miss kitten heart

Jag har snart stickat i 40 år, jag lärde mig av min mamma och min mormor när jag var sådär 5-6 år gammal, och sen har jag bara fortsatt. Jag har inte stickat oavbrutet under alla år, utan jag har mina stickskov, precis som jag har mina inredningsskov, mina loppisskov, mina målarskov - under en period så håller jag på med min hobby väldigt intensivt, och sen går jag vidare till nästa.

 

Lite så har stickningens historia också funkat, fast över en längre tid då förstås. I sådär 1000 år, för att vara någorlunda exakt. Stickning har varit politik, det har varit en klassfråga, det har varit en krigsfråga, det har varit en kvinnokampsfråga - stickning har alltid hållit sig i hetluften. Inte det första man tänker på, när man tänker på stickning! Faktiskt så tänker dom flesta på gamla tanter, och många tycker att det är märkligt att yngre människor stickar. Fast just det tror jag att det håller på att förändras, dom senaste 15 åren har stickning verkligen blivit trend, massor av böcker ges ut varje år, internet översvämmas av stickning på alla tänkbara sätt och vis, och jag tror inte att det är nån som har missat garnbombning - att täcka ytor (ofta träd och lyktstolpar) med stickade/virkade material. Men trots denna nytändning, så väcker det fortfarande uppmärksamhet att sticka offentligt. Särskilt om man inte är en äldre dam.

 

Förresten, kolla in den här filmen, vetja! Stickningens historia, från Egypten till Internet, tusen år av garn och ett par pinnar.