miss kitten heart

Sitter med mätt mage och färg i håret, läser bloggar och lyssnar på sommarspellista. Det känns som livskvalitet på riktigt! Håret färgar jag var fjärde vecka ungefär, då har den kopparröda färgen bleknat betydligt, och jag har en rejäl utväxt, mitt hår växer som ogräs (vilket förklarar varför jag aldrig har haft nån större respekt för mitt hår, jag har färgat, permanentat, klippt av, växt ut...). Fräsch färg i håret får humöret att lyfta, nästan mer än något annat jag kan komma på, och jag är himla glad att det numer finns flera kopparröda färger att välja på, det fanns det inte för ett par år sedan.

 

Den mätta magen är också värd ett par rader. Jag jobbar ju på att motarbeta tankarna på att banta, som så lätt dyker upp i huvudet. Istället försöker jag lära mig att lyssna på kroppen, och att ge den vad den vill ha. Till min förvåning, så skriker den inte bara efter sötsaker, som den har gjort i större delen av mitt liv. Som den senaste veckan eller så, då har den velat ha lingongrova med keso, salladskrydda och purjolök. Men den har också velat ha vitt bröd med brieost, bananer, avokado, semla, promenader... Både sött och salt, både hälsosamt och näringsfattigt. Jag är tillfreds på ett helt annat sätt när jag har lyssnat på min kropp, istället för att bara slentrianäta det gamla vanliga. Dessutom så har mitt enda par byxor, ett par mjukisbyxor, gått från korvskinn till bekväma. Inte lösa än, men inte långt ifrån. Sensmoralen är väl den, att man ska lyssna på sin kropp, den har bättre koll än vad man kan tro.

 

 

Maria har äntligen bagels på menyn, en sort med kyckling och bacon, en sort med kallrökt regnbåge och rödlök. Fast jag hoppas faktiskt att hon har så hon kan göra en specialare till mig. Min kropp vill ha fetaoströra, tomat och rödlök, och vem är jag att säga emot?