skapar i det lilla

Jag är fortfarande helt slut, och hur gärna jag än vill, så klarar jag inte av att fortsätta att måla snickerier och panel i hall och kök. Jag bara längtar tills det är sovdags, det lär knappast bli en hel natts sömn (igår natt var jag först upp på toaletten själv, och några timmar senare ville Alice ut, och några timmar senare så var det morgon), men att kunna få blunda och sova ett tag åtminstone känns helt fantastiskt! Jag försöker att trigga igång orken med små projekt - jag slängde ihop en fantastisk sockerkaka, jag har planterat om några blommor, jag har grävt upp tistlar i gräsmattan (att orka klippa den är också ett projekt jag hoppas trigga igång), jag har målat om en hylla och jag håller på att sticka en sockgarnsfilt. Man kan inte säga annat än att jag försöker!
 
 
Jag hade citroner som behövde användas upp, så då gjorde jag en citronsockerkaka. Jag gjorde en helt vanlig sockerkaka (en vegansk, så inga ägg, och så olja och havremjölk istället för smör och komjölk), men med en massa pressad citron i. Jag sparade 2-3 msk pressad citron, när jag tog kakan ur ugnen så petade jag hål överallt med ett penselskaft (för det var det jag hade i närheten), och så blandade jag citron och florsocker till en glasyr, och hällde över kakan, bredde ut den så att den rann ner ordentligt i alla hål. Nu när citronkakan är kall, så är den supersaftig och sötsyrlig och så jäkla god!
 
 
Det är svårt att visa upp filten (så långt jag nu hunnit) ordentligt, alla åttkanter är alldeles ihopkrullade. Jag använder av alla mina sockgarner, en del är bara rester, andra är oanvända tills nu. Sockar har jag så att jag klarar mig länge, det känns roligare att sticka nånting till mitt hem. Det är ju hemfix av alla möjliga slag som jag är på humör för just nu, och att hitta något att sticka till hemmet är inte helt lätt. En lappfilt är ett smart och praktiskt projekt - när det blir varmt, så slipper jag en stor filt i knät (så smart tänkte jag inte förra sommaren...), varje lapp är ett litet och snabbt projekt, så den är väldigt portabel, och börjar det ta slut på garn, så spelar det ingen roll om jag inte hittar mera garn av samma sort. Och så är det roligt, att se hur garnet mönstrar sig, hur färgerna blir tillsammans, det är ett projekt med riktig merkänsla!
 
  
Kaktusarna på min bricka har fått sällskap av två aloe vera och ett trollhalsband. Aloe-plantorna var en planta som delades (dom ser ut att trivas mycket bättre nu!), och trollhalsbandet flyttade jag bara till en bättre kruka. Kaktusen i gula krukan ska också planteras om, men jag behöver hitta en ny kruka, jag är kinkig, jag vill ha tag på en lerkruka med fin patina, så att den passar ihop med dom andra krukorna på brickan. Överhuvudtaget så skulle jag vilja ha tag på patinerade lerkrukor i olika storlekar, lerkrukor blir bra till mina suckulenter och kaktusar, så kan jag ha mina andra blommor i mässingskrukor. Överhuvudtaget så skulle jag vilja ha tag på fler kaktusar och suckulenter också, jag har många som jag har förökat själv, men jag vill ha lite mer sorter, så jag får lite variation i form och utseende.
 
Jag har delat på min schacklilja, och väntar nu på att dom ska ta sig lite, likaså så ska jag dela på en del av mina andra växter och ta skott - planen är att kunna sälja och byta bort plantor och sticklingar. En del sorter är riktigt eftertraktade, tyvärr tror jag inte att någon av mina hör dit, men några kronor borde dom kunna ge. Eller några nya växter.
 

chokladbullar och grönklädda stolar

En topp följs alltid av en dipp för mig, och nu känns jag rätt dippig - så trött, vill bara ligga på soffan. Det jag ändå får gjort ser jag som en jätteseger! För jag har faktiskt lyckats göra lite, det är mer än vad jag brukar, och jag vet inte om det är litiumet jag ska tacka för det - jag har svårt att få upp nivåerna, men det lär ändå vara bättre än innan.
 
 
 
Jag har tänkt göra chokladbullar ett tag, och häromdagen så blev det till slut av! Eftersom det är ett eget experiment, så hade jag inget recept att följa, utan jag använde en grund och ändrade sedan på det. Jag var nog lite väl generös med kakaon, bullarna blev rätt bittra, dom funkar säkert lysande till kall mjölk! Jag fyllde med nutella, och ringlade över vanlig florsockerglasyr på toppen. Färskostglasyr skulle säkert funka väldigt bra, sån man har på morotskaka. Bullarna kräver lite mer finlir, men är absolut ätbara, däremot är min GBP-operade mage inte helt sams med dom...
 
 
Det här är något jag tänkt göra länge, sedan jag målade om köket i höstas - nytt tyg på stolsitsarna! Dom var klädda i gul vaxduk med blommönster, jättesnyggt, men lite väl piggt för dom murriga färger jag föredrar nuförtiden. Tyget kommer från momma, och funkar helt perfekt, jag är jättenöjd med resultatet. Mindre nöjd är jag med att det bara räckte till tre stolar... Jag har två stolar och en pianopall som också ska kläs om, jag får se vad jag lyckas hitta för tyg till dom... Skulle jag få tag på samma tyg, så vore det fantastiskt, annars något annat grönmönstrat tyg med retrokänsla, eller rentav något blått - när jag fått upp snickerifärgen så kommer köket att vara mörkblått och mörkgrönt, så jag vill ha ett tyg som funkar till det.
 
Bordet lyckas förresten bli belamrat, hur mycket jag än plockar av det. Oftast är det ett eller annat kreativt projekt, eller något som rensats ut och ska hitta ett nytt hem. Just nu är det bådadera - grejer till omklädningen av stolsdynorna, och grejer till loppisen. Sålda grejer måste förstås ersättas, jag vill inte ha tomma luckor på hyllorna, och jag vill att folk ska kunna komma flera gånger och hitta nya saker. Och så är det förstås himmelskt skönt att rensa ut grejer, jag får nästan en kick av det, och det peppar till att rensa ut mera. På bordet syns en hög med bonader - ryor och korsstygn, från 60-/70-tal (eller ja, 70-tal är det väl mest), dom är jättefina, jag har haft dom bra länge, men dom har inte hängt uppe sen jag flyttade till huset för drygt tre år sedan. Nu ska dom få flytta hem till någon annan!
 
 
 

sånt jag är sugen på, och sånt jag lagat till

I vanliga fall, så är jag sugen på sötsaker - godis i synnerhet, särskilt lakrits. Det suget är inte borta, men betydligt mindre - den senaste tiden har jag varit sugen på fetaost och oliver, och idag högg ett nytt sug till - tomater och avokado! Jag köpte fetaost och oliver (eller ja, salladsost) när jag var på affären i veckan, men begränsad av ekonomi och plastbantning, så blev det dom sämsta burkarna på hyllan, tror jag. Den smak som munnen längtat efter var inte den smak den fick, och suget blev inte tillfredsställt. Något som skulle vara fantastiskt gott just nu, är potatissallad med fetaost, oliver (både svarta och gröna!), tomater och avokado, en god vinägrett... Nånting till vore inte helt fel, men jag skulle vara rätt nöjd med bara potatissallad också!
 
 
Couscous är en lika bra grund till en sallad som pasta och potatis (och säkert quinoa och bulgur också, men jag tror inte att jag nånsin ätit nåt av dom), här öste jag i oliverna och osten, och sommarens första sockerärter. I botten skymtar stark tacosås (som inte är så stark - jag tycker att dom borde ha nån slags officiell skala när dom anger stark/medium/mild på såsburkar och dylikt, så att man har nån aning om vad man köper, både vi som gillar spicy och dom som inte gör det), tacosås är oväntat gott när man rör ihop det med couscous! Det syns nästan på bilden att det är dom billigaste alternativen av "fetaost" och oliver...
 
 
En måltid från härom dagen - väldigt ekonomisk och zero waste, men inte så god... Jag mixade pesto på några av dom sista spenat- och rädisbladen i landet, solrosfrön (från Weronica), vitlök och olivolja, blandade med spaghetti, och så skar jag upp rädisor på toppen (dom vita rädisorna är helt klart bäst i den blandade påse jag satte, nästa år blir det bara vita om jag hittar det). Peston blev så besk att den knappt gick ner, jag tror att det var bladen som helt enkelt vuxit sig för stora. Ja, inte spenaten, dom  är pyttesmå men går redan i blom, men rädisorna är definitivt långt från microskott numera, det här blir det sista av rädisblasten som jag äter i sommar. Men jag gav faktiskt inte upp min bladpesto, nästa gång jag åt den, så rörde jag ut den med naturell yoghurt, och då blev den nästan god! Det hade varit långt från zero waste om jag slängde bort ätbar mat, klart den måste få en chans till!