funka som måltid, bara påläggen är rikliga och bra. Man måste inte äta olika rätter till varje måltid, underlätta livet så mycket du kan - gör storkok och ät samma mat flera dagar på rad, det är absolut inte sämre för dig. Och veganmat kan vara hur simpel och billig som helst, och ändå vara betydligt näringstätare än gemene mans husmanskost (vilket brukar innebära korv och makaroner, eller liknande...). Ta det lugnt, helt enkelt!
 
Till lunch idag tar jag det lugnt, som vanligt - jag har kålrot, potatis och lök i ugnen, ska nu lägga i lite zucchini, vitlök och en sojaburgare. Väldigt simpel matlagning, väldigt gott, och bra näringsinnehåll, sojaburgaren bjuder på protein, särskilt tillsammans med potatisen. Kombinerat protein, som sagt!
 
Spara

sexmånadersbesök

Jag och Birgitta var in till stan idag, hon träffade sin pappa, jag var till dietisten. Hos dietisten gick det undan - drygt 30 minuter mot förra besöket som tog en timme. Vi hade helt enkelt inte så mycket att diskutera! Hon tyckte att mina kostvanor såg bra ut, att det ser ut att fungera bra att äta veganskt, att det är bra att magen är bättre, och att jag borde ta ett blodprov och kolla hur jag ligger till med vitaminer och mineraler i kroppen. Eftersom jag tänkt samma sak så sade jag inte emot! Hon tyckte också att viktnedgången var helt godkänd, och där håller jag också med. Jämfört med många GBP-opererade så går jag ner sakta, men jag har inga problem med det. Mitt mål var 90 kg, allting under 90 kg är en bonus. Kolla vad jag vägde in mig på: 
 
90,6! Nu är som sagt varje kilo ner en bonus, men stannar jag här så är jag ok med det också. Jag kan handla kläder i dom flesta affärer, jag rör mig lättare och mår bättre, och jag tycker om mig själv, precis exakt som jag ser ut. För mig räcker det! Många skulle säga att - 23 kg efter en GBP är ett misslyckande  (jag kommer alldeles troligen att gå ner mer, men ifall jag inte gör det, så so what), jag håller inte med om det. Jag tycker helt enkelt inte att tjock = lägre livsform.