miss kitten heart

 

Det är vanligare att jag gnäller än att jag inte gör det, men idag blir en ovanligt ognällig dag! Klockan är bara tio, och jag törs redan påstå att det blir en helt ok dag - den började bra, och hur resten av dagen än blir, så kan det inte ta bort från att dagen började bra!

 

Jag hade knappt hunnit kliva upp när jag befriade soffan och monterade ihop sängen igen (det har äntligen gått 20 dagar!), och jag passade på att bädda rent i sängen när jag ändå höll på - jag ser redan fram emot att gå och lägga mig ikväll, dels i en riktig säng för första gången på tre veckor, och dels för att det alltid är härligt att lägga sig i en renbäddad säng! På morgonen har jag också hunnit limma en lampa jag fick av Carro igår (superkul kitschig lampa, men krävdes lite kärlek), klippa Alice nästan färdigt (det syns inte så bra på bilden, men nu är det bara tassar och ansikte kvar!) och svänga ihop en bröddeg, den är det förresten snart dags att knåda och lägga på plåt för en till jäsning (jag är inne på fyra månader utan att köpa bröd, förutom knäckebröd). Selma fick börja gå ut igen igår eftermiddag, när det äntligen var så varmt att jag kunde ha fönstret öppet åt henne, så hon var glad att bli utsläppt imorse, och ännu gladare var hon att få följa med på årets första hundpromenad, hon kom springande som en liten raket när jag och Alice gick. 

 

Inte idag, men igår kväll så började jag packa in grejer i skuffen till loppisen på Rödön på söndag, det spelar som ingen roll hur mycket grejer jag har att ta med (ledtråd: MYCKET!) om jag inte får plats med dom i bilen... 2/3 av skuffen är full, men jag har ett halvt baksäte och ett framsäte också, så jag får plats med bra mycket till, jag är bra på att packa! Hoppas jag inte behöver ta med mig allt hem igen, bara! Inte idag heller, utan igår - jag upptäckte att kabbelekorna i diket längs vägen (som jag var rädd att dom hade grävts bort helt när diket grävdes ur i somras) har överlevt, några av dom i alla fall. Kabbelekorna är några av mina bästa vårtecken, så jag blev väldigt glad att se dom!

 

På fredag är det pappas begravning, och det är förstås inte bra. Men samtidigt känns det bra att den blir gjord, så vi kan gå vidare, det känns inte som att vi kan bli klar med pappas död förrän efter begravningen. Och sen känns det bra att slippa fundera över den och över organiseringen av den också! En väldigt trevlig sak (om man får säga så), är att våran faster kommer ner från Arvidsjaur, hon kommer redan på torsdag, och det ser jag fram emot. Egentligen är det inte så längesedan jag träffade henne, i somras (det var också sista gången jag träffade pappa, vi träffades hela familjen för att fira min födelsedag i förskott, jag är himla glad för det!), vilket är väldigt nyligt med tanke på hur sällan vi brukar träffas, men jag ser fram emot det ändå.