lagat lusekofta

I måndags plockade jag fram en hög med ylleplagg som behövde fixas tills nästa vinter, och idag är alltså tredje dagen som jag hållit på att pyssla med det. Måndagen och halva tisdagen ägnade jag åt att sticka om en mössa som var för stor, resten av tisdagen och förmiddagen idag har jag ägnat åt att laga min lusekofta. Jag trodde att det var ett ganska litet projekt, muddarna var trasiga på ärmarna, så jag trodde att det var bara att laga dom. Sen hittade jag ett hål på en ärm, sedan hittade jag några småhål till, och när jag var klar med att laga dom, så kikade jag ordentligt på koftan efter fler småhål, och hittade en massa ställen med väldigt nött garn - bitvis var det sytrådstunt... Så jag fick tillbringa åtskilliga timmar med att förstärka dom ställena, för det är hundra gånger lättare (och snabbare!) att laga innan det blir hål! Jag tänkte att vi tar en kik på min färdiglagade kofta, för det är faktiskt lite intressant att se, och faktiskt fint också (tycker jag!). Det är rätt kul (och väldigt bra) - förr så var det ett tecken på fattigdom att ha lagade kläder, och det skulle absolut inte synas att plagg var lagade. Idag är visible mending (både sydda och stickade plagg) en grej, att lagningar får synas, och att man rentav gör dom synliga med mening (som med japansk kintsugi, alltså att laga porslin och keramik med guld) - det är helt ok och till och med fint att det syns att kläder har använts, att dom är älskade, och att man vill ge dom ett längre liv. Jag lagade min kofta bitvis väldigt synligt - jag använde en garnrest som jag hade sparat, jag fick garnet i en swap år 2005, faktiskt den allra första swappen jag var med i. Jag stickade två par vantar, och garnet som blev över har jag sparat, för jag hade helt enkelt inte hjärta att göra mig av med det. Garnet är flerfärgat, några av färgerna passade perfekt till koftan och blev hyfsat osynliga, andra färger blev allt annat än osynliga... Men jag tycker att det blev fint, alla olika färger! Och dessutom - eftersom koftan är mönstrad i vitt och blått, att försöka laga osynligt, det skulle ha varit en riktig pain in the butt, då är det bättre att låta lagningen bli en grej!
 
Här är alltså muddarna, det som jag trodde var det enda problemet. Den ena mudden var riktigt trasig, så jag stickade en lapp som jag sydde på (innan så sydde jag med en garnstump runt hela hålet, noga med att försöka fånga upp alla maskor, så att dom inte skulle repa upp sig mer). Ovanför tygbandet syns ett annat ställe med hål, som jag stoppade, precis som när man stoppar sockar. Den här färgen på garnet passar som synes helt perfekt till koftan, och stoppningen på ärmen är nästan osynlig! Dom mindre trasiga bitarna på muddarna sydde jag helt enkelt ihop, jag fångade återigen in alla maskorna, och sedan så sydde jag många styng, så att kanten skulle bli stark och tålig.
 
Sedan hittade jag ett större hål på ena ärmen, och det stoppade jag också. Sen hittade jag ett par ställen på midjemudden där maskorna börjat löpa, och där lagade jag genom att först fånga upp maskorna, och sedan sy över med maskstygn, som ser precis ut som slätstickade maskor. Maskstygn är vad jag alltid använder när jag förstärker tunnslitna ytor på stickningar, bland annat under sockar (innan det går hål, alltså), man kan också använda maskstygn för att brodera på motiv - det är alltså väldigt bra att lära sig, om man vill börja laga sina kläder! Här ser man förresten att jag nått en ny färg på garnet!
 
Sedan började jag alltså kika efter fler hål på koftan, och hittade sånt här istället - ytor som slitits så att garnet blivit tunnare och tunnare (nästa steg är att garnet går sönder, och då blir det hål) - bitvis är garnet tunt som sytråd! Jag har haft koftan i en massa år, men jag har inte använt den massor. Däremot så köpte jag den begagnad, och den måste ha varit en riktig favorit för den tidigare ägaren!
 
Och här har jag förstärkt på alla slitna ställen som jag hittat! Jag har alltså broderat precis över dom tunnslitna maskorna, i princip sytt på ett till lager stickning ovanpå det gamla! Här syns det verkligen att garnet jag använt är flerfärgat (det är alltså ett och samma garn, inte fler olika) - det är korallrosa, gult, svartvitt och vitt - jag hann bli klar innan jag kom fram till det turkosa garnet! Det här är alltså visible mending - lagningen får synas, och blir till en egen detalj i plagget, ja rentav dekorativt! Det blir till ett nytt kapitel i plaggets historia, och nästa gång som jag lagar koftan så kommer jag troligen att använda ett annat garn (för det här garnet börjar ta slut), och det skapar ännu ett kapitel. Hade jag istället velat göra lagningarna osynliga, då hade jag använt blått och vitt garn, och följt mönstret när jag broderade maskstygnen, och då hade lagningen nästan inte synts alls, så det är absolut ett alternativ för den som inte vill skylta med att plagget har varit med ett tag!
 
Nu har jag kvar min tjocka svartvita ulltröja att laga, den ska också förstärkas där garnet slitits och tunnats ut (här följer jag faktiskt mönstrets färger! ^_^), men jag började göra det redan i vintras, så det är inte så vansinnigt mycket kvar att laga. Jag har funderat på att sticka nya ärmmuddar på den, för dom nuvarande är lite väl vida för mig, men jag har inget passande garn, så det blir en fundering för framtiden. Däremot så letade jag fram en liten hög med strumpor som är tunnslitna under foten (jag har säkert fler slitna par än så, jag ska kika igenom hela strumpsamlingen), och dom ska också lagas och förstärkas. Som jag sade i måndags - våren/försommaren är perfekt tid att fixa vinterplaggen, för man vill inte plocka fram dom när hösten kommer, och då upptäcka att dom måste lagas. Bättre att laga dom nu, innan dom läggs undan, så är dom redo för använding när det är dags igen!
 
Jag fortsätter veckans tema med skandinavisk musik! Eller ja - nästan helt skandinavisk musik, en del på den här listan är utomskandinavisk, men det är minoriteten!