tjusiga tisdag - i behov av en makeover

En kategori som jag inte direkt nött ner av användning, är tjusiga tisdag - det är på tiden att den får komma fram ur skamvrån! Jag ska alltså prata kläder idag, eller snarare brist på kläder. I flera år så har min inkomst varit väldigt liten, dom gånger jag har köpt kläder så har det varit på loppis, och så har jag gjort en del själv också, oftast med material köpt på loppis. Missförstå mig inte - loppis är superbra, jag handlar helst på loppis, jag bidrar helst så lite som möjligt till fast fashion, men det är lätt hänt att garderoben blir spretig när den köps in på olika varianter av secondhand, särskilt när man begränsas av diverse saker - ekonomi, storlek, spretig klädsmak... Jag har helt enkelt köpt det jag kunnat ha, som jag tyckt om, som jag haft råd med, det har inte alltid varit speciellt genomtänkt. När jag mest gått hemma, så har det funkat någorlunda ändå, jag har mest använt strumpbyxor/tights, trikåklänning och stickade tröjor, inget som direkt behövt matchas och passas ihop. Nu när jag ger mig ut på byn om morgnarna, så märker jag hur spretig min garderob är, och hur svårt det är att hitta plagg som fungerar tillsammans. Min garderob kräver helt enkelt ett åtgärdsprogram!
 
Något som enligt alla stilguider är en av grunderna, är att välja en basfärg och en eller ett par kontrastfärger. Kollar jag i min garderob, så är det mycket svart, blått och grått, och så en del rosa, korall och rött. Det känns inte helt ogenomtänkt att välja blått som basfärg, alla nyanser, hela vägen till svart, och så komplettera med rosa, alla nyanser, hela vägen till rött och vinrött. Blått och rosa är snyggt ihop, likaså blått och svart, rött och rosa, vinrött och svart osv - det är väldigt kombineringsbara färger. Jag ska inte slänga ut alla andra färger bara sådär, men jag ska ha "mina" färger i bakhuvudet när jag köper och skapar nya plagg (som tur är, så är tex tröjorna jag håller på att leta mönster till helt rätt - en röd och en gråblå, och garnet till sjalen jag ska sticka är riktigt åskblått).
 
Jag skulle också behöva ha faktiska plagg i bakhuvudet, men jag vet inte riktigt vad jag behöver (mer än nya strumpbyxor, men just dom jag vill ha från H&M är alltid slutsålda...). Lite där ligger också problemet - just nu är jag så less på mig själv, på min stil, på mina kläder osv, jag behöver en makeover från topp till tå. Ända ut i fingerspetsarna - jag har köpt några parfymprover som jag hoppas kommer imorgon, till och med mina parfymer känns gamla och tråkiga. Jag misstänker att det lätt blir så, när man knappt köpt något nytt på flera år, allting jag äger är väldigt välanvänt...
 
Ett litet problem: Kläder finns i massor av stilar, och jag gillar flera olika, och jag har väldigt svårt att begränsa mig så att garderoben blir någorlunda enhetlig. Jag gillar tanken på en capsule wardrobe, men med ett väldigt begränsat antal plagg i garderoben, så måste allting passa ihop, det är jättesvårt när man som jag gillar en massa olika. Exempel:
 
 
 
 
 
 
 
Några exempel, som sagt (med allt vad vintage heter inte medräknat - ska vintage räknas med, då blir det ett ännu större och spretigare problem), egentligen alldeles för lite för att dra några slutsatser av. Men lite snabbt, så behöver jag fler kjolar (eller snarare "bättre" kjolar), plagg i allmänhet med mer struktur, stickat i synnerhet med mer struktur, en mer sammanhållen färgskala... Min vanliga stil, men tillskärpt, med högre modegrad - jag brukar ofta tycka om dom gatumodebilder jag ser från modeveckorna, outfitsen kan vara extrema, men dom har ändå en grad av användbarhet.
 
Inspiration är en sak, användbarhet och tillgänglighet är helt andra saker. Kläderna ska ändå passa det liv jag lever (vilket är väldigt avslappnat, även om jag gärna "klär upp" mig lite i vardagen, klänning och kjol, färg-/mönstermatchat och -mixat, roliga väskor/skor/smycken osv), och det livet är långt ifrån en catwalk (snabb anekdot - när jag var sådär 12 år gammal, så sade jag till en kompis (eller om dom var flera närvarande) att jag ville bli fotomodell, för kläderna och för resandet, redan då drömde jag om att bli modedesigner, och kompisen bara fnyser "skulle DU kunna bli modell?", det kallar jag kompispepp...), dom ska tåla bussresor och hundpromenader och risken för färgfläckar och en tupplur på soffan ibland. Tillgängligheten innebär att dom inte ska kosta skjortan, att det ska gå att få tag på kläderna utan att jaga på ebay och tradera, dom ska finnas i min storlek (jag skulle kunna ha en capsule wardrobe enbart bestående av ERDEMs samarbete med H&M, men det faller på alla kriterier...), dom ska uppmuntra till att skapa själv...
 
Så målet är helt enkelt att planera en garderob med känsla av fashionista och avantgarde, men bekvämt och lättanvänt, som går att mixa och matcha, till bra priser och i större storlekar, helst köpt på loppis, helst stickat och sytt själv, och så ska det kännas nytt och roligt, samtidigt som det ska kännas som jag. Det låter väl som en lätt och bra uppgift? Det känns faktiskt rätt bra att ha färgskalan som en begränsning, då har jag i alla fall nånstans att börja. Just i kväll kan jag inte göra speciellt mycket (eller ja, jag skulle kunna gå igenom garderoben, flytta runt lite i den, samla ihop det jag har i den blå och den rosa färgskalan, men det ska jag inte), jag kan inte gå på några loppisar, jag har inga reor att kolla. Jag ska sikta lagomt högt ikväll, och hitta ett sjalmönster till mitt blåa garn - jag saknar en stor och fluffig sjal, med lite tur så är det en sån jag lyckas åstadkomma.
 

fredagsfavoriter på en lördag - rymdhår, alice i arizona och hemma hos amy sedaris

Det syns kanske i bloggen, att jag är väldigt trött för tillfället - det är väldigt tyst här just nu. Jag skulle bjuda på lite fredagsfavoriter igår, men jag somnade visst i soffan, och vaknade inte förrän Alice väckte mig för att hon behövde gå ut strax före 11. Det blev en lång dag igår, jag vaknade vid 4 på natten, jag var in till Ström på dagen, stod och väntade på bussen en timme när jag skulle hem, då vi fick veta att den var inställd, och sen fick jag vänta tre timmar till på nästa buss. Både Alice och jag var helt slut när vi till slut kom hem... Men vi kör lite fredagsfavoriter på en lördag istället, bättre sent än aldrig!
 
 
 
 

estetiskt tilltalande television (och film!)

Jag väljer ofta tv och film baserat på estetik lika mycket (eller mer) som innehåll - en del tittar jag faktiskt på, fast jag inte tycker att dom är speciellt bra, bara för att jag tycker att dom är tilltalande utseendemässigt. (I en ideal värld, så sammanfaller dom båda förstås, som i Pushing Daisies.) Det är inte heller helt sällsynt att jag pausar mitt i en scen, så att jag kan ta en bild på något som är extra fint och extra inspirerande (undrar om jag inte ska göra ett inlägg bara med pausade stillbilder, det har blivit en del - suddiga och otydliga ibland, men jag glömmer åtminstone inte bort det där som jag gillade), oftast är det en outfit eller ett plagg, ibland en interiör. Som när jag kollade på Ture Sventons julkalender:
 
Omar som dök upp lagom till jul, inlindad från topp till tå i en supermysig halsduk - jag har haft en liknande, men tror inte att den finns kvar längre...
 
Just nu så inspireras jag mycket av vintage-estetik från i princip hela 1900-talet, och tänkte tipsa om lite filmer och tv-serier som kickar igång lusten att klä mig i kläder från förr. En del är från tiden, en del är moderna tolkningar av tidigare decennier, en del är inte helt trovärdiga i sina tolkningar av tiden dom porträtterar, men är trevliga att titta på ändå...
 
The House of Elliot har varit en av mina favoritserier sedan den visades nån gång på 90-talet, inte minst för att den är så otroligt snyggt gjord, med helt fantastiska kläder (jag såg dom på en utställning på Hallwylska palatset, helt otroliga!) - det här är 20-talet på det verklighetsnära sättet.
 
Miss Fisher's Murder Mysteries utspelar sig också på 20-talet, men är lite mer shablonartad i sin tolkning (om 20-talsmodet inte såg helt annorlunda ut i Australien jämfört med i Europa/USA), det är aftonkläder hela dagarna, fransar och huvudpynt galore, silhuetter och kjollängder som stämmer bättre med vår syn på 20-talet än hur det faktiskt var. Men - det är en trevlig serie, det är betydligt mer fart och action än i Huset Elliot, och det är alltid roligt med en kvinnlig huvudroll som tar för sig, särskilt i ett sammanhang där kvinnor var betydligt mer tillbakadragna egentligen.
 
Agent Carter utspelar sig under andra världskriget, och Peggy Carter har sålunda på sig snygga 40-talsinpsirerade outfits. Liksom miss Fisher så tar hon saker i egna händer i en omgivning där kvinnor mest skulle vara dekorativa, vilket är en anledning till att jag brukar rekommendera dom här två serierna till folk som är less på att film/tv är fulla med manliga hjältekaraktärer. Att dom är fulla med fina kläder är en bonus!
 
 En filmklassiker, som (främst) tjejer födda på 70-talet och senare är uppväxta med, är Cry-Baby, historien är inte direkt nytänkande, men kläder och musik är helt fantastiska! Jag tror att det finns bara en till film som jag har sett lika mycket genom åren, och det är en annan klassiker från den tiden:
 
 
 Dirty Dancing, förstås! Utspelar sig några år senare än Cry-Baby, är lite mindre uppseendeväckande estetiskt (mycket shorts och linne, typ), men det finns fortfarande fina kläder att titta på och bra musik att lyssna på.
 
Jag såg om That 70s Show i höstas, och lade märke till en massa som jag inte tänkte på när jag såg den på 90-talet - den har definitivt sina problematiska sidor! Men - så mycket snygga kläder, så bra musik, så snygg inredning, den är en dröm för 70-talsfantaster. Särskilt Jackie, hennes outfits är en dröm, varenda en av dom
 
Susan, var är du? är också en gammal favorit från tiden, Madonnas genombrott som skådespelare, och förmodligen hennes snyggaste stilperiod nånsin (jackan! skorna! alla smyckena! hattväskan!). Dessutom den första skymt jag fick av en secondhandbutik, och redan då kliade det i fingrarna efter att få shoppa loss där! 
 
Twin Peaks, dom två första säsongerna alltså (jag föll tyvärr inte för den tredje säsongen som kom i våras), är bra exempel på 90-talets mode, den snygga versionen av det. 90-talet är ju på väg tillbaka nu, och jag ser så mycket av det fula som kommer tillbaka - mitt tips till dom som gillar 90-talets estetik är att titta på Twin Peaks, serien är full med stickade tröjor, knasiga smycken, rutiga flanellskjortor, permanentade pager, mörkrött läppstift... Supersnyggt!
 
Sista serien är den jag nämnde först, nämligen Pushing Daisies. Den utspelar sig inte förr i tiden, och är inte gammal nog att placeras i förr-i-tiden-facket heller, men hela estetiken är väldigt vintage ändå. Jag skulle nog säga, att Pushing Daisies är ett bra exempel på hur man kan inkorporera vintage-estetiken i nutiden - Chuck och hennes fantastiska outfits är bara början!
 
Alla dom här filmerna och serierna är alltså väl värda att se bara för att dom är så snygga, men för er som inte bryr er så hårt om sånt - se dom om tips på filmer och serier som är värda att se för att dom är bra också! Ingen av dom är alltså sånt jag tittar på trots att dom är dåliga, för att jag gillar estetiken, alla ser jag för att dom är sevärda överhuvudtaget (That 70s Show litegrann undantaget - serien är underhållande, men problematisk, sexism och rasism är bara toppen på isberget), och flera av dom är absoluta all-time-favoriter!