trött trött trött, och funderar på djurvakter

Det är dels en kombination av "jag har ingenting att säga" och "jag har idéer till inlägg, men vilket först?" som gör att det är lite tyst här. Inläggsidéerna involverar fotografering och jakt på bildmaterial, så det känns som alldeles för stort jobb för tillfället, alltså blir det inte så mycket av nånting. Mitt liv just nu = inte så mycket av nånting. Är så himla trött, så om jag är hemma, så sover jag bort hela dygnet nästan, jag måste ge mig ut för att hålla mig vaken. Den här veckan har jag hälsat på hos Maria tre gånger, och varit till Östersund en gång, resterande tid har jag sovit bort. Lite jobbigt! Tur för mig, att valpar och katter gärna sover bort dagarna också!
 
Men. Jag har ringt till operationssamordnaren, och är nu återigen uppskriven på operationskö, förhoppningsvis dröjer det inte alltför många månader. Att skaffa Alice nu, var inte världens smartaste drag, jag måste nu skaffa en hundvakt till henne, och att hon är valp, och ej rumsren, gör att det inte blir lätt. Jag hoppas att min kattvakt fortfarande vill vakta katterna, annars är dom också ett problem...
 
 

spiralisättning

Jag har just kommit hem från Östersund (igen!), jag var och satte i en spiral på förmiddagen (jag höll på att åka ifrån den, hade ju varit typiskt), var sen och hälsade på Suss, efter en fika for vi på Ica Maxi, och sen hade jag med mig Vincent och hans pappa till Ström, och dom har jag nu släppt av.
 
Att sätta i spiral är ju en av dom grejer man som tjej fasar lite för, det ska ju göra så fruktansvärt ont. Och ja, det är klart att det känns, det är känsliga kroppsdelar, och man ska stoppa in saker där det annars bara kommer ut, men man kan överleva det. Alla har förstås sin egen upplevelse av det hela, och allas smärttröskel är olika hög, men jag säger bara - gå inte in i det och förvänta värsta smärtan, för det är inte säkert att du kommer att få så ont. Innan jag åkte in, så fick jag lokalverkande tabletter för att slappna av livmoderhalsen, och så tog jag värktabletter. Väl i stolen, efter undersökning och ultraljud, så sprutar dom på lokalbedövning, både på livmoderhals och inuti livmodern, och dom sprutar på flera gånger. Jag har visst lite väl stark bäckenbottenmuskulatur (= metallspaden som håller ut slidväggarna åkte ut flera gånger), och svårtillgänglig livmoderhals (= en massa petande med diverse instrument), men det gjorde bara ont en gång, annars var det mest bara obehagligt. När själva spiralen sattes in, så var det nästan antiklimaktiskt, det kändes ingenting. Som sagt - det är klart det känns, men det finns smärtlindring, det går hyfsat fort, och dessutom - klarar du av mensvärk varje månad, så är det här en pink i parken. You can do it!
 
Nu har jag bara några veckor framför mig, med mensliknande blödningar, och mensvärksliknande värk (har laddat upp med alvedon och ipren), sen ska spiralen förhoppningsvis funka lika bra som minipillren!
 
Imorron ska jag ringa och be dom skriva upp mig på operationslistan, för nu är handleden opererad och spiralen sitter på plats. Dags för operation, nu!

konst på gång, och handled på gång

I motsats till förra gången, så ligger jag faktiskt bra till med korten till den här omgångens Fave Artist PAT, alltså en swap där vi tolkar konstnärer som dom andra swap-deltagarna har valt ut. Flera kort är faktiskt klara, jag har tre kvar, och över två veckor tills dom ska skickas. Den här gången så väntade jag med att skriva upp mig tills jag hade korten åtminstone uppskissade, ville inte upprepa förra gångens debacle, då jag var så sen att jag fick skicka direkt till mottagarna. Så sent är inte ok!
 
Den i nedre högra hörnet är inte riktigt klar, men det fattas inte mycket på den, dom andra två är däremot färdiga.
 
Handleden läker så sakteliga, plåstret ramlade av igår, så nu går jag med såret bart. Kan tänka mig att lite luft inte skadar! Det är lite svullet fortfarande, men der bra ut annars, och på torsdag om en vecka får jag ta bort stygnen, hurra! Det har gjort oväntat lite ont, det har aldrig varit någon "skärande" smärta, som man gärna tänker sig ett sår in i kroppen, utan det känns mer som träningsvärk. Om jag använder handen så känns det förstås mer, men det är rätt naturligt. Ser verkligen framåt, tills den här knölen bara är ett ärr, den kommer att vara sörjd och saknad av ingen!
 

lite av en rockad på nedervåningen + taveltips

Har man ett litet hus, då gäller det att tänka ett steg längre, och verkligen ta vara på dom kvadratmeter man har. Ibland kan det dessutom behövas att omtänka sina första tankar - man vet aldrig när en bättre idé dyker upp! När jag flyttade in, så hade jag kattlådan i duschen (=opraktiskt och trångt), i hallen hade jag en Vittsjöhylla från Ikea (att förvara smink och sånt på), i köket hade jag ett tag en blombänk. Blombänken i köket har jag tagit bort, den kan stå nån annanstans, Vittsjöhyllan står numera i köket och förvarar bland annat mina muminmuggar, och kattlådan står ute i hallen. Betydligt mer fungerande, tycker jag!
 
Hyllan står bra där, i sitt hörn! Blommorna ovanpå är däremot inte helt optimalt, jag når inte att vattna dom, så dom ska få en ny plats.
 
Som sagt, så står muminmuggarna här, och mupparnamuggarna, och lite annat. Sånt som är fint för ögonen!
 
När jag flyttade ut muggarna i skåpen, så blev det plats för lite omflyttningar där. Min samling muminglas har växt, Max säljer glasen igen, och jag har köpt dom ljusblåa med Lilla My och dom gröna med Muminmamman, och jag hoppas hinna få tag på dom andra två också.
 
I hallen fick jag nu en fri väggyta, och där passar jag förstås på att börja hänga en tavelvägg. Alla utom dom två fotona i vita ramar är från Röda Korset i Östersund, fotona är utskrifter från nätet.
 
Mina Alice i Underlandet-frimärken ska också hänga här, jag bytte en ram mot en annan, så nu på morgonen ramade jag in frimärkena, och ska hänga upp dom när jag går ner igen. Den här lilla väggsnutten är förresten ett bra exempel på att konst inte behöver vara dyrt eller krångligt, bara man tycker att den är fin, eller tilltalande på annat sätt. Fotona är som sagt utskrifter, keramiktavlor går alltid att hitta billigt på loppis, litografin med rosor kostade 40 kr, tror jag, eller om det var 30 kr, Mick Jagger är ett tryck, och Buddha är en liten duk, som förmodligen kommer från Dollar eller liknande. Frimärkena var dom dyraste, dom kostade mig ca 150 kr, vilket fortfarande är billig konst. Ramar köper jag på Dollar, Rusta, Ikea, loppis osv, billiga, och dom har dessutom en del att välja på (jag väljer oftast enkla vita). Att sätta upp en tavelvägg behöver inte heller vara speciellt avancerat, jag börjar helt enkelt att spika upp en av dom större tavlorna, och sen sätter jag upp dom andra runtom, och försöker att få en bra balans. Att blanda olika storlekar och former är bättre än att ha jämnstora, om man inte ska göra ett jämnt rutmönster t ex. Vill man göra det lätt för sig, så är det lättaste att ha ramar i samma färg, men olika modeller, men det blir bra att blanda ramar också!
 

ett paket på temat spådom

Idag kom ett trevligt paket i brevlådan, ett bytes-/swap-paket från Cathy i Vermont. Dels skickade hon sina bidrag till mitt tarotswap, dels skickade hon ett orakelkort till ett byte, och så skickade hon en tarotlek som hon också bytte bort (mot den här väskan), tillsammans med en handgjord tarotväska. Såna paket blir man glad över att öppna!
 
 

loppislördag på en söndag - sånt som jag strikt taget inte behöver...

Det var längesen jag visade några loppisfynd, fast jag har varit in både på Röda Korset i Hammerdal och i Östersund, och hittat ett gäng bra saker. Mest blir det böcker, jag har också slagit till när jag hittat gamla fina kläder billigt - en vintagebutik kommer att bli verklighet en vacker dag! Det har blivit lite prylar också, men jag är lite mer kräsen där, jag har redan ett hus fullt med saker, jag kan inte fortsätta fylla det med saker, bara för att jag tycker att det är fint.
 
 
Å andra sidan, en kitschknasig katt och en neonrosa babusjka tillhör sakerna som egentligen borde fått stanna kvar i butiken, men jag kunde inte låta bli... Det bruna tårtfatet är också nyfyndat, jag äger inget som ens liknar ett tårtfat, och det var förstås billigt, då slår jag till.
 
Jag stod och funderade mellan den här golvlampan och en liten taklampa i glas (som behövde få en ny sladd), och det slutade med den här. Jättesnygg, inte helt typisk mig, men den får stå här i köket än så länge, för jag vet inte var jag ska ha den...
 
Tekannor har jag fler än jag behöver av, men när dom kostar 1 kr, och är fina (dom två till höger), då får dom följa med hem. Jag verkar ha nåt slags tema på min tekannesamling, dom flesta jag hittar är bruna...
 
Och som sagt, böcker blir det mest av... Jag har inte gjort plats för dom i bokhyllan än, dom ligger i en hög på golvet i vardagsrummet fortfarande... Det har helt enkelt känts för överväldigande att göra annat än att slänga in dom på golvet, hoppas att jag får tillbaka lite ork och lust och energi, nu när jag har Alice!
 
Den här boken hittade jag förresten gratis på bibblan! Dom har en hylla med gratis böcker från Kulturrådet (om jag inte missminner mig), och jag har hittat en del konstböcker där, det bruckar också finnas poesi och lite smalare romaner. Den här blev jag superglad att hitta, jag använder hennes tarotlek för att dra ett kort för dagen, och har sett boken och velat ha den. Jag var in på bibblan för första gången på flera månader, och där stod den - en del saker är helt enkelt meningen!
 

pudeltjejer, alltså! <3

Även om jag har haft djur i många år, råttor och undulater var det första jag skaffade när jag flyttade hemifrån, sen dess har jag haft katter nästan oavbrutet, men som hundägare är jag ny. Det är inte ens ett år sedan jag köpte Lily, och nu har jag haft Alice i en vecka (hon blir tre månader idag!), så jag är ingen expert på hundar. När jag nu ser Alice och hennes beteende, och hur lik hon är Lily i mycket, så undrar jag förstås - är det vanliga småhundsbeteenden, eller är det grejer som är typiskt pudlar, eller blev Lily kvar efter att hon dog, och flyttade på nåt sätt in i Alice? (Sista frågan är inte superallvarligt menad. Eller så är den det.) Med Lily var allting helt nytt, med Alice är det mycket igenkänning, även om mycket är nytt också - Lily var ändå ett halvår när hon kom till oss, tre månader när dom är små gör stor skillnad.
 
Efter en vecka med min andra pudel, så kan jag i alla fall säga - jag är en pudelmänniska, absolut. Jag har svårt att tänka mig att skaffa nån annan ras! Inte så att jag inte tycker om dom, eller tycker att dom är fina (för det gör jag), men det sade verkligen klick mellan mig och mina pudeltjejer. Pudel ftw, liksom!
 
 

en lång berättelse om en liten operation

Jag for in till Östersund tidigt i torsdags, jag skulle lämna Alice hos Suss, och så ville jag hinna träffa Suss en liten stund också - hon skulle jobba kväll, så jag skulle förmodligen inte träffa henne nåt mer förrän dagen efter (och det hade jag rätt i). Sen tog jag bussen till sjukhuset, och var där i god tid, för jag skulle ta blodprov först - jag hade tydligen fått VIP-kort, för jag fick segla förbi alla andra i kön... Och sen var det bara att trava iväg till Centraloperation, där jag fick komma in rätt fort, före min tid, och byta om till dom tjusiga sjukhuskläderna, med bar rygg och förlossningsstrumpor och allt. Jag fick besök av en narkosläkare, som undrade om han fick prova en ny droppnål på mig, och det fick dom förstås - jag är faktiskt den första i Östersund som testar den nålen! Bara för det, så funkade det inte på första försöket, sängen full med blod, och jag full med blåmärke. Andra försöket funkade bättre, och då var det bara att vänta, och vänta, och vänta. Jag hade tagit med en bok, men dom hade låst in min väska och satt fast mig i ett dropp, så jag kom inte åt den. Så jag tittade på klockan och stressade över Alice, Suss började jobba kl 13, så från dess tills att jag kom hem, så skulle hon vara själv, lillvovven. Dåligt samvete är bara förnamnet, och jag har en känsla av att jag tjatade sönder öronen på sköterskorna om Alice och med frågor om när jag kunde komma därifrån. Efter en timmes väntan, drygt, så satte dom bedövning i högerarmen, som blev rejält bedövad. En liten stund senare körde dom in mig på operation, och började göra i ordning mig. Det var meningen att jag skulle vara vaken, men trots en riktig hästbedövning, så tog den inte ordentligt, så dom sövde mig istället. Själva operationen gick alltså på tre sekunder, jag andades i masken, och så blev jag väckt på uppvakningen, och så var det inte mer med det. Men på uva tog det betydligt längre, jag gjorde mitt bästa för att vakna till, men frös och svettades om vartannat, mådde illa, hade astmakänningar, och ville inget annat än att sova. Och sov gjorde jag, från och till, till klockan sex eller så. Då ringde Suss, och sade att hennes kompis skulle hämta Alice, och att jag fick hämta henne hos dom, i Torvalla, men att dom inte kunde ha henne hur länge som helst. Då till slut lyckades jag skaka sömnen ur kroppen, och med hjälp av en sköterska så kunde jag klä på mig. Och hjälp, det behövde jag, för hela högerarmen var fortfarande bortdomnad. Helt väck.
 
Sen kom nästa steg i det här operationsäventyret - att ta mig hem. Jag började med en snabbis till pressbyrån för att bunkra energi, jag hade inte ätit på ett dygn. Bullar, Loka crusch och ett par kolor gav snabb energi och snabba kalorier, och jag gjorde mitt bästa för att jonglera väska, påse, och så att försöka få nånting i mig. Bussen till Torvalla gick ändå bra, då jag bara hade saker att hantera, på vägen hem, så skulle jag dessutom få med mig Alice. Och väska, och påse, allt med bara vänster arm. Dessutom så var jag tvungen att byta buss, och fick vänta bra länge, i kallblåsen, på nästa buss, och den skulle jag krångla mig på, och dessutom lyckas betala resan också. Fortfarande med bara vänster arm. När bussen sen äntligen stannade (jag hade haft svårt att hålla mig vaken, så det var verkligen äntligen), så kände jag inte igen mig alls, busshållplatsen var på fel sida om Valla Centrum, och jag fick leta mig fram dit jag skulle. Jag vågade mig på att släppa ner Alice när vi kom in på gångvägen, och snacka om en tjej som går duktigt i koppel! En duktig bajshög lade hon på gångvägen också, när vi kommit in bland husen, och jag, med min enda användbara arm, kunde inte ta upp den (gillar inte att lämna bajshögar, eftersom jag inte gillar att hitta dom), kallt som saten blåste det också, så det var verkligen en lättnad att komma in till Suss, klockan var dessutom över nio vid det här laget. Jag gjorde inte mer än att komma in, kissa, och välta ner mig i hennes soffa, med kläder och allt. Jag hade inte en chans att komma ur kläderna, för högerarmen hängde fortfarande som en köttklubba, helt bortdomnad.
 
Underbara Alice är torr på nätterna, så jag fick sova tills det var dags att gå upp och kissa för mig, då är det också kissdags för Alice, och efter att ha legat och morgonmyst en stund, så var det dags för uppklivning, fortfarande med bortdomnad arm. Suss klev upp samtidigt, så jag hade trevligt sällskap hela förmiddagen, och ända in på eftermiddagen, för så lång tid tog det att få känseln tillbaks i armen. God mat fick jag också, Suss är en höjdare i köket! Innan vi åkte, så tittade jag in på Max och köpte muminglas, jag var in på Dollar Store, som har bättre inredningsutbud än Dollar här i Ström, och så var jag tvungen att titta in på Röda Korset en snabbis också. Och sen åkte vi äntligen hem, klockan var närmare fem innan vi äntligen kom hem, som tur är, så var det fortfarande hyfsat ljust ute, jag är inte speciellt förtjust i att köra i mörker, och så himla pigg var jag inte. Å så skönt det var att komma hem!
 
Och så ser mitt lilla operationsäventyr ut, mer eller mindre (jag utelämnade lite detaljer, som den lilla kissolyckan innan jag vaknade efter operationen, astman gjorde att jag hostade, och ja, så gick det som det gick...). Inget att skriva en hel roman om, ändå så lyckades jag nästan göra det...
 
Colin hjälpte mig att linda av bandaget idag, det bara tryckte och var ivägen, och jag har inte ett dugg ont, har inte haft ont överhuvudtaget. Mycket hallabaloo för litet sår, kan jag tycka, men det var visst nödvändigt tyckte dom. Knölen var en tumör på kärlen, vilket var positivt, alternativet hade varit att den växt på nerverna, och det hade varit bökigare. Dom måste förstås kika närmare på den, men än så länge ser allt bra ut, det är väldigt ovanligt att såna här tumörer är elakartade.
 
På torsdag är det dags för sjukhusbesök igen, då ska spiral sättas in. Vill ni ha en mer detaljerad rapport då också, eller räcker det med att säga att jag var till gynekologen, satt i stolen, fick en spiral instoppad?
 

äntligen hemma!

Nu är jag äntligen hemma, och det är underbart skönt! Det är alltid mysigt att träffa Suss, med det känns alltid bra att komma hem efter körturen (särskilt såna dagar som idag, då vägen är lite extra spårig). Och såna här gånger, då jag varit borta sen igår morse, ja då är det extra skönt. Jag längtar efter att få sova i min säng!
 
Annars gick operationen bra, nu känner jag knappt nånting från såret, att jag fick med mig Citodon känns absolut som overkill. Jag säger inte mer än så, jag tänkte skriva om det imorron istället, om det är nån som är intresserad av min dag på sjukhuset. ^_^

opererad

Sitter hos Suss och är nyopererad i handleden, trodde att jag skulle kunna åka hem på förmiddagen, men det blir inget av det. Hela armen bedövades för operationen, och den är fortfarande bortdomnad. Att köra bil utan högerarm funkar sådär, så jag blir helt enkelt kvar här ett tag. Som tur är så är Suss ledig idag, så jag lider inte.

om att ge saker nytt liv

Kissningen går verkligen superbra med Alice, det har inte blivit många kissolyckor inne! Bajs är svårare däremot! Men i morse så fick vi jackpot! Alice är redan torr på nätterna, jag tar med henne ut och kissar när jag är kissnödig på morgonen, innan dess har hon kissat på kvällen, och inget mer däremellan. Vi låg och drog oss ett tag till, jag kollade internet på mobilen, hon sov lite mera, och när vi klev upp, så gick vi ut, och så blev det en bajs. Superbra! Fast jag skulle ju inte skriva om min valps toalettvanor...
 
Jag har en del kort att ta, konst som är färdig (eller nästan färdig), lite pyssel, lite möbelförflyttning och -inskaffning, lite av varje alltså, men av nån anledning så känns det jobbigt att ta fram kameran. Men jag har ett par bilder från instagram, dom kör vi på, tycker jag!
 
Den här vasen beställde jag från Zara Home, urtjusig, men den kom tyvärr i tusen bitar. Eller kanske inte tusen, men fler bitar än en i alla fall. Och det fanns inga fler vaser kvar, så jag kunde inte få någon ny. Att kasta bort bitarna kändes inte bra, det är ju en himla fin vas, så jag satte mig och limmade ihop dom. Skarvarna blev inte speciellt bra, och inte speciellt täta, men då kom jag att tänka på kintsukuroi, hur man i Japan lagar trasig keramik med guld, enligt filosofin att det finns skönhet även i spruckna ting. Fram med guldfärg och pensel, och så ett par varv guld på skarvarna. Det funkar bra, tycker jag!
 
Dom här fönsterlamporna i näver har jag haft länge, det är min farfar som har gjort dom. Den ena målade jag vit för en del år sedan, jag har haft den i köksfönstret, och tyckte att vit var bättre än näver. Nu vet jag inte om jag riktigt håller med om det... Men nu funderar jag på att hänga dom ovanför köksbordet, båda två, och då vore det bra om dom är samma färg. Dags för ommålning, alltså. Men vilken färg? Dessutom - ser ni hålen i nederkant? Där satt det förut flärpar (som dom flärparna i mitten på lamporna), men många av dom var trasiga, eller helt enkelt borta. Ska jag lämna lamporna som dom är, eller ska jag hitta på något att sätta fast i hålen? Som den packråtta jag är, så har jag sparat dom flärpar som jag klippte bort, först tänkte jag göra en mobil av dom, men nu lutar det mer åt att dom ska få bli en drömfångare.
 

glad imbolc/ljusmässa till er!

 

en grönare garderob

Som jag sagt förut, så tänker jag använda 2016 till att förkovra mig (och er!) i ämnen som ligger mig nära hjärtat. I år tänker jag gå tillbaka till ett liv som vegetarian, efter att ha ätit kött i några år, jag tänker gå in djupare på ämnet feminism, miljöfrågor och djurrätt tillhör det hjärtat klappar starkast för, och jag försöker att leva så miljövänligt som jag bara kan. Just miljövänligheten är en svår sak, särskilt när man bor i norrländsk glesbygd - när jag bodde i Nynäshamn, så hade jag ingen bil, och åkte kommunalt överallt, bussar och tåg gick hela tiden, överallt, och priset på ett månadskort var överkomligt. Nu bor jag i norra Jämtland, bussarna går sällan, tåg är inget alternativ, dessutom är priserna skyhöga, särskilt med tanke på hur pass lite bussturer man får ut av dom. Att åka buss in till Östersund kostar mer för mig, än om jag tar bilen, även om jag åker ensam. Helt galen matematik, tycker jag. Att ha hus är i och för sig bättre än att ha lägenhet, jag har större makt över den energi jag använder, och hur jag använder den. Jag har satt in en luftvärmepump för att spara på elen, och eldar när det blir kallt. Jag använder inte speciellt mycket vatten (jag duschar sällan, känns jag ofräsch mellan gångerna, så blir det en tvätt i handfatet), och än mindre varmvatten. Jag väljer ekologiska rengöringsprodukter, både för kropp och för hus (Urtekram är jättebra, ekologiskt, och utan en massa kemiska konstigheter, man förstår faktiskt innehållsförteckningen). Jag äter huvudsakligen vegetariskt, och väljer helst ekologiska alternativ när det går. Min förtjusning i konsumtion är ett problem, jag köper absolut mer än vad jag faktiskt behöver. Men - jag väljer oftast att handla begagnat, vilket både sparar på miljö, på ekonomi, och så bidrar det oftast med pengar till behövande. Det är dom gånger som jag inte handlar begagnat som är det största problemet, och det är anledningen till att jag började skriva på det här inlägget.
 
Ekonomi har alltid varit ett problem för mig, av olika anledningar, så har jag helt enkelt aldrig haft nån större inkomst. Att handla begagnat är ett sätt att få pengarna att räcka lite längre, ett annat är att handla på dom större kedjorna, särskilt när man handlar då det är rea. Det finns en anledning till att kläderna är billigare hos kedjorna - dom får kläderna tillverkade väldigt billigt. Billig tillverkning betyder i princip alltid skumma tillverkningsmetoder, med arbetare som får alldeles för lite betalt för alldeles för många timmar, och ofta är det dessutom barnarbete inblandat. Vill man köpa kläder/saker som är mer etiskt tillverkade, så får man betala mer, för dom kostar då mer att tillverka. Det där är en ond cirkel, för jag som en tjock person, jag har inte velat investera några större summor i ett plagg, eftersom slitaget på kläderna är större när man är stor. Alltså har jag köpt dom billigare kläderna, som jag då får ersätta ibland, då dom blivit slitna och trasiga. Jag var in till Östersund förra veckan, och handlade en del på rea, jag var jättenöjd över att komma hem med lite nya klänningar och koftor, billigt, men samtidigt så vet jag ju att tillverkningen av dom kläderna inte har gått schysst till. 
 
Igen, så är begagnat det bästa alternativet, då bidrar man inte på något sätt ekonomiskt till den här hanteringen, och man sliter vidare på produkter som redan existerar, istället för att köpa nytt nytt nytt hela tiden, så att nytt nytt nytt hela tiden måste tillverkas. När man köper nyproducerat, så är det bra om man tänker ett varv extra, är det billigt, så är det det av en anledning. Välj gärna ekologiska produkter, likaså lokalproducerat, och produkter av återvunnet material. Att låta bli att köpa är också ett val, oftast har vi skåp/garderober/lådor/förråd fulla med ägodelar, men köper ändå. Jag har alldeles för mycket kläder, väskor och skor som jag inte använder, kläderna hänger främst oanvända för att dom blivit för små, så dom väntar bara på att jag ska göra min GBP för att få komma ut och användas igen, men sen är det ju också så att man har favoriter - plagg, väskor och skor som används hela tiden, medan andra sällan får komma ut och se dagsljuset.
 
Inspiration till att leva lite mer miljövänligt hittar man fulla internet, på youtube gillar jag den här kanalen, som (som namnet antyder) handlar främst om att göra garderoben grönare:
 
 

börjar om...

Det har varit två ofungerande veckor, dom här två senaste veckorna. Lilys död fick verkligen mitt mående att göra en riktig backlash, och det syns hemma också, det är rörigt överallt, saker på bord och bänkar, och jag har helt enkelt inte orkat göra något åt det. Jag hoppas på att det blir bättre med Alice, att jag orkar ta mig upp ur min sorgegrop. Det tror jag, det går inte att göra annat än att skratta åt henne, och hon gör definitivt sitt bästa för att fylla ut tomrummet i mitt hjärta. Hon är en riktig liten tuffing, om jag lämnar henne själv inne några minuter, eller i bilen, så märker hon det knappt, jag får ingen reaktion alls när jag kommer tillbaka. Rumsrenheten går helt ok, vi får oftast till kissen ute, bajsen är det svårare med, för när hon har kissat, så vill hon in direkt, och då blir det gärna bajs inne. Men det är bara andra dagen jag har henne, vi har gott om tid på oss! Nåt som däremot vore bra att få bukt med på en gång, är hennes tuggande på allt, och hennes tjuveri av skor/tofflor. Hennes tänder kliar förstås, hon har leksaker att tugga på, men dom är förstås inte lika roliga som mina saker...
 
 
 
På torsdag ska jag operera bort den misstänkta tumören i handleden, blir skönt att bli av med den! Jag höll på att fundera på hur det skulle gå att köra hem efteråt, med tanke på att knölen sitter på höger handled, och att det kan bli bökigt att växla. Helt onödig fundering - jag får inte köra efter operationen, pga mediciner och sånt... Som tur är, så har jag en snäll syster på Frösön, så jag gör Alice dit innan operationen, och så sover vi över där sen. Synd att Suss jobbar kväll, det blir inte så mycket umgänge med henne, fast jag sover där och allt...
 
Skönt att äntligen få operationen gjord av andra skäl också - nu kan jag äntligen bli uppsatt på operationslistan för min gastric bypass! Det är på tiden, jag var rädd att behöva vänta tills efter sommaren, men med lite tur, så blir det gjort i vår!

hej alice!

Jag har mistat djur, jag har mistat familj och släkt, men jag har aldrig förut sörjt som jag gjort sedan jag mistat Lily. Jag har använt mig av alla sätt jag vet att hantera jobbiga saker (inte så att jag gjort det medvetet, utan det är vad kroppen/själen tagit till), jag har ätit, jag har sovit, jag har shoppat, men inget har gjort det det minsta bättre. I helgen så tog jag till det sista halmstrået, jag började titta på valpar, och igår for jag (med Maria som sällskap) till Vilhelmina och köpte en svart liten pudeltik.
 
Om en vecka blir hon tre månader, hon är i stort behov av en klippning, och vi har en massa lära kännande att göra, men jag tror att det kommer att bli bra. Hon är ingen ny Lily, och det är inte meningen heller, hon är sin alldeles egen individ, som jag hoppas ska hjälpa mig att bli glad igen. Säg hej till Alice!
 



Alternative Name

Alternative Name


Alternative Name

Follow

Alternative Name

RSS 2.0