hejdå margit

Det är många kändisar och legender som har dött som senaste åren, en del har varit sorgligare än andra, men den senaste i raden är den som känns mest, tror jag. Margit Sandemo, författaren till Sagan om Isfolket och Häxmästaren och många fler serier och fristående romaner. Hon var gammal, det var väntat, men ändå så är det med sorg i hjärtat som jag läser om det. Hennes böcker har följt mig sedan jag gick i högstadiet, och jag läser dom fortfarande ibland. På sätt och vis så är dom min snuttefilt, när jag inte orkar och klarar av att läsa något annat, då brukar det bli en Sandemo-bok. Jag har Isfolket, Häxmästaren, Legenden om Ljusets Rike och Dom svarta riddarna, jag tycker om alla serierna, jag har läst alla många gånger, så det är bara att greppa en ur högen. För att hedra och minnas Margit Sandemo, så väljer jag den allra första, Trollbunden, och läser åtminstone Isfolket från början till slut. Hon har varit en trogen följeslagare i 30 år, jag är inte redo att släppa taget riktigt än...

lovligt byte

Ett snabbt filmtips - jag gillar Janet Evanovich's böcker om prisjägaren Stephanie Plum, och har hur länge som helst hoppats på att dom ska göra film av böckerna. Det visar sig att det har dom, åtminstone första boken. För sex år sedan... Japp, jag bor under en sten, och jag har noll koll ibland... Filmen är helt ok, lättsam underhållning, lite action, jag är inte helt sams med en del av rollfördelningen, medan andra var en positiv överraskning. Den finns på netflix, och funkar absolut en kväll i soffan med något gott att mumsa på!
 

målarfärg, gamla barnböcker och mommasaker

Jag tog bussen in på byn en stund igår, jag är inte in ofta, men hyfsat regelbundet måste jag in och ta blodprov för att kolla litiumnivån. Sigrun var snäll och höll koll på Alice åt mig en stund, och skjutsade sedan mig för att köpa färg, så jag kunde både köpa mat, målarfärg, och så kikade jag in på Röda Korset en snabbis också - det var längesen sist! Igår kväll kom jag på vad jag förstås glömt att köpa - medicin... Sån tur att det går att beställa på nätet för leverans i brevlådan!
 
 
Den färgen blev det, jag var väldigt stressad på färgaffären, för jag hade en buss att passa, och stressad ska man inte vara när man väljer färg. Jag hoppas det blir bra ändå! Färgen på fotot stämmer förstås inte med verkligheten, jag tycker inte heller att färgprovet på Beckers hemsida stämmer med det verkliga färgprovet, men bildskärmar visar förstås inte en sanningsenlig bild. Och sen blir det förstås en helt annan sak när jag fått upp färgen på lister och panel... Jag vill sätta igång och måla, men tänker vänta tills det blir svalare - på övervåningen är det närmare 30 grader varmt, inte helt skönt med kroppsarbete då...
 
 
Den här boken från Röda Korset kändes som ett riktigt fynd! Dels samlar jag på gamla böcker, särskilt gamla barnböcker (som man kan skymta på den övre bilden), dels älskar jag Oz-böckerna. Något jag älskar, är serier med gamla barnböcker, som är lika fina när man bara ser ryggen på dom, som när man sedan tar ut dom och tittar på framsidan. Svenska barnböcker av det här slaget finns det inte speciellt gott om, och engelska/amerikanska är inte helt lätt att hitta här. Så bara för den skull, så blev jag glad att hitta den här boken! Helt klart värt en tjuga!
 
 
 
Jag kom också hem med dom här. Sigrun och hennes syster håller på att städa ur mommas lägenhet, och dom här låg i högen som skulle till tippen (jag hittade en massa fint och bra i den högen! ^_^) - en spillkum och två silar. Spillkumen använde momma när hon bakade bröd, och idag har jag bakat bröd i den också, sånt känns väldigt bra! Tesilen ville jag ha till min tesilssamling, men också för att jag gärna vill ha en efter momma - jag har några från mormor och morfar, och jag har en sil i form av en tekanna som kommer hemifrån, som vi hade redan när mamma levde. Vardagsprylar är det bästa som finns när man vill komma ihåg folk, varje gång dom används så blir det en påminnelse. Fast momma är inte borta än, hon har bara flyttat in på sjukhemmet, dom har bara begrepp att inte spara på allt jobb med lägenheten tills sista minuten. Den stora silen blev jag glad att hitta, för min stora sil var lite för liten (den kommer också från mormor och morfar, så nu har jag en sil från momma också), nu när jag gör mycket från grunden, havremjölk, sylt, saft osv så använder jag sil mycket oftare än förr.
 
 Och apropå att baka bröd, så ska det stoppas in i ugnen nu, äggklockan ringde för några minuter sedan. Brödet i sig är en rätt rolig sak, väldigt zero waste, väldigt ekonomiskt - jag stoppade i linfrön och vetegroddar i degen (dom har jag fått från Birgitta när hon skafferirensade), likaså maskrossirap (som jag kokat själv), och så rörde jag som sagt ihop degen i mommas gamla spillkum. Och smöret som jag sen ska bre på brödet har jag rört ihop själv, av smör och rapsolja - hoppas jag fått till proportionerna den här gången, så att smöret blir mer bredbart!