om att be om hjälp
Ni vet ju hur jag kämpar för att få pengarna att räcka, och den här månaden tog det tvärstopp. Jag är beroende av att få ägodelar sålda för att få in matpengar, och det har varit helkört att få nånting sålt. På fb läste jag en tråd där nån blev tipsad om att söka hjälp hos kyrkan, och hur jobbigt det än är att be om hjälp, så måste man ibland. Jag ringde alltså pastorsexpeditionen, blev dirigerad till rätt person, och dagen efter dök det upp en massa mat. Känns det bra att vara i den sitsen att jag måste be om mat? Inte ett dugg. Känns det bra att ha mat många måltider framöver? You bet! Att få höra att dom kunde hjälpa mig lyfte en enorm tyngd från mina axlar!
Jag berättade att jag är vegan, och det var inga problem. Hon frågade vad jag åt och vad jag behöver, och det här är vad jag fick hemlevererat. Jag hade hoppats på mjöl, pasta, te, mjölk, bönor typ, så jag blev glatt överraskad! Halvfabrikat och färska grönsaker har jag sällan råd med (bara på extrapris nån gång), likaså sojayoghurt - jag har inte ätit det på många år, det är alldeles för dyrt.
Nu har jag bara ett problem - allt ser så gott ut, jag vet inte var jag ska börja! Valmöjligheterna är så överväldigande, så gissa vad det blev till lunch? Te och mackor, det var vad det blev... Till middag slår jag nog till på en burgare istället, och ser om jag kan få till en coleslaw av vitkålen och yoghurten, och så lite klyftpotatis till det. Mums!
Med det här, så vill jag säga att alla kan behöva hjälp ibland, men oftast måste man be om det för att få det. Och hjälp finns att få! Och dom allra flesta hjälper gärna om dom kan!
Och jag behöver själv ta till mig av det rådet, jag har jättesvårt att be om hjälp, och frågar hellre främlingar än familj och vänner. Jag är rädd att betraktas som en tiggare, som en parasit, som en som klänger sig på. Istället ger jag mig på att flytta alldeles för tunga möbler själv (upp och nerför trappan, in och ut ur förrådet...), jag lever på lite och ingenting, jag klipper mitt eget hår (till syrrans förtvivlan), jag sitter hemma och tar mig ingenstans... Å andra sidan - varför ska andra lida för att jag gör det? Äsch, jag vet inte, som sagt, jag har svårt att be pm hjälp. Var inte som mig - gör som jag säger, inte som jag gör!