pelargoner
Det är längesedan jag smittades av pelargonbacillen, femton år eller så. Det är lika längesen som jag upptäckte att känslan inte var besvarad - pelargoner har aldrig trivts hos mig, jag har haft små spretiga stackare med någon enstaka blomma. I år vet jag varför - jag har varit för feg. Jag vet förstås att pelargoner ska klippas ner på våren, men jag har aldrig vågat klippa nog mycket, att bara ha ett par små pinnstumpar kvar har känts alltför brutalt, och jag har varit rädd att dom aldrig skulle ta sig igen. Ynkliga pelargoner är bättre än inga pelargoner, har varit min tanke. Men i år brutalklippte jag dom, efter råd från min gamla syslöjdsfröken, och dom växer! Även om dom fortfarande är små, så är dom gröna och täta och det är blomknoppar överallt. När det kommer till pelargoner, så ska man alltså vara brutal.
Dom här vita har jag fått av Mirja, planterade och färdiga i en blomlåda. Mitt livs första balkonglåda, faktiskt.
Dom här tre kommer från Maria, jag tror inte att det är vanliga "konsumpelargoner", utan några lite mer speciella sorter. Ja, den översta är väl en mårbacka, tror jag, en av mina favoriter.
Det här är också några av mina favoriter - doftpelargoner. Dom två översta har jag fått av Teresa på jobbet, den översta är den klassiska Dr Westerlunds hälsoblomma, den i mitten är en favorit bland favoriter, en äppelpelargon. Den nedersta vet jag inte vad det är, jag knyckte ett skott av Linda förra sommaren.
Som sagt, dom är inte speciellt imponerande än, men jämfört hur mina pelargoner brukar se ut, så är dom små underverk.
Jag var på loppis igår (och så handlade jag på jobbet i lördags), så jag har en rätt späckad loppislördag att se fram emot (på söndag blir det auktion med Mirja igen också). Bland annat så har jag fått tag på ett soffbord, det är inte vad jag helst vill ha, men det fungerar, och ser helt ok ut. Överhuvudtaget så var det ett lysande beslut att ställa undan tv:n, lägenheten har nog aldrig varit så fin som nu (om man får säga sånt själv), det är sånt som gör det roligt att fixa och dona hemma. Till och med att städa känns helt ok, för när det är fint så blir det roligt att hålla fint. Jag fick ett infall igårkväll, när jag kom på att jag har en skvätt snickerifärg, och började måla om runt fönstren i vardagsrummet. Jag kommer troligen att behöva köpa en färgburk till, men oj vad det är värt det - det blir jättefint, och jätteljust! Som sagt, det är roligt att fixa och dona när det är fint!
Jag vill se. Men kommer snart å hälsar på☺