feministvantar och en ulltröja
Dom satt långt inne, men kvällen innan julafton blev mina Gudrunvantar äntligen klara! Den ena vanten krävde inte mindre än tre försök innan den blev klar - först så gjorde jag ett försök med ljusblått och ljusrosa sockgarn för några år sedan, men jag tyckte inte alls om hur den blev. Sedan så stickade jag den med det här garnet från De Maille En Bas, och det blev mycket finare! Men - när jag började på vante nummer två, så insåg jag att garnet aldrig skulle räcka om jag stickade med den längre mudd som jag gjorde först. Så jag repade upp det jag börjat sticka på den andra vanten, och stickade om det, och sedan stickade jag om den första vanten också, och nästan hela den vanten stickade jag med hjärtat i halsgropen, orolig för ifall garnet skulle räcka. Som synes, så räckte det, men det var nätt och jämnt, det är bara någon meter kvar av båda garnerna!
Vad tycker jag om dom då? Ja, jag tycker att dom är väldigt fina, jag gillar motivet (förstås, annars så skulle jag inte envisas så med att sticka dom!), jag gillar garnet (även om färgerna inte är min vanliga färgskala, även om jag i och för sig har en del rosa/vinröda kläder), garnet är otroligt mjukt och skönt att ha på händerna, och vantarna är täta och varma. Men - jag är inte riktigt sams med vantmodellen, mina händer är lite för små för dom, vantarna är för breda och tummarna är för långa och breda. Men det kan jag leva med - det är inte så att dom är dom första vantarna som är för stora (Noro-vantarna som jag stickade i somras är också för stora, men dom använder jag mest varje dag, och jag älskar dom - dom är så otroligt mjuka och sköna!)! ^_^ Nu har jag två hankar till kvar av samma garn, ett grått och ett lila, och ska hitta på något att sticka med dom också. Jag vill göra något mönsterstickat igen (det är nästan tvunget, för att få garnet att räcka till ett helt par), och jag tror att jag vill göra ännu ett par vantar - även om det innebär att jag måste sitta med hjärtat med halsgropen igen! ^_^
Den här tröjan är också ny i garderoben, fast det är inte jag som har stickat den - jag fick den i julklapp/födelsedagspresent av Karin och Matilda, och jag är så glad för den! Jag har använt den nästan oavbrutet sedan jag fick den, och jag kommer att fortsätta att använda den. Jag har saknat ulltröjor i flera år, dom flesta av mina stickade tröjor är huvudsakligen (om inte enbart) av akryl, och akryl håller mig inte varm. Så nu har jag rensat ut en hög med tröjor ur garderoben - bättre en tröja som funkar bra, än flera tröjor som funkar dåligt! Jag är rätt säker på att den här tröjan är stickad av isländskt lopi-garn, det är min första tröja i isländskt garn, men det kommer absolut inte att bli min sista! Fast den är såpass stor, så är den lätt som luft, och den är som sagt väldigt varm - idag hade jag den som jacka när jag åkte in på byn, och frös inte ett dugg. Däremot så funkar den inte lika bra när det blåser förstås, men vilken stickad tröja gör det? Däremot så funkar den perfekt under en jacka när det är kallt, och kappor som jag har fryst i hittills i vinter, är äntligen varma nog! En del skulle nog säga att den kliar, garnet är ganska strävt, men av någon anledning så har jag inga problem med det, jag som annars inte står ut med tvättlappar i nacken på kläder, för att dom kliar och skaver! Sammanfattningsvis så var det alltså en väldigt bra och väldigt användningsbar present/julklapp!
En helt annan sak - för drygt ett år, så sade jag farväl till min nagellackssamling, nagellack är väldigt dåligt, både för miljö och hälsa. Men, jag har saknat mina nagellack nästan varje dag sedan dess - jag har använt nagellack nästan varje dag sedan jag var 11-12 år, och även när jag inte sminkar mig eller klär mig det minsta snyggt, så har jag alltid nagellack. Eller ja, hade. Nu funderar jag på om jag inte ska köpa mig ett eller ett par nagellack ändå (det behöver ju inte vara dom galna mängder jag alltid lyckats köpa på mig förr om åren!), dels för att jag som sagt saknar det, och saknar att känna mig fin (som nagellack brukade åstadkomma), jag använder dessutom inga hårprodukter (utom schampo och balsam), jag använder inte smink, jag använder inga hudprodukter - dom enda hygienprodukter jag använder är schampo, balsam, tvål och handkräm, och parfym (men även det håller jag på att fasa ut, och nu håller jag på att använda upp dom parfymer jag har). Och det största argumentet för att börja använda nagellack igen, är att jag kan inte låta bli att bita ner naglarna. Dels så ser det inte klokt ut, dels så gör det ont också - jag har nästan alltid bitit på naglarna, men sällan såhär mycket. Att ha nagellack hjälper faktiskt mot bitandet, i alla fall litegrann. Dessutom - jag hade hoppats på att nagelkvaliteten skulle bli bättre och att nagelbanden skulle bli mindre trasiga utan nagellack, men det har dom inte blivit. Så ja - jag lutar åt att köpa ett nagellack eller två nästa månad. Ett rödsvart - i och med att jag inte kommer att ha massor av färger att välja på, så gäller det att välja favoriten! ^_^
Nu är det hundpromenad. Igen. Det känns som att jag inte gör annat än att gå ut med Alice ibland, även fast det förstås inte är så - vi går på tre promenader om dagen, plus en snabbkiss på natten. Men dagen måste anpassas efter när vi ska gå ut, och då kan det kännas som att vi hundpromenerar mest hela tiden. Som nu, när jag är fruktansvärt trött (jag blir inte mindre trött efter att varit ut på affären, och att jag inte sover speciellt bra på nätterna), jag skulle helst vilja lägga omkull mig på soffan, men måste gå ut med Alice först. Nu blir det omkulläggning när vi kommer in, och jag vet en tjej som kommer att bli väldigt nöjd över det - Alice älskar när vi ligger och myser tillsammans på soffan!