livet är lite jobbigt idag...
Synden straffar sig själv, säger ett gammalt ordspråk. Gamla kroppar får lida, säger jag... Jag har ont överallt, känns det - huvudvärk (teabstinens trodde jag, eftersom jag vaknade med ont i huvudet, men efter en stor mugg te kvarstår huvudvärken...), träningsvärk (fortsatte att gräva eldgrop härom kvällen, plus att jag bar några lass cementplattor), bråkande ischias (det hjälpte inte att jag for omkull härom dagen)... Dessutom är jag trött så in i bomben, Alice ska ut och kissa flera gånger om nätterna (hon löper, då vill hon ut ofta), och huvudvärken väckte mig tidigt. Jag ska sålunda lägga omkull mig på soffan när jag har klagat färdigt...
Passar på och klagar på vädret när jag håller på - ge mig regn! Jag minns inte sist det regnade, är det en månad sen? Mera? Mina odlingar behöver regn, och diket behöver fyllas på så att jag slipper hämta vatten inne när jag vattnar. Den här torkan är hur märklig som helst, vart har den svenska sommaren tagit vägen?
Nästa punkt är inte så mycket klag som lite ont i hjärtat... Jag har aldrig avlivat ett djur själv, inte förrän igår - Selma lämnade en sork på uppfarten, och sorken levde fortfarande, nätt och jämnt, och den led alldeles uppenbarligen. Hade jag lämnat den att dö av sig själv, så vet jag inte hur lång tid det hade tagit, och den hade plågats hela tiden. För sorkens skull, så skärpte jag mig och tog fram yxan. Det gick fort, och att veta att sorken slapp lida gjorde det mycket lättare när det väl var gjort. Dessutom, tänkte jag medan jag stod och försökte komma fram till hur jag skulle klara av att döda sorken, ska jag nångång kunna ha tex höns, så måste jag kunna avliva djur själv - höns blir sjuka, skadade osv, det humanaste är att kunna avliva så fort som möjligt. Att reda sig på egen hand är tyvärr inte alltid en dans på rosor, men jag är stolt över att jag faktiskt klarade av det!
Det här är förresten en av dom saker som bäst lyfter upp mig när livet känns lite bleh - min fina lilla hundgris! Hon, och katterna förstås, fast dom ser jag inte så mycket av på dagarna. Nu när hon löper vill hon vara nära mig hela tiden, helst vill hon att vi ska ligga på soffan och mysa, och det har vi gjort väldigt mycket dom senaste två veckorna. Precis det ska vi göra nu också! Med lite tur så somnar jag också en stund!