torsdag - söndag
Det är ganska svårt att fånga på mobilkamera (åtminstone på min ganska skruttiga) hur kräftröd jag är efter två dagar i solen (jag var i och för sig inte ensam om det, vi var ganska rödbrända mest allihopa...). Det syns litegrann hur trött jag är, men inte att jag är så trött att jag knappt klarar av att stå på benen, och att jag var orolig för att jag skulle klara av att köra hela vägen hem... Men - röd som en kräfta och det tröttaste jag varit på år och dag, det känns ändå som ett pris jag är villig att betala för fyra dagar som trots allt har varit väldigt, väldigt bra, även om det har varit sorgligt också.
I torsdags åkte jag in på byn för att lämna in papper och för att träffa min faster Kicki, som kom ner från Arvidsjaur för min pappas begravning. Vi for båda två upp till Maria, och där blev jag kvar bra länge inpå kvällen, och åt väldigt god mat (det är en gemensam nämnare för helgen!), och pratade och umgicks en väldig massa.
På fredagen så var pappas begravning, det var förstås oerhört jobbigt, men ändå en lättnad, för dom sex veckorna innan begravningen har varit ännu jobbigare, jag är glad att det är avklarat nu! Och trots att det var sorgligt och jobbigt, så blev även begravningen fin, dom sista eftersläntrarna, jag, Jessica och hennes två barn, Linda och hennes son, och så Kicki, vi satt kvar bra länge och pratade. Många av oss hade inte träffats på länge, så det fanns mycket att säga, och så hade vi förstås många minnen av pappa, det blev förståeligt nog mycket prat om honom.
På lördagen for Kicki och jag till Marias svärmors stuga, där Maria och hennes familj och svärmor har spenderat helgen, och vi hade en suveränt mysig dag där. Vädret blev äntligen fint, och det blev äntligen sol och lite värme (och jag lade grunden till min tjusiga nyans av kokt kräfta...). Återigen så pratade vi och umgicks och hade det jättetrevligt, eftersom det är långt från närmsta bilväg så kunde Alice vara löst (fast hon satt mest hos mig ändå, hon kommer inte överens med Marias hund). Och så åt vi ännu mer god mat!
Under torsdag till lördag så spenderade jag massor med tid med Kicki, många timmar alla tre dagarna, och jag är så himla glad för det! Det är ett år sedan jag träffade henne sist, och innan dess så var det många år sedan, och det är så synd - hon är nog min favoritsläkting (hon är i och för sig den enda släkting jag har kvar, utom systrar och syskonbarn...), hon är lättsam och mysig, och fast det går långt emellan gångerna så känns det att vi är familj. Jag har tänkt det många gånger, men jag ska verkligen försöka komma upp till Arvidsjaur nångång ibland och hälsa på!
Och idag så var vi i Rödön på byloppis, hos Suss hade fyra av oss systrar, äldsta systersonen och föredetta svågern loppisbord. Som synes så hade vi vansinnigt tur med vädret, sist det var så fint väder var dagarna innan påsk, sedan dess har det varit kallt och blåsigt. Men idag smällde försommaren till, perfekt för loppis! Och det märktes - det kom så mycket folk! Och mest alla handlade någonting av någon av oss, så alla slutade dagen med mindre på borden än när dagen började. Jag kunde betala lite på Alice veterinärkostnad, och det känns väldigt bra! Ja, och sedan var loppisen slut, och allt skulle packas ihop igen, och det höll på att ta knäcken på mig, jag är innerligt glad att jag inte behövde ta hem lika mycket som jag tog dit! Jag var fullt beredd på att bara lämna allting där det stod, men det hade ju betytt att någon annan fick ta reda på det, och det vore förstås inte schysst. Men det sista jag gjorde, var att låta alla ta för sig vad dom ville ha av mina grejer, så blev jag av med ännu mera, och bland annat så blev jag då äntligen av med tavlor som stått i tio år och tagit plats. Hellre att skänka bort dom gratis, än att dom ska bara stå i en massa år till! Men sen, efter sex timmar på fötterna, så klarade jag knappt att stå på fötterna längre, dom gjorde så ont, och jag var som sagt helt utmattad, bokstavligen, jag klarade inte att hjälpa till något inne när dom andra fixade mat och sånt, och det kändes inte bra, men jag tog mig helt enkelt inte upp på fötterna. Och sen blev det god mat IGEN - jag känner mig alldeles bortskämd efter dom här dagarna, jag har ätit så mycket gott! Och sedan så var det bara att sätta mig i bilen och åka hem, och jag är oändligt tacksam att jag och Alice kom hem i ett stycke, men jag var tvungen att stanna och sträcka på mig en gång på vägen.
Nu är jag som sagt helt slut, jag skulle gärna ligga helt orörlig i minst en vecka och bara ladda batterierna igen, men det går inte - imorgon får jag pengar, så jag måste ut och storhandla mat (skåpen är nästan helt tomma, vilket är ännu en orsak till att jag är så tacksam för att ha blivit bjuden på så mycket god mat), och innan dess så måste jag tömma bilen, som nu är full med loppisgrejer. Jag måste också tvätta imorgon, och jag måste egentligen baka också imorgon, men jag tror inte att jag klarar av det. Att göra det på tisdag känns också väldigt jobbigt, men det måste göras, och hellre på tisdag, än imorgon, då jag ändå har fullt upp. Att få lägga omkull mig och bara vila, det känns väldigt långt bort! Men nu ska jag äta upp dom två vegokorvar som blev kvar efter dagens middag, och sedan ska jag och Alice gå och lägga oss, och det känns som rena rama himmelriket!
Alice förresten - hon tål ungefär lika mycket som mig, hon har slocknat så fort vi kommit hem, och idag i bilen har hon sovit oavbrutet både till Rödön och hem, hon som annars kan vara rätt gnällig i bilen. Hon ligger helt däckad bredvid mig nu, hon kommer att sova gott inatt! ^_^
Häromdagen kom jag på att jag var på humör för den här spellistan, men sedan glömde jag bort det, och jag kom precis på det igen, så jag lyssnade på den medans jag skrev ihop det här: