fredagsfavoriter - uttrycksformer

Efter ett par veckor utan fredagsfavoriter, så känns jag lite pepp på att dela med mig av bra saker på nätet! Det märks att jag haft kläder och stil på hjärnan den sista tiden (jag ska förhoppningsvis kolla senaste avsnittet av Project Runway All Stars när jag skrivit klart det här, bara jag kokat mig en kopp te till), för det är visst vad jag har lagt märke till. Ja, förutom sista bilden, som mer fokuserar på vad som finns under kläderna... Kläder som konstverk, kläder som uttrycksform, kläder för alla storlekar, kläder för den egna bekvämligheten... Kläder kan vara jättetrist och jättejobbigt, men det kan också vara så himla roligt och så inspirerande! Bara en kliver ur alla måste och borde, och slutar att fundera på vad en får och inte får, så är kläder ett av dom mest lättillgängliga sätten att utrycka personlighet och kreativitet. I love it!
 
 
Jag blir alldeles lycklig varje gång jag ser Beth Ditto i Zalandos reklam! Först av allt - hon är helt jäkla awesome, men dessutom är hon plusstor. En plusstor person i en reklamfilm (som inte fungerar som exempel på före och efter bantning), som är snygg och sexig och självsäker, hur ofta får en se det? Min förhoppning är, att det är en försmak på framtiden, att inom inte alltför lång tid så får kroppar av alla storlekar synas, bara helt självklart sådär. Tänk tanken bara - att reklam, film, tv osv speglar människorna som vi faktiskt ser ut!
 
 
Helt tvärtom, fast egentligen inte, är Zoolander. Jag såg första filmen för några år sedan, långt efter resten av världen, och till min förvåning tyckte jag om den. Igår kväll såg jag tvåan, och gillade den också. På sätt och vis, så hör den till genren "så dålig att den är bra", men samtidigt inte - dom är både kritik och spegel av den skruvade modevärlden, förutom att dom är både smarta och roliga filmer. Har ni inte sett Zoolander, gör det!
 
När det kommer till smycken, så gillar jag over the top, stort, blingigt, kitschigt - more is more helt enkelt. Jag måste ha träffat på David Webbs smycken förut, men inte lagt honom på minnet. Det har jag nu - snacka om smyckesperfektion! Tyvärr lär prisklassen vara långt utom räckhåll för mig, även om jag skulle sälja vartenda organ i kroppen på svarta marknaden, men titta och njuta och dregla, det kan jag göra!
 
 
 
 
Oversize, stickat, överdrivna och/eller förvrängda former - så snyggt! Och så tilltalande tvärtom mot hur vi alltid fått lära oss att klä oss! Inte minsta tillstymmelse till huruvida det passar kroppsformen, om det får en att se smal ut eller om det är smickrande, det handlar helt och hållet om plaggets form, och om bekvämlighet. Förresten, apropå stickade tröjor och deras form - jag har ju börjat att sticka på tröjan jag pratat om ett tag, när jag kommit sådär två decimeter så fick jag repa upp, för jag hade inte läst beskrivningen rätt... Jag väljer att se det positiva - tur att det bara var två deci, så att det inte var hela ärmen!
 
 
Vintagekläder! Hur kan inte alla i hela världen vara förtjust i vintagekläder? Det har gjorts så mycket vackert, snyggt, galet, roligt, sexigt, smart, intressant, nytänkande genom tiderna, särskilt dom senaste hundra åren. Som den här klänningen till exempel - en svart långklänning, det är väl inget speciellt, såna har gjorts i tusental. Men speciell är den, skärningen, kombinationen av textur i tygerna, en liten skymt av hud... Jag har faktiskt en fundering på att göra ett blogginlägg enbart om svarta klänningar, det är så otroligt klassiskt och tidlöst, samtidigt som det kan vara nytänkande och avantgarde. Det finns anledningar till att mode- och kulturfolk klär sig i svart, en av dom är att det aldrig blir tråkigt!
 
caritaritar är en favorit på instagram, hennes konst är rätt oemotståndligt - färgstark, feministisk och inte alls omöjlig att kunna äga! För ett av dom här printen i A5-storlek tar hon 60 kr, frakt inräknat - det är bara att slå till! Vem vill inte ha en naken och förbannad feminist på väggen? Hon säljer original också, inte lika billigt, men billigt ändå - en supermöjlighet att stödja en konstnär och att kunna hänga något unikt på väggen, utan att det kostar skjortan.
 

färdiga sockar, tröja som påbörjas, och bläck som jäklas

Igår beställde jag den bläckpatron jag hade slut på i skrivaren, den kom idag. Jag höll ju på att skriva ut ett tröjmönster, när bläcket tog slut (så störigt!), eftersom det är massor av olika diagram till flätmönstret, så fungerar det inte att bara läsa på datorn eller mobilen. Planen var, att sticka klart påbörjade sockpar medan jag väntade på att kunna köpa mera bläck, och det gick faktiskt över förväntan (med ett litet problem bara) - en socka blev klar, en socka var visst redan klar (en trevlig upptäckt när jag skulle sticka den!), och den sista sockan är nästan klar, problemet är bara att garnet tog slut... Jag har mindre än 10 cm kvar att sticka av det grå garnet, det behövs bara en snutt, men tyvärr har jag inget som ens liknar hemma. Eftersom jag slapp sticka en socka, så stickade jag ett helt nytt par istället, och jag blev precis klar med dom.
 
Jag valde två olika självmönstrade sockgarner som passar ihop, men som jag inte har så mycket av, och så stickade jag ränder med dom - ett trevligt sätt att kombinera två mönstrade garner, tycker jag. Till mudd, häl och tå så använde jag ett enfärgat vinrött garn som passar helt perfekt till dom andra två garnerna. När jag kom närmare tån på första sockan, så kompletterade jag det blåröda garnet med ett annat blåmönstrat garn, för att vara säker på att det skulle räcka. I och med att färgerna skiftar längs hela sockan, så blir det inte lika påtagligt att det är olika garner, även om det varit bättre om jag hade börjat längre in på garnet - det blev två väldigt svartvita ränder innan det blev blått igen... Men det är ok, det enda problemet jag egentligen har med sockarna, är alla trådar jag fick fästa innan jag äntligen blev klar...
 
I alla fall. I digress. Bläcket till skrivaren kom idag, jag bytte patron, och skrev ut dom sista sidorna på tröjbeskrivningen (jag ska börja sticka nu, det har jag sett fram emot i två veckor!). Sedan skulle jag skriva ut ett korsstygnsmönster, och då tog en till bläckpatron slut, som tur är så hade jag den hemma redan. När den var bytt, så tog ännu en bläckpatron slut, och den var jag tvungen att beställa. Jag hoppas den kommer imorgon, för planen var att brodera en sak till min hemliga mars-kompis, och jag måste göra klart hennes paket i helgen. Jag har nästan målat klart några ATCs till henne, men tyckte att jag kom på en rolig idé, att brodera ett av hennes önsketeman. Ifall bläcket inte kommer imorgon, så måste jag tänka om, jag hinner inte vänta tills på tisdag. Håll tummarna!
 
Just nu ska jag inte tänka en sekund till på det, utan jag ska köra igång nånting att titta på på datorn (det lutar åt ett till avsnitt av NCIS), lägga upp dom första maskorna till min nya tröja, och försöka ta mig igenom åtminstone dom första sidorna i ett 14 sidor långt stickmönster, helst utan att behöva repa upp nånting. Jag hittade förresten en perfekt stickpåse i gömmorna, en tygkasse från H&M som jag köpt på loppis nångång. I påsen sitter det fast en liten tygbörs, perfekt lagomt stor för en sax, en flätsticka, måttband och allt annat som är bra att ha när en tröja ska stickas. Det tar jag som ett gott tecken, jag hoppas att det går lika perfekt att sticka tröjan!
 

närkontakt med katt

Inatt har jag inte sovit många timmar i sträck - Alice behövde ut två gånger, jag har ont i foten (kan en stukning komma flera dager efter att man ramlar?), och när jag till sist vaknar (alldeles för tidigt) så brukar det vara hopplöst att somna om.
 
Jag menar, att vakna till den här synen! Jag är helt för kroppsbehåring, jag rakar ingenting, men det finns gränser!
 
Eller nä, det var ju bara tippen på Beppes svans som hamnat under min arm! Den är superlurvig, precis som den ska vara på en skogkatt! Beppe vill alltid ligga närmast, ligger Alice bredvid mig, så klämmer sig Beppe in mellan, eller ovanför, hon är väldigt revirhävdande. Märkligt nog, så håller hon sig oftast för sig själv på dagarna, jag ser inte mycket av henne. På nätterna däremot, då ska hon vara så nära som det bara går. Hårigt, absolut (jag ser fram emot våren, katterna lossar mycket mindre päls när dom är ute om dagarna), men så mysigt!