bostad sökes, hjälp!

Jag har ett tag funderat på att flytta söderut, som jag sagt förut, och nu känns det verkligen som beslutet är fattat, och jag söker jobb och jag söker bostad. Bostad är det viktigaste, stämpla får jag ju göra där som här, och jobb är lättare att hitta när man är på plats. Eller mindre svårt i alla fall. Men bostad är inte lätt heller, så jag tänkte höra om det är nån av er som vet om nån som hyr ut. Lägenhet, litet hus, stuga, 2-3 rok, högst 5000 kr i månaden, nånstans i trekanten Uppsala-Norrtälje-Knivsta, med utrymme för viss flexibilitet. Jag har katter och möbler. Tänker mig inflyttning nånstans vid årsskiftet. Nån som vet nånting?
 
 

hej hej halloweenfirande

Jag var ju ute i lördags, halloween firades på krogen då. Det var trevligt, om än inte fantastiskt, och jag hade lika gärna kunnat stanna hemma från krogen - det är ju ändå alltid trevligast innan. Jag klädde inte ut mig speciellt, svarta kläder, svart smink, en massa hår bara. Passande för högtiden, typ.
 
Blev väldigt nöjd med naglarna, LÓreal nummer 840, svart och riktigt glittrigt, och jag gillar verkligen att måla naglarna så här - väldigt snyggt.
 
Fick ingen bra bild med mobilen, var för mörkt överallt. Men så här nånting såg jag ut.
 
 
 
A couple of photos from last Saturday´s Halloween party.
 
 

min lilla mamma

Idag är det 30 år sedan jag sist såg min mamma. 30 år, det är en hel livstid, det, en stor del av mitt liv i alla fall, en stor del av mitt liv utan en mamma. Ja, det har lämnat ett enormt hål i mig, det har påverkat mig otroligt mycket, det har gjort mig till en människa som är rädd för att lämna ut sig, som undvikit allt vad relationer heter, som är rädd för att bli lämnad och sårad. Det är klart att det aldrig var hennes mening, vilken mamma skulle välja att lämna sina tre små barn, att dö ifrån dom? Visst har jag under åren försökt att se en mening med att hon dog, att jag fick växa upp utan mamma, att jag fick forma mig själv under dom år som jag mest hade behövt hjälp, men det gör jag inte. Jag ser ingen mening med det. Javisst, det fanns saker som var jobbigt och svårt, och som också skulle ha påverkat våra liv, men vi skulle ändå ha haft en mamma. Faktiskt, det enda jag kan se som en silverkant, är mina minsta systrar, dom är en följd av att mamma dog, och dom skulle jag aldrig ha velat vara utan. Å andra sidan, vem säger att dom inte hade funnits där ändå?
 
Är det något jag skulle vilja, mer än någonting annat på denna jord, så är det att få träffa mamma en sista gång. Bara en gång till.
 
  
  
Min fina lilla mamma!
 
 
 
Today it´s 30 years since my mum died.