grönsakspaj & spetslagning
Idag har jag en riktig beredskapsdag - tog man bort min moderna teknik och mina mer sentida ägodelar, då hade jag lika gärna kunnat sitta här för 80 år sedan som nu!
Min mat idag, tex - receptet är taget direkt från andra världskrigets ransonering i Storbritannien:
Woolton Pie är en klassiker från tiden, och nästan alla som jag har sett som har provat på ransoneringsprojekt har lagat den. Och nu när jag har gjort ett försök, så förstår jag varför - det blev väldigt gott! Men som ni ser, så är receptet väldigt knapphändigt, det är mer av ett förslag till ett recept, så att det blev gott kan jag nog ta på mig äran för själv. Med tanke på att jag inte är en fantastisk kock, så är det rätt överraskande, jag är mer van vid dåliga överraskningar än bra när jag stått vid spisen. Min version var inget krångel alls - i en kastrull kokade jag morötter, vitkål och lök mjuka, i en annan kastrull kokade jag mjölig potatis. När grönsakerna var mjuka så hällde jag av vattnet (fast jag skulle nog ha sparat litegrann, jag fick hälla på mer vatten igen sen), hällde på lite mjöl för att reda stuvningen, och så hällde jag på en skvätt havregrädde och som sagt lite vatten. Jag kryddade med en buljongtärning, lite liquid smoke, grillkrydda, paprikapulver, citronpeppar (det är den enda peppar jag använder), salt och näringsjäst (jag testade en annan sort den här gången, jag hittade den på nersatt pris för ett tag sedan, och nu börjar jag fatta vad grejen är och varför folk är så förtjusta i det - näringsjästen gav så mycket smak, och så god smak, och att det dessutom råkar ge en massa bra näringsämnen, det är bara bonus) och så kokade jag en stund till en tjock sås. Den hällde jag i botten på en ugnsform, och sedan gjorde jag potatismos av potatisen (mosade bara, hade i en klick margarin, en skvätt havregrädde och lite salt) som jag bredde ut på grönsaksstuvningen, och så stoppade jag in i ugnen i en halvtimme (jag hade på 200°, jag hade kunnat höja lite, eller ha in längre tid i ugnen, för det blev inte mycket färg på potatismoset på den halvtimmen). Eftersom jag pratade med pappa i telefonen sedan jag tagit ut formen ur ugnen, så fick den stå i 10-15 minuter innan jag tog en portion, och det var nog inte dåligt (som med tex lasagne, det är bra om den får sätta sig lite först). Inte dåligt var som sagt inte heller den här pajen!
Det här är något som jag kommer att göra fler gånger, det är lätt att göra, det är flexibelt (bara att variera grönsakerna, ha i en kött-/fisk-/fågelrest om man äter det, och kanske byta ut potatismoset mot ett pajdegslock), och det blev gott! Jag använder samma gamla vanliga grönsaker (förutom vitkål, som annars brukar vara för dyr, jag köpte för att det var på extrapris), men trevligt att ha ett nytt sätt att laga dom på! Jag är väldigt nöjd med att jag har mer mat kvar i formen, det blir till middag också idag, och så lite småätande, och lunch imorgon - särskilt småätandet är jag glad för, jag har med mening låtit bli att köpa knäckebröd, för jag tenderar att leva på det när jag har det hemma (en del är beroende av alkohol och nikotin, jag är beroende av knäckebröd...). Knäckebröd i normala mängder är billigt, och det är ingen dålig mat alls, men när man sådär två stora förpackningar Leksandsknäcke (brungräddat! ♥) i veckan, då är det varken bra eller billigt längre. Det går dessutom mycket mer smörgåsmargarin, så jag har inte haft en chans att hålla ransonen på det. Nu när jag försöker låta bli knäckebrödet, så har jag druckit mer te istället, och då håller varken te- eller mjölkransonerna, men det känns ändå mer ok att dra över det än att dra över margarinransonen, och att som sagt äta massor av knäckebröd. Med det sagt - gissa om jag längtar efter knäckebröd! Men i brist på knäckebröd att snacksa på, så är det mycket bättre att göra lite mer mat, så att jag kan snacksa lite på det istället.
På matsedeln idag står alltså ett tvättäkta ransoneringsrecept, men på schemat idag (och igår och flera dagar framöver också) står också lite tvättäkta make do and mend. Lagning av kläder, alltså!
Det här är en jättefin brudklänning, jag gissar på 30-tal, den är hög i halsen, har långa smala ärmar, är figurnära, kjolen är golvlång och har ett släp, den känns helt enkelt 30-tal! Den får mig att tänka på Wallis Simpsons brudklänning litegrann i formen, fast enklare och med släp och i spets. För sådär 8-9 år sedan så hyrde jag bås på Shoppis i Östersund, och jag sålde bland annat en massa vintagekläder där, bland annat den här, och en dag när jag var dit och fixade till mitt bås, så hittade jag den här brudklänningen i en hög på golvet, alldeles trasig. Någon hade provat den, och den visade sig vara för liten, och sprack alltså sönder såhär lite här och var. Så himla sorgligt när något så gammalt och fint blir förstört, och så himla dåligt att bara gå ifrån något som man har förstört, inte ett öre betalade dom för att dom förstört klänningen, och Shoppis ersätter inte sånt som blivit förstört heller.
Så när jag tog hem klänningen, så började jag försöka laga den, men jag hade inte tålamod att sitta så länge och laga så mycket - det är pilligt, det tar tid, och det är som sagt mycket som ska lagas! Så klänningen blev undanstoppad och bortglömd, tills igår!
Då tog jag fram den igen och fortsatte med lagningsarbetet. Om ni kollar noga, så ser ni att jag använt en annan tråd här, jag kom helt enkelt inte ihåg vilken tråd jag använde sist, och det blev fel tråd nu. Efter att jag lagat det här lilla stycket (det är bakpå axeln, jag tror knappast att någon skulle lägga märke till att jag lagat med en annan tråd), så bytte jag till en annan tråd, och även om den inte heller är samma som sist, så är den bättre. Dessutom så är den tunnare, så lagningarna blir mer osynliga, och det är tackar jag inte nej till! Så dom närmaste dagarna är alltså planen att laga klart den här gamla brudklänningen. Inte för att jag planerar att använda den - jag har ingen att gifta mig med, och dessutom så är den så liten, att midjan skulle sitta tight runt mitt ena lår (den passar en väldigt smal person!), men jag vill rädda den, det är den värd! Och sedan ska jag försöka hitta ett nytt hem åt den, min fundering är att höra om Elsa Billgren är intresserad av den till sin brudklänningsuthyrning, den är skör, den tål inte mycket, men åtminstone ett bröllop till borde den få vara med om i sitt liv!
Inte ett dugg beredskapsligt är True Blood och Miss Fisher's Murder Mysteries, som jag båda två tittar på idag, men dom funkar helt ok att titta på för tillfället, och det är det viktigaste! Jag är fortfarande inte såld på True Blood, men dom lyckas bra med att få en att fastna och att vilja se ett avsnitt till, och ett avsnitt till efter det... Miss Fisher blev jag helt enkelt på humör för, jag är rätt säker på att det är dom fina kläderna som fällde avgörandet! ^_^
Helt oberedskapslig är också musiken jag lyssnar på idag: