skapar i det lilla

Jag är fortfarande helt slut, och hur gärna jag än vill, så klarar jag inte av att fortsätta att måla snickerier och panel i hall och kök. Jag bara längtar tills det är sovdags, det lär knappast bli en hel natts sömn (igår natt var jag först upp på toaletten själv, och några timmar senare ville Alice ut, och några timmar senare så var det morgon), men att kunna få blunda och sova ett tag åtminstone känns helt fantastiskt! Jag försöker att trigga igång orken med små projekt - jag slängde ihop en fantastisk sockerkaka, jag har planterat om några blommor, jag har grävt upp tistlar i gräsmattan (att orka klippa den är också ett projekt jag hoppas trigga igång), jag har målat om en hylla och jag håller på att sticka en sockgarnsfilt. Man kan inte säga annat än att jag försöker!
 
 
Jag hade citroner som behövde användas upp, så då gjorde jag en citronsockerkaka. Jag gjorde en helt vanlig sockerkaka (en vegansk, så inga ägg, och så olja och havremjölk istället för smör och komjölk), men med en massa pressad citron i. Jag sparade 2-3 msk pressad citron, när jag tog kakan ur ugnen så petade jag hål överallt med ett penselskaft (för det var det jag hade i närheten), och så blandade jag citron och florsocker till en glasyr, och hällde över kakan, bredde ut den så att den rann ner ordentligt i alla hål. Nu när citronkakan är kall, så är den supersaftig och sötsyrlig och så jäkla god!
 
 
Det är svårt att visa upp filten (så långt jag nu hunnit) ordentligt, alla åttkanter är alldeles ihopkrullade. Jag använder av alla mina sockgarner, en del är bara rester, andra är oanvända tills nu. Sockar har jag så att jag klarar mig länge, det känns roligare att sticka nånting till mitt hem. Det är ju hemfix av alla möjliga slag som jag är på humör för just nu, och att hitta något att sticka till hemmet är inte helt lätt. En lappfilt är ett smart och praktiskt projekt - när det blir varmt, så slipper jag en stor filt i knät (så smart tänkte jag inte förra sommaren...), varje lapp är ett litet och snabbt projekt, så den är väldigt portabel, och börjar det ta slut på garn, så spelar det ingen roll om jag inte hittar mera garn av samma sort. Och så är det roligt, att se hur garnet mönstrar sig, hur färgerna blir tillsammans, det är ett projekt med riktig merkänsla!
 
  
Kaktusarna på min bricka har fått sällskap av två aloe vera och ett trollhalsband. Aloe-plantorna var en planta som delades (dom ser ut att trivas mycket bättre nu!), och trollhalsbandet flyttade jag bara till en bättre kruka. Kaktusen i gula krukan ska också planteras om, men jag behöver hitta en ny kruka, jag är kinkig, jag vill ha tag på en lerkruka med fin patina, så att den passar ihop med dom andra krukorna på brickan. Överhuvudtaget så skulle jag vilja ha tag på patinerade lerkrukor i olika storlekar, lerkrukor blir bra till mina suckulenter och kaktusar, så kan jag ha mina andra blommor i mässingskrukor. Överhuvudtaget så skulle jag vilja ha tag på fler kaktusar och suckulenter också, jag har många som jag har förökat själv, men jag vill ha lite mer sorter, så jag får lite variation i form och utseende.
 
Jag har delat på min schacklilja, och väntar nu på att dom ska ta sig lite, likaså så ska jag dela på en del av mina andra växter och ta skott - planen är att kunna sälja och byta bort plantor och sticklingar. En del sorter är riktigt eftertraktade, tyvärr tror jag inte att någon av mina hör dit, men några kronor borde dom kunna ge. Eller några nya växter.
 

snälla människor, lyckat ögonmått och plastglasögonen på

Jag måste börja med att säga, att jag har för himla snälla vänner och familj! Sigrun, Maria, Weronica, Birgitta, Karin, snälla och generösa och omtänksamma, och jag är glad att ha dom! Det är inte helt sällsynt att jag har med mig en påse med grejer hem när jag har hälsat på, eller att dom har med sig en påse när dom kommer hit, och eftersom det är bra grejer så är det väldigt uppskattat! Ibland innehåller påsarna mat, och det är jag otroligt tacksam för, min mathållning är rätt ensidig och tråkig, allt som piggar upp är så mycket värt! Fast nästan ännu mer värt, är när jag får presenter till mitt vinterskafferi (det är så jag ser på det, nu när det är sommar går det att hitta färskt grönt billigt och gratis, så jag sparar på sånt jag syltar och saftar och konserverar till vintern, så att jag har då också). Maria kom med hjortronsylt och rabarbersaft sist hon var här, Sigrun kom med tunnbröd, och Weronica var här häromdagen med ett par kassar - den ena med lånade böcker, den andra med skafferirensning, och det här:
 
 
Dom kom i två burkar, jag hällde över dom i en större burk, för små burkar är bättre att ha till sylt och sånt, det är mindre risk att det hinner bli förstört innan det hinner ätas upp. Ser ni vad det är? Torkad svamp! Trumpetisar och trattisar, hipp hurra! Det blir gott att ha i grytor i vinter! Å, och Weronica har lovat att ta med mig på svamp- och bärplockning när det blir dags, hurra! Alltså, inte hurra för att det är så roligt (själva plockandet är inte min favoritgrej), utan hurra för att det är så roligt att ha sen!
 
Apropå att plocka, jag satte ett gäng potatisar i maj, och länge såg det ut att gå sådär med dom, det var bara 2-3 stycken som började få blast. Nu är det en helt annan femma i köksträdgården, det ploppar upp potatisblast lite här och var, och faktum är att jag måste nog flytta på den ena blomkålsplantan för jag tror att den är lite väl nära en potatisplanta. Så kan det gå, när man inte sår i prydliga rader... Inatt drömde jag att jag skördade potatis, stora, fina och många. Hoppas att det var en sanndröm!
 
 
Inte en sanndröm, men inte långt ifrån - när jag stickar och försöker att ha is i magen, och försöker beräkna hur mycket garn jag har kvar, och hur mycket garn det går åt på varje varv. Och så slutar det såhär bra - garnet räckte precis så långt som jag hade hoppats, och det blev bara en liten snutt över! Garnet är ett hampagarn, jag fick det (och två färger till) i ett par swappar för 10-12 år sedan, jag har använt litegrann av det, men hade mycket kvar. Hampa är lite som lin, strävt när man stickar med det, men blir mjukt med tvätt och användning, och är perfekt till disktrasor. Jag är snart klar med hampatrasa nummer två, och det kommer att räcka till en tredje också, men troligen inte till en fjärde. Man får vara glad för det lilla!
 
Jag var till Hammerdal en snabbis idag, toapapperet var oroväckande nära slut, och mjölk ville jag också ha, likaså bröd. Morötter och vinäger stod också på listan, men inget av det följde med hem - det fanns inga morötter som inte var förpackade i plastpåsar, och jag hittar större och billigare vinägerflaskor i Östersund, så det får vänta tills dess. (Jag ska dit på torsdag med Weronica, för att handla mat, och på lördag med Maria, för att hälsa på Suss - bra vecka!) Det är en helt annan sak att gå på affären med "plastglasögonen" på - oj vad allt är plastförpackat! Varenda jäkla grej, nästan! Jag hade med mig tygpåsar, och köpte champinjoner på lösvikt, det fanns i färdiga förpackningar till (förmodligen) lägre priser (dvs extrapriser), men det var plastbyttor överdragna med plast. Det fanns champinjoner i träbyttor också, men också dom var inslagna i plast. När jag kollade mjölkkylen, så fanns inte en enda sort utan plastkork (eller jo, mjölk med lång hållbarhet på ½-literstetra). Det är inte längesen som alla tetror var plastkorksfria, vad har hänt med dom? Jag har hittat ett nytt recept på havremjölk, receptet jag använt var inte speciellt bra i te, jag ska testa om det nya receptet är bättre. Vill jag slippa plast och förpackningar, så är det visst bara att tillverka själv som gäller...
 
 
Apropå plastförpackningar - jag köpte ju en chokladkaka när jag beställde från jordklok.com, jag har länge velat testa iChoc, och den var på extrapris. Chokladkakan var helt ok, däremot blev jag väldigt besviken på förpackningen - chokladkakan var inslagen i plast under pappförpackningen! Många är veganer bland annat för att det är det miljövänligaste alternativet, så att slå in vegansk (och ekologisk) choklad i plast känns verkligen som att skjuta sig i foten. Plast är en av dom stora miljöbovarna, så det rimmar väldigt illa!
 

jättetrött, stickar hållbart och nästan påhälsning av björn

Jag är så fruktansvärt trött, jag kommer att lägga mig på soffan om en stund - jag sov inte många timmar i sträck inatt. Dels var det Alice som ville ut var fjärde timma, dels var det myggen som höll mig vaken. Jag får knappt några myggbett, så det var det ingen fara med, men ljudet! Myggor måste vara världens mest irriterande ljud, inte ens Alice stod ut, så fort en mygga började surra, så vaknade hon och gick ut från sovrummet. Och så fort jag fått tag på en mygga, så kom nästa... Jag låg vaken betydligt mer än vad jag sov, och det känns som sagt!
 
  
Att sitta med en film/serie/youtubevideo utan något i händerna har jag jättesvårt för, men jag har inga pågående projekt heller (förutom mitt engelsk konfekt-broderi). Oftast stickar jag, sockar tex, eller en tröja om jag har sån tur med sticklusten, men kläder är jag inte alls på humör för för tillfället (vilket förklarar varför jag inte spelat in ett nytt avsnitt på min podcast - jag funderar faktiskt på att omtänka grundtanken och temat, från "a handmade wardrobe" till "a handmade life"). Vad jag är på humör för just nu, det vet ni ju - självförsörjning, återbruk, odling och sånt, och jag kom faktiskt på ett stickprojekt som faller under precis det temat - disktrasor!
 
Jag har inte använt "vanliga" disktrasor på många år, först använde jag microfiberdukar, nu använder jag en stickad trasa som jag fick av Karin i höstas, och som jag tycker mycket bättre om. Just att samma trasa används gång på gång, och bara tvättas emellan varven gillar jag, både ekonomiskt och miljösmart! Men jag har bara den enda stickade bomullstrasan, och jag har ett par koner med melerat bomullsgarn i stashen, så det slog mig - klart jag ska sticka lite trasor! Planen är att sticka så långt garnet räcker, åtminstone 2-3 trasor, kanske 4, per kon borde det bli, några till mig, och så funderade jag att lägga upp några på etsy också. Jag funderar också på att virka nätkassar, dels till mig själv, dels till min etsy, och att då sälja dom som ett litet paket, en nätpåse och två disktrasor tex. Om min symaskin fungerade, så skulle  det inte vara helt fel att sy några tygpåsar också, jag har ett gäng, men det skadar inte med fler, särskilt i fler storlekar och med kortare handtag. Dom tygpåsar man köper i mataffären är så knasiga i formen - dels är dom väldigt avlånga, dels har dom långa handtag, så för mig släpar dom alltid i backen, och jag måste gå och hålla upp dom. Inte så värst ergonomiskt!
 
Nånting helt annat, men väldigt relaterat till livet på landet - för några kvällar sedan, så ringde Karin. Gå inte ut! var hennes order, hennes gubbe hade just åkt förbi mitt hus, och hade sett två stora björnar som jagade en älgko och -kalv alldeles bortanför mig. Det förklarade varför Alice stod och tokskällde i fönstret strax innan! Jag var på gång i säng, Alice var kissad, katterna var inne, så jag hade inga planer på att gå ut. Däremot gjorde jag mitt bästa för att se björnar, det har jag alltid velat göra, att se björn i det fria, men dels står det en massa träd i vägen, dels var nog björnarna lite för långt borta. Däremot såg jag bilar som åkte ditåt på björnsafari.
 
Livet på landet är alltså inte bara lugnt och skönt, utan kan vara rätt spännande också!