nutidsvintage

Vintage och retro är förstås fantastiskt när det är äkta från tiden, vare sig det gäller kläder, inredning, musik, böcker eller film, men nutida tolkningar går inte heller av för hackor. Nutida tolkningar gör också vintage mer lättillgängligt - det är betydligt lättare att hitta nytillverkade kläder i vintagestuk än att hitta faktiska vintageplagg tex, det finns åtskilliga märken som gör repro rakt av (repro = nyproduktion av retro) och som gör väldigt vintageinspirerade kläder och skor.
 
Idag har jag plockat fram två gamla favoriter (om man med gammal räknar att jag upptäckte dom för sådär 10 år sedan), en författare och en musikgrupp, båda två med definitiv vintagekänsla, även om dom inte sticker under stol med att dom är nutida.
 
 
The Puppini Sisters upptäckte jag redan när jag bodde i Nynäshamn (jag flyttade därifrån för 9 år sedan, så det är ett tag sedan), på den tiden jag fick gå på skivaffären och beställa skivor på import, för dom fanns inte att få tag på annars. Spotify har definitivt underlättat musiklyssnandet! The Puppini Sisters har tagit över facklan efter The Andrew Sisters, och sjunger flerstämmigt med swingkänsla. Dom gör dels egna låtar, dels covers på gamla klassiker (bland annat en del av The Andrew Sisters hits), dels covers på nyare musik, alla med det gemensamt att det svänger ordentligt. Dom är en bra introduktion till den som är ny på 30-40-talsmusik, men deras sound är såpass genuint att även en swingfantast kan ta dom till sig. Rekommenderas alltså!
 
Hester Browne läste jag nog också första gången i Nynäshamn, Brocante Home tipsade om hennes första bok, Little Lady Agency. Jag gillade den, och har sedan läst alla andra av hennes böcker. Jag såg igår (när jag kollade om det kommit någon ny bok) att flera av böckerna kommit ut i nyutgåva, så det är perfekt läge att tipsa om dom! Dom tre första böckerna ovan är en serie, dom handlar om Melissa - som sitt vanliga jag blir hon överkörd av hela sin familj, men som sitt alterego, den blonda Honey, så är hon tjusig och kompetent och har sitt företag "The Little Lady Agency" som hjälper män att organisera sina garderober och sina liv. Den fjärde boken (som jag just nu håller på att läsa dom sista sidorna i) handlar om Betsy, som kommer tillbaka till den finishing school där hon växte upp, på sin adoptivmammas begravning. Hon får då veta att skolan står på randen till konkurs, och blir tillfrågad om hon kan hjälpa till att försöka rädda den. Båda hjältinnorna (liksom alla hjältinnor i alla Hester Brownes böcker) står med fötterna stadigt planterade i klassisk vett och etikett, dom är 50-talskvinnor i 2000-talsmiljö (Honey med en matchande 50-talsgarderob dessutom), och väldigt trevliga exempel på vintage i modern tid. Väldigt trevliga feelgoodböcker, som jag varmt rekommenderar!
 

loppislördag - lite jul, lite retro, lite annat

Eftersom jag passade på att springa in på Röda Korset när jag hade några minuter över i veckan, så har jag en liten loppislördag idag. Hade jag haft mer tid och mer pengar, så hade det blivit flera fynd - jag hittade en hel del som gärna hade fått följa med hem, bland annat så lämnade jag kvar en del gamla glaskulor. Nån annan får glädje av dom istället!
 
Inte så många saker, som sagt, men saker som gjorde mig glad - det är vitsen med saker, tycker jag, att man ska tycka om dom och att dom ska göra en glad. Gör dom inte det, så är det ingen mening att vare sig köpa dom eller att ha kvar dom.
 
 
Den här boken höll jag på att missa, jag var på väg från RK när jag såg den i fönstret, och var tvungen att springa tillbaka - jag har velat ha den sedan jag var liten, så jag blev jätteglad när jag hittade den nu! Tavlan är sådär ful/fin och jättekitschig, och jag tycker att den är rätt fantastisk. Den bästa delen är att den är målad på en björkskiva, sånt gillar jag!
 
Vi hade några julkulor av det här slaget i granen när jag var liten, det var mina favoriter då och det är mina favoriter nu, och jag köper dom gärna om jag hittar några. Det är inte alltför ofta, inte till ett pris som jag har råd med i alla fall. Nu var priset helt godkänt, så jag slog till med två askar!
 
 
Pyrex har jag samlat i många år, numera försöker jag att begränsa mig till dom enfärgade varianterna (det finns jättefina mönstrade, men dom som är finast verkar bara finnas i USA, istället för att tråna efter dom helt i onödan, så försöker jag blunda för mönstrade helt och hållet). Jag har också känt att jag saknar en såskanna den sista tiden, så en röd pyrex-såskanna är helt rätt. Eller pyrex och pyrex - det är egentligen inte Pyrex, utan jag tror att den här varianten heter Phoenix, det är alltså olika märken på i princip samma sak - ugnseldfasta glasformar, typ. Ängeln hittade jag på väg till kassan, väldigt primitivt fulsöt, hon ville följa med hem! Det rutiga tyget ska få klä mellanmadrassen i min säng, den nedersta madrassen är omklädd i svartvita ränder, och eftersom jag inte hittar mera randigt tyg, så blir det rutigt istället. När färgerna är desamma, så kommer det att funka alldeles utmärkt. Hoppas jag!
 
Föredrar nån att se mina fynd i videoformat, så varsågod:
 
 

hejdå margit

Det är många kändisar och legender som har dött som senaste åren, en del har varit sorgligare än andra, men den senaste i raden är den som känns mest, tror jag. Margit Sandemo, författaren till Sagan om Isfolket och Häxmästaren och många fler serier och fristående romaner. Hon var gammal, det var väntat, men ändå så är det med sorg i hjärtat som jag läser om det. Hennes böcker har följt mig sedan jag gick i högstadiet, och jag läser dom fortfarande ibland. På sätt och vis så är dom min snuttefilt, när jag inte orkar och klarar av att läsa något annat, då brukar det bli en Sandemo-bok. Jag har Isfolket, Häxmästaren, Legenden om Ljusets Rike och Dom svarta riddarna, jag tycker om alla serierna, jag har läst alla många gånger, så det är bara att greppa en ur högen. För att hedra och minnas Margit Sandemo, så väljer jag den allra första, Trollbunden, och läser åtminstone Isfolket från början till slut. Hon har varit en trogen följeslagare i 30 år, jag är inte redo att släppa taget riktigt än...