miss kitten heart

Det känns som jag redan gjort ett halvt dagsverke, och klockan är bara drygt åtta! Idag ska jag åka in till Östersund, jag ska sälja på Shoppis i en vecka, med start från imorgon, och idag ska jag packa upp allting. Eftersom jag måste ha något att sälja, så passade jag på att plocka ihop allt medan tevattnet svalnade (till grönt te ska inte vattnet vara kokhett, 80-90 grader räcker bra, jag stoppar i fingret och känner efter - behöver jag inte rycka upp det efter en halv sekund så är vattnet lagom) - jag visste att det var en hel massa, men att det var såpass mycket... Istället för att lägga upp vintageplagg ett och ett på facebook, så tar jag med vad jag har, sätter bra priser (fast inte Röda Korset-bra, fast inte vintagebutikdyrt heller - mitt emellan!), och hoppas att jag får sålt en jäkla massa! Jag har kläder från stl XS till XXL, från 30-tal till 80-tal, klänningar, dräkter, blusar, jackor, jag har en päls och en brudklänning, skor, väskor, handskar, en pälsmuff... Massor av vintage, helt enkelt! Allting är i bra skick, bara att ta på sig och börja använda!

 

Dessutom tar jag med några nyare plagg, och så lite tavlor och drömfångare av egen tillverkning, jag hoppas som sagt att få en massa saker sålda. Dels för pengarna förstås, men också för att det är skönt att rensa ut en massa här hemma. Jag är bara omgiven av saker jag tycker om, men huset är litet, det känns trångt ibland ändå. Dom senaste månaderna har jag rensat ut en hel del, och det är jätteskönt att det faktiskt börjar komma in luft bland sakerna.

 

Bonus: Jag har hittat fyra nya klänningar som jag äntligen kommer i, precis vad jag behöver - tillskott i garderoben! Jag har ju rensat bort en massa kläder som jag växt ur, men inte fyllt på med kläder jag kan ha. Jag vet inte när jag slutar gå ner i vikt, jag vet inte vart jag landar, så att spendera pengar på kläder som kanske bara passar några månader känns som ett stort slöseri. Därför är jag glad för mitt förutseende innan operationen, jag har köpt fina kläder i alla storlekar på loppis och på rea på reapriset, så jag har hela tiden kläder att plocka fram. Just nu har jag på mig en klänning jag längtat efter länge, en röd klänning med vita fåglar. Storlekslappen säger 42, men den är definitivt en stor 42 - jag har fortfarande en klänning från Indiska i XL som jag fortfarande inte kommer i... En bra lektion i att storleken bara är en siffra, man måste prova kläderna, ibland kan man gå ner i storlek, ibland måste man gå upp. Inget fel på kroppen, det är klädfabrikanterna som inte kan enas, och köper man begagnat/vintage så spelar det stor roll från vilket årtionde kläderna kommer ifrån. På 80-talet var tex tröjorna ofta väldigt oversize, för att få dom att sitta mera "normalt" så kan man vara tvungen att gå ner flera storlekar.