DIY - tarotkort på tarotkort

Jag har faktiskt ett par DIYs som har varit klara länge, ett har jag varit tvungen att vänta med, det andra har jag inte kommit mig för, det involverar en massa foton och beskrivningar, en tutorial alltså. Jag tar den snabbaste och enklaste först, ett enkelt show and tell.
 
 
 
När jag skickar tarotkorten till deltagarna i mitt tarotswap (vi är inne på del 5 nu!), så skickar jag med en liten present, jag har ju en minitarotlek, som jag försöker hitta på roliga DIY med. Den här gången blev det bokmärken, jag skrev ut dom klassiska Rider-Waite-korten på akvarellpapper, klippte det i etikettform, gjorde hål som förstärktes med ett hålförstärkarklistermärke, och knöt sen ett tygband i hålet. Till sist limmade jag på det lilla tarotkortet - klart! Var och en får kortet som dom har gjort, så jag behöll The World för mig själv. Jag blev helt ok nöjd, faktiskt - jag gillar att skriva ut på akvarellpapper, färgerna blir inte så klara som på fotopapper, men jag gillar resultatet, bättre än på fotopapper faktiskt.
 

och på onsdagen så vilar hon...

Känns hur märkligt som helst, men det bara kliar i fingrarna efter att fortsätta att gräva, men idag blir det en paus från spaden. Orsakerna är flera:
 
- Min kropp är gammal och sliten, och jag har en gammal whiplashskada (som är så mycket bättre nu, efter 15 år). Igår hade jag ont i nacke och huvud, jag hade träningsvärk i bröstmusklerna, ont i händerna, ont i vaderna... Kroppen är inte van vid fysiskt arbete, och klagar därmed.
 
- Jag ska hämta buskar imorron, svarta vinbär, rosenhallon och rosor, jag vet inte hur mycket det är att gräva, så känns vettigt att inte skaffa ännu mer ont i kroppen till dess.
 
- Jag har inga direkta planer för var jag ska plantera, jag har en tanke på att det enda helt tomma hörnet jag har, ska bli något slags äng, kanske med nånting häckaktigt längs staketet. Hela gården måste göras om, jag vet vad jag tycker är fint, men jag vet inte hur och var jag ska börja...
 
Så idag funderar jag på att försöka bygga en pelargonhylla av ett par trästegar jag har liggande... Jag vill ju få fason på trädgården NU, även om jag vet att det är en orimlig önskan. Det är väl inte att helga vilodagen direkt, att släpa på stegar och brädor, att såga och skruva, men det må vara hänt... Om jag bara visste var jag ska ha den sen...
 
   
 
 

vem bor här?

Bara ett snabbt tips - jag hittat ett nytt favoritprogram, Vem bor här?, det kan ses på svtplay i drygt en månad till, och det tycker jag att ni ska göra. Se det, alltså! Bland det bästa jag vet, är att se hur folk bor och inreder, och här är en programserie som går ut på just det. Grämer mig lite bara, att jag helt missade första säsongen...

börjar i trädgården innan dan börjar

Dagen har knappt börjat, och jag har redan varit ute i trädgården, burit bort grästuvor och försökt kapa björkrötter. Det senare funkade dåligt med hackgrejen jag har, ska prova med yxa sen. Jag ser fram emot att gräva långt ifrån björkhelvetena sen! För gräva blir det, jag har efterlyst donationer till trädgården på fb, och har fått erbjudande om att komma och gräva upp lite allt möjligt - mera rosenhallon, svarta vinbär, rosor, akleja, bland annat. Jättebra! Jag gräver gärna för gratis plantor och buskar! Bilen har jag laddat fulla med plastkassor och -väskor, spaden kan jag inte ha liggande där, för den behöver jag när jag gräver.
 
Vår, kära vår, vad jag är glad att du är här!
 
Och är det nån som är i behov av ett fys-pass, jag har massor av den varan att erbjuda! Kom och gräv och bär, bara!
 
ETA: Jag kom sen på - jag har ju en sekatör (köpt billigt på Dollar, vilket inte var det smartaste, den är inte speiellt bra...), och den funkade förstås bra på dom mindre rötterna. Jag har några stora kvar, till dom måste nog yxan till...

trädgårdstankar

Jag har precis varit ute, och är nu väldigt svettig och väldigt varm, bläch. Alice behövde förstås kissa, och nu när tjälen är på väg bort, så passade jag på att gräva - jag vill göra om precis  hela trädgården, och har inte pengar att leja bort grävningen, så jag har mycket grävande att göra innan trädgården blir klar. Jag siktar inte på att få det gjort i sommar, jag har tänkt bo här i många år till. Jag har all tid i världen! Jag börjar med att gräva vad som ska bli en berså/vindskydd, Maria har rosenhallon hon vill bli av med, och jag vill ha buskar. Det är det som kallas två flugor i en smäll! Så nu gräver jag ut för bersån, och det skulle gå betydligt lättare om jag inte bestämt mig för att ha den under en björk... Ena halvan grävde jag nu, andra halvan tar lite längre, för att det är björkrötter överallt... När jag väl grävt min grop, och fått bort rötterna, då tänkte jag få bort allt som växer i mitt grönsaksland, så jag får plats med lite grönsaker där istället - förra sommaren lät jag det bara vara, eftersom det redan var helt igenväxt när jag flyttade hit. Förresten, så passar jag på att återvinna grästuvorna jag gräver bort - jag har en stor stubbe på baksidan, med ett enormt rotverk. Mellan rötterna lägger jag nu grästuvorna upp och ner, så ska jag fylla på med jord sen, jag skulle vilja ha något slags stenparti, men det är så blött och lerigt här, så jag tror inte att det är ett alternativ. Blommor av nåt slag, och/eller örter. Inte för att jag gillar örtkryddor att äta, men dom är fina och dom luktar gott.
 
Min trädgårdsdröm, är så lite gräsmatta som möjligt, istället vill jag ha träd och buskar och blommor, grönsaker, örter och bärbuskar, gångar, avdelningar och överraskningar. En stor dröm för en liten trädgård! På framsidan har jag en liten plätt där jag satte jordgubbar och en marockansk myntaplanta, och jag tänker faktiskt plantera mera mynta där, och låta den växa - mynta är fint, luktar gott, och är gott att göra te på. Och den växer som ogräs säger dom, så det är bara att sätta några plantor och luta mig tillbaka, tänker jag.
 
Förresten, grönsakslandet - funderade på om det skulle funka att bjuda hem folk på ogräsrensande och landgrävande, i utbyte mot något ätbart, är man fler än en, så är det inget gigantiskt jobb. Det är ju faktiskt ett färdigt land under all grönska.
 
Å, och rabarberna börjar titta upp! Å vad jag tycker om att bo i hus!
 
 
 

dubbla budskap

Det finns så mycket som är skevt i världen, större saker och mindre saker och saker som är ganska grundläggande. Mycket handlar till syvende och sist om värderingar, och om rättigheter, och om våran rätt att vara olika men att ändå få existera. Att vara olika, men att ändå behandlas lika. Detta är anledningen till att jag övertygad socialist, att miljö och djurrätt är bland det viktigaste jag vet, att jag tror fullt och fast på att alla kroppar har rätt att existera och att synas, och att jag är feminist. Som kvinna så bombas vi hela tiden med budskap om hur vi ska vara och inte ska vara, ibland är vi inte ens medvetna om dom budskapen, vi tar bara in dom. Annonser, tidningar, filmer, TV-serier berättar hur vi ska se ut, hur en riktig kvinna ska bete sig, hur du ska göra för att män ska vilja ha dig, hur du ska se ut för att män ska tycka att du ser bra ut. För det är ofta så det ligger till, vi strävar efter att behaga män, inte oss själva.
 
Kvinnlig kroppsbehåring vs manlig. Har kvinnan hår nån annanstans än på huvudet, så är det äckligt och ofräscht, medan mannen  har hår på ben, rumpa, mage, bröst, under armarna, i ansiktet, och det är ingen som ens andas ordet ofräsch. Faktum är, att våra rakade kroppar är resultatet av åratals annonser för rakprodukter - redan på 20-talet upptäckte dom att det fanns en gigantisk marknad för rakhyvlar och rakskum, en marknad som tidigare inte lagt några pengar på hårborttagning, utan låtit håret växa där det växer. Alla dessa hårlösa underliv är en direkt följd av porrindustrin, i alla porrfilmer från 80-talet och framåt så har vi sett hårlösa kön, och till slut så tror världen (särskilt män, som gärna efterfrågar rakade kvinnor) att det är så kvinnor ser ut. Män är däremot fortfarande håriga, även i porrfilmerna...
 
 Bröstvårtor... Av nån anledning, så är manliga bröstvårtor ok, medans kvinnliga bröstvårtor ska täckas över och censureras bort. Lägg upp en bild på bara kvinnobröst i sociala medier, och den är snart borttagen, medan bara mansbröst finns precis överallt - på sommaren kan du inte ens gå på affären utan att se en bar bringa. Det här grundar sig förstås i sexualiseringen av kvinnliga bröst, och att i män tydligen inte kan kontrollera sina sexuella drifter om dom skulle se en bröstvårta...
 
Offentlig amning är också en sån där grej, bilder tas bort i sociala medier, kvinnor blir ombedda att lämna lokaler, en del kvinnor täcker över sig med en filt... Samtidigt så omges vi av betydligt mer avklädda kvinnokroppar i reklam, på tidningsomslag, i film och i TV, kroppar som sällan ifrågasätts. Igen så ligger problemet i sexualiseringen av kvinnobröst, och mot vilken publik dom riktas. En sexig underklädesannons riktas främst mot det manliga ögat (en annons riktad mot kvinnor ser rätt olik ut, betydligt mindre utmanande, med tanke på att det är kvinnor som främst bär kvinnounderkläder så tycker man att annonserna främst ska riktas mot dom), medan en ammande kvinna inte handlar om sex. Kvinnans bröst är inte längre gjorda för mannens njutning, utan för barnet. Så kan vi förstås inte ha det, kvinnobröst som inte är till för mannen, hur skulle det se ut?
 
Det här är förstås bara toppen på isberget, börjar man se sig omkring med en mer medveten blick, så ser man dom här tendenserna överallt, hur våra kroppar inte är våra, utan dom är till för mannen att bedöma, att beundra, att begära. Fundera själv, när du klär på dig, när du sminkar dig, när du väljer frisyr, när du köper kroppsprodukter, när du går utanför hemmet, vem för du det för? Vill du gärna klippa håret kort och färga det rosa, men din man föredrar långt blont hår, så då har du långt blont hår? Du är jättenöjd med dina bröst, dom är inte stora, men dom är inte i vägen när du tränar, du får inte ont i rygg och axlar, men din man tycker om stora bröst, så därför ska du operera dom? Du trivs bäst i jeans och mjukisbyxor, men din man tycker att det är okvinnligt, och därför använder du inte det? Du gillar att leka med smink, testa olika stilar, experimentera med färger, men din man gillar dig när du ser naturlig ut (men fräsch!), så du sminkar dig i diskreta nudefärger? Du tycker att det är bekvämast med rejäla bomullsunderkläder, men det är ju inte sexigt, så istället använder du string som skaver mellan skinkorna?
 
Hur ofta är du, finns du, ser du ut på dina egna villkor? Väl värt att fundera på, tycker jag!
 

en hemlig stickhistoria

Jag har snart stickat i 40 år, jag lärde mig av min mamma och min mormor när jag var sådär 5-6 år gammal, och sen har jag bara fortsatt. Jag har inte stickat oavbrutet under alla år, utan jag har mina stickskov, precis som jag har mina inredningsskov, mina loppisskov, mina målarskov - under en period så håller jag på med min hobby väldigt intensivt, och sen går jag vidare till nästa.
 
Lite så har stickningens historia också funkat, fast över en längre tid då förstås. I sådär 1000 år, för att vara någorlunda exakt. Stickning har varit politik, det har varit en klassfråga, det har varit en krigsfråga, det har varit en kvinnokampsfråga - stickning har alltid hållit sig i hetluften. Inte det första man tänker på, när man tänker på stickning! Faktiskt så tänker dom flesta på gamla tanter, och många tycker att det är märkligt att yngre människor stickar. Fast just det tror jag att det håller på att förändras, dom senaste 15 åren har stickning verkligen blivit trend, massor av böcker ges ut varje år, internet översvämmas av stickning på alla tänkbara sätt och vis, och jag tror inte att det är nån som har missat garnbombning - att täcka ytor (ofta träd och lyktstolpar) med stickade/virkade material. Men trots denna nytändning, så väcker det fortfarande uppmärksamhet att sticka offentligt. Särskilt om man inte är en äldre dam.
 
Förresten, kolla in den här filmen, vetja! Stickningens historia, från Egypten till Internet, tusen år av garn och ett par pinnar.
 
 

smådjuren mina

Det har varit väldigt lite djur här nu ett tag, och det tycker jag att vi  åtgärdar här och nu. Tycker ni inte om att titta på söta djurbilder (fast vem gör inte det?), ni får skrolla förbi!
 
 
 
 

näverlampor på plats

Ni har ju följt med i hela processen med fixandet av mina nya kökslampor, från träkulorna som ersatte näverflärparna, till förvandling med en flaska sprejfärg. Igår fixade jag elen och hängde upp lamporna, och det blev så bra - precis lika bra som jag hade hoppats! Den oranga färgen, som jag tyckte var för orange (planen var korall, och det blev det ju inte...), funkar jättebra i köket, och två mindre lampor är bättre till det ovala bordet än en enda större lampa.
 
 
Det vi kan lära oss av det här, är att våga ta risker, våga följa infall, att man inte måste håll sig till det traditionsenliga. Och framför allt - inred för dig själv, välj färger och former du tycker om, och funktioner som passar dig, och fundera inte över vad andra tycker. Och våga följa det första infallet - om man börjar fundera och ifrågasätta, så slutar det oftast med att man inte alls blir nöjd med resultatet. Och så måste man kunna ha roligt med inredning, och inte vara så ängslig - om det trots allt inte blir bra, så går det för det allra mesta att göra om.
 

onsdag på stan

Jag, Maria och Mio, och Alice förstås, åkte in till Östersund idag. Dels bara för att komma iväg och göra nåt, men mest för att träffa Suss. Och så fick vi sällskap till lunchen av hennes Vincent, så det var en trevlig bonus. Vi gick på Barbeque Garden, tror jag att det heter, dom har superbra lunchbuffé, till riktigt bra pris. Sen gick dom andra i affärer, jag hade med mig Alice, så vi passade på att träna lite socialisering. Hon var duktig, från att morra på hundar, till att knappt säga ett pip. Och så avslutade vi med matshopping på Willys, deras priser kan inte nån av affärerna i Ström matcha. En väldigt trevlig dag, med massa trevligt umgänge - precis vad jag behövde.
 
Nu misstänker jag att jag har en liten tjej här som kommer att slockna i soffan, det har varit en händelserik dag för henne! 🐩
 
 

sticksällskap

Stickning kan vara väldigt socialt, en stickning (eller virkning) är portabel, den kan tas med överallt, och stickkaféer och stickträffar blir allt vanligare. För mig är dock stickning en solitär sysselsättning, mest för att jag faktiskt inte umgås speciellt mycket, det händer att jag har med mig en socka när jag hälsar på hos syrran, men mest stickar jag hemma, för mig själv. Då är det bra med sticksällskap i form av film/TV! Dom senaste dagarna har jag kollat på flera stickpodcasts, och det är oväntat trevligt, det känns nästan som att man faktiskt har sällskap. Filmer och TV-serier med stickning, eller fina stickade plagg känns också som lämpligt sällskap, och om man har en mer komplicerad stickning och måste hålla ett öga på den, så är musikaler suveränt. Eller en film som man sett så många gånger att man kan den utantill.
 
Några snabba tips: The Bletchley Circle inleds faktiskt med en stickning, och sen är serien full med vackra koftor och tröjor. I Twin Peaks så stickas det inte, men hela serien är som en tröj-/koftparad - verkligen 90-talet på sin höjdpunkt! I Harry Potter så är det fullt av Molly Weasley's stickade tröjor, och första gången Harry kommer hem till Ron, så möts han av en magisk stickning. I Pushing Daisies så är en av huvudrollsinnehavarna inte mindre än en stickande detektiv, och han stickar i flera scener (bland annat ett pistolhölster), och man ser honom i sina stickade västar ibland också. Jess i New Girl pratar om att hon stickar åtskilliga gånger, men jag minns faktiskt inte om man faktiskt ser henne göra det också. Dom här serierna/filmerna är bara toppen på stickberget, om man börjar tänka på  saken, så dyker stickning upp lite här och var, på ett eller annat sätt.
 
 
 
Ni har kanske tips på filmer/serier som jag har glömt bort här? 
 

monthly makers - vår

 
Månadens Monthly Makers-tema är vår, vilket är väldigt lämpligt för april. Om det bara var lite mer vår ute... Det har varit sol och lite värme några dagar, många fler dagar har det varit kallt och blåsigt och snö, och jag är mer än less på det. Så jag passade helt enkelt på att göra något som jag har längtat efter sen i julas - jag började på projekt trädgård. Min trädgård just nu är inte mycket att hurra för, den består huvudsakligen av gräsmatta och träd. Träden är fina, men gräsmatta är inte min grej, så målet är så mycket blommor och buskar och gångar och sånt som möjligt, och en stor inspiration är Alice i Underlandet. Surrealism och märkligheter är alltså ledordet!
 
Igår var det grått, det hade snöat hela natten, det kändes inte alls vårigt. Men med vinterjacka och vinterskor på mig, och med hund i släptåg, så gick jag ut för att sätta första skruven i trädgården. Japp, skruvar även i trädgården, jag har visst blivit ordentligt biten på "kvinnor kan också snickra"-bacillen...
 
Jag har alltså tagit min inspiration från Alice i Underlandet, och från Cheshirekattens träd. Det enda som fattas nu, är grönt gräs, löv på träden, och så en försvinnande katt...
 
Jag letade helt enkelt rätt på lagomt stora brädstumpar, sågade till en pilform, och så målade jag dit texten med akrylfärg. Och så skruvade jag fast dom på träden, och önskade mig en starkare skruvdragare... Inget av det speciellt komplicerat!
 
 
Jag vaknade förresten med träningsvärk i högersidan, och tänkte ett tag att jag stickat för mycket (japp, så otränad är jag), tills jag kom på att jag både sågat och skruvat igår. Ja, skruvat, trots skruvdragaren så fick jag hjälpa till både med kroppstyngd och med armkraft att skruva fast skyltarna. Att få träningsvärk av att fogsvansa är inte fullt lika pinsamt otränat...
 

om garn och om stickning och om tiny owl knits

Det behövdes tydligen inte mer än att lägga upp maskor för en tröja, för att bli rejält biten av stickbacillen... Lite märkligt, jag har stickat åtskilliga par sockar, och det har inte blivit mer än så - stickade sockar, men nu kollar jag stickning på youtube, jag kollar garner på etsy, och det kliar i fingrarna att repa upp sånt jag har stickat förut men antingen inte använder, eller inte blev helt nöjd med (tex sockar som blev för stora). Det tänker jag försöka låta bli att göra precis just nu, jag måste fortsätta på tröjan medan lusten sitter kvar, dessutom så vill jag se hur den ser ut när den är klar - det är inte så mycket kvar på baksidan, och jag håller på att fundera på om jag ska behålla framsidans hålmönster eller inte. Det är ju inte så att tröjan blir direkt tråkig, den är väldigt randig, det är snarare så att hålmönstret riskerar att sabotera randmönstret.
 
Förresten, satt en stund igår och ångrade sånt jag gjort och inte gjort med min stickning genom åren. Jag har gjort mig av med böcker som jag kanske skulle ha behållit. Jag köpte och bytte till mig en del fantastiska garner för en massa år sedan, mest fina sockgarner (för det är min stora svaghet), sen slog det etiska samvetet till, och det kändes inte ok att sticka ull när jag var vegan. Alltså sålde jag alla dessa fantastiska garner, och som jag saknar dom - fortfarande! Likaså så var jag inte så aktsam om mina stickade sockar som jag är nuförtiden, istället för att laga dom när dom gick sönder, så slängde jag dom. Alltså, slängde! Jag hade kunnat spara dom för dom fina garnerna, för allt jobbet jag lagt ner, att ha som ett slags referensbibliotek, men nej, jag slängde dom. Usch så jag ångrar det! Sen har jag stickat en hel del saker som inte blev som jag tänkt, en del har jag repat upp och gjort om, en del har jag gjort mig av med, en del bara ligger, jag behöver helt klart fundera mer över användningsområden, och inte bara att sticka för stickandets skull...
 
Å, ett ånger av ett annat slag, eller snarare en bitterhet, är när man stickat något, som till exempel det perfekta paret vantar, och sen tappar bort dom... Jag stickade för evigheter sen ett par vantar av ett japanskt garn, dom var jättemjuka, passade perfekt, och jag hann inte använda dom många gånger innan dom var borttappade... Och det är inte första gången det händer, jag skulle behöva göra som man gör med barn, och fästa vantarna vid jackan...
 
Förresten igen. Jag upptäcker inte bara nya stickkanaler på youtube, igår kväll återbesökte jag en gammal favorit, tiny owl knits, och kollade på några av hennes videos:
 
 
 
 
Jag tycker mycket om henne, ända sedan jag hittade hennes blogg för längesen, jag gillar att hon känns nästan som något slags skogskreatur, en älva eller skogsnymf eller nånting. En del skulle säkert kalla henne flummig, men i så fall är det den bästa sortens flummighet. Hon stickar helt fantastiska, magiska saker, hon har gett ut en bok, Woodland knits, men mönstren till dom här små figurerna finns inte i hennes bok. Jag som älskar miniminisaker, jag är helt frälst i hennes små magical creatures!
 

stickpoddar

Idag fortsätter jag på gårdagens tema - stickning. Jag stickar helst framför en film eller en TV-serie, så håller jag både händer och ögon upptagna. Idag hittade jag ett annat alternativ att sticka framför, något som jag aldrig ens tänkt på att det kunnat existera - stickpoddar. Jag har ju saknat kreativa TV-program som inkluderar stickning/virkning/broderi/osv, och stickpoddarna fyller lite av det tomrummet.
 
Det finns hur många stickpoddar/stickkanaler som helst, om man börjar klicka runt. Jag har inte hunnit kika på nån än, så jag vet inte vilka som är bra och vilka som är sämre, så ni får helt enkelt göra vad jag kommer att göra - prova er fram. Vad jag vet i alla fall, är att jag har många timmars stickande och tittande framför mig - himmelriket på jorden tror jag att det kallas! ^_^
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

en tröja på stickorna

Jag har lagt undan broderiet en stund, men istället har jag målat lite idag (ATCs är påbörjade, likaså månades "Monthly makers"-projekt), och så har jag börjat sticka på en tröja. Garnet och mönstret är köpt second hand, garnet tillverkas inte längre, men är inte helt svårt att få tag på. Mönsterhäftet var en riktig lyckträff, eftersom jag redan hade åtskilliga nystan garn.
 
-
Både garn och mönster känns 80-/90-tal, men den snygga sortens 80-/90-tal. Som synes, så blir min tröja inte ljusblå, utan blå/lila/aqua-randig - jag hade sån tur, att jag köpt garn som passar tillsammans! Jag stickar den i storlek M, ca, och jag kan redan se framför mig hur snygg den kommer att bli tillsammans med mina kattshorts!



Alternative Name

Alternative Name


Alternative Name

Follow

Alternative Name

RSS 2.0