halloweenminnen

Sex år sedan kunde lika gärna vara en livstid... För snart åtta år sedan flyttade jag hem till Strömsund igen, efter elva år i Nynäshamn, för sju år sedan (plus minus någon månad) så följde jag med Maria ut på krogen, där träffade jag hennes vänner, och dom blev mina vänner också. Efter att ha levt väldigt isolerad i många år, så var det en fantastisk upplevelse att tas emot med stora famnen - det tog inte lång tid alls innan jag kände mig hemma bland alla nya människor. Tyvärr så hade just den här sagan inget lyckligt slut, många av dom jag kallade vänner då är inte kvar idag, en del är dock kvar, och dom är jag glad för! I mina minnen på facebook dök den här videon upp, vi var några stycken som tyckte att novemberkvällen behövde piggas upp lite, så vi spelade in en Halloweenig liten film... Jag är ingen skådespelare, jag kommer aldrig att bli det, men det bjuder jag på! (Det är alltså jag som spökar i svart klänning, om det är någon som undrar.)
 
 

Kommentarer:

1 jessicapersikan.blogg.se:

På va kul!! Jättesöt film!
Tråkigt när vänner inte är äkta.
Dina systrar älskar DIG❤❤❤

Svar: vänner förgår, systrar består, typ ^_^
Miss Kitten Heart

Kommentera här: