två par vantar
Den senaste veckan eller så, så har jag stickat vantar - superbra projekt när man har mindre mängder garn att använda upp, och så går dom fort att sticka också, åtminstone när man använder lite tjockare garn!
Mönstren jag utgått från är väldigt liknande varann (fast det var inte samma mönster), men ändå så blir vantarna så olika, det gör verkligen skillnad vilket garn man använder! Det högra är en blanding av ull/angora/silke, det vänstra är gammalt ryagarn i ull, egentligen inte världens bästa att sticka i, men det funkar uppenbarligen!
Vi tittar närmare på dom:
Garnet är Noro Kochoran, jag skriver mer om det här, men lite snabbt så är det ett japanskt lite tjusigare garn som jag köpte på rea för 17 år sedan, och sedan dess så har jag inte riktigt lyckats pricka in rätt projekt för det. Nu undrar jag om jag hade ull mellan öronen, som helt missade det faktum att garnet är helt fantastiskt att göra vantar av! Dom är så tjocka och varma (gissar jag, i alla fall, med tanke på tjocklek, masktäthet och garnets beståndsdelar) och mjuka, det är som att ha ett par lurviga moln på händerna!
Jag försöker att visa på färgskillnaden mellan dom två vantarna - det ser nästan ut att vara två helt olika färger, fast det är det inte. Det beror på att Noro färgar sina garner med väldigt långa stycken av varje nyans, det blir färgfält istället för ränder. Så jag är helt fascinerad och imponerad av att jag lyckades få till den första vanten (den till vänster) så färgbalanserad, särskilt som att jag hade ett gäng smånystan som jag försökte att kombinera ihop på bästa sätt. Jag fick inte till samma flyt i den andra vanten, men det är helt ok ändå - det är mest den skarpa kanten mellan två nystan som avslöjar färgbytet, annars så flyter färgerna på rätt bra ändå. Jag är rätt säker på att ingen annan lägger märke till det!
Såhär såg alltså garnhögen ut - två större nystan, och ett gäng små, minnen av tidigare försök till projekt! Jag behövde förresten inte ens börja på dom större nystanen, inte ens alla små gick åt - vantar är som sagt jättebra projekt när man inte har så stora garnmängder!
Nu håller jag på med en mössa med det sista garnet som är kvar, jag hoppas att det räcker! Fast samtidigt - mössor är som vantar, det går åt mindre garn än vad man tror till dom också, jag hoppas att det är fallet den här gången också! Jag hittade inget mössmönster, så jag gör den lite på fri hand, med lite hjälp av mönstret på en stickad presentpåse som jag hittade i en av mina stickböcker. Det jag behöver ett litet handtag med, är själva sammantagningen upptill, annars så är det bara att sticka rakt runt själva huvudet, och mängden maskor jag lade upp fick jag till genom att mäta masktätheten på vantarna och omkretsen på mitt huvud. Hoppas att det stämmer nu bara!
Jag ser inte fram emot vintern (eller, jag skulle se fram emot vintern, om den tog slut i januari!), men jag ser fram emot att plocka fram min svarta kulturtantsmanchesterjacka/-kappa och att kombinera den med mina nya vantar och mössa, jag tänker att det kommer att passa jättebra ihop, även om angoradelen av garnblandningen lär håra ner jackan en del... Å andra sidan - alla mina kläder är mer eller mindre håriga från katterna...
Dom randiga vantarna stickade jag först, men dom var inte alls lika roliga att sticka! Faktum är, att det här är tredje försöket, dom andra två försöken stämde inte storleksmässigt, dom skulle ha blivit alldeles för stora.
Jag gör samma sak här, visar garnet jag använde: jag ärvde en låda med blandade garner efter momma, bland annat några ryagarner i ull, i jättefina naturnära nyanser. Jag har inte vetat vad jag skulle göra med dom, förrän jag kom på att jag skulle sticka vantar av åtminstone två av nystana. Min ursprungsplan var ett par Gudrunvantar, men garnet var alldeles för tjockt, vantarna skulle blivit lagomt stora för en jätte. Sedan letade jag efter ett annat mönster, för ett par vantar i mer lagom garntjocklek, men eftersom jag inte vet hur många meter det går per nystan, så var det inte helt lätt. Återigen så hittade jag ett mönster i en av mina böcker som jag utgick från.
Första försöket gick sådär... Jag försökte mig på en lettisk fläta på mudden (det kommer jag absolut att testa igen!) och randig resår, det blev inte bra med det här garnet i den här stickfastheten. Istället för att göra fin mönsterstickning, så gjorde jag det lätt för mig och stickade ränder. Även den här vanten blev för stor, om än betydligt mindre för stor. Jag gjorde ett tredje försök, med ännu färre maskor, och den här gången så satt vantarna som en smäck! Ja, förutom att jag (som vanligt...) lyckades sticka dom för korta, både över fingrarna och på tummen, båda paren vantar var aningens för korta, trots att jag måttade och mätte. Men efter att ha blockat dom så är dom perfekta nu!
Randningen behöll jag förresten från förra vantförsöket! Egentligen ville jag som sagt sticka mönster, men jag orkade inte sitta och rita upp ett eget mönster till dom, och randigt är också fint. Det kommer att bli ett par Gudrunvantar sen, med ett mer lämpligt garn, men tills dess så stickar jag annat än mönster... Eller ja, randigt är också mönster, men jag menar stickat mönster med flera färger, med garnbyten under varvet, när man stickar randigt så stickar man ändå bara med en färg i taget.
Dom här vantarna kommer att passa perfekt med min gröna parkas! Och jag behöver inte vänta så väldigt länge innan jag kan börja använda den igen, den är min vår-/höst-/vårvinter-jacka, så när det börjar krypa under 10° så är det dags att börja använda den igen. Det är inte länge dit! Grönfärgen på jackan är nästan exakt samma grönfärg som på vantarna, så det blir väldigt perfekt matchat, det gillas!
Jag skulle förresten vilja ha tag på en bra stor korg eller något att ha i hallen, något som tar lite plats, och som ändå rymmer mycket stickat, jag har ofta plockat fram flera halsdukar, mössor och vantpar under vintern, och det är svårt att förvara dom på ett smart och prydligt men ändå lättillgängligt sätt. Typ en stor spånkista/-kont vore inte helt fel, jag har sett såna som står på högkant, och eftersom min hall är liten, så är det ett måste med något som upptar lite golvutrymme.
Men nu är det som sagt mösstickning som gäller, bara runt runt runt i sådär 15 cm, perfekt stickning att titta på film/serie/video med! Jag håller på att kolla på Historieätarna, dom har lagt upp dom två första säsongerna på svtplay. Jag har i och för sig sett serien på youtube, mer än en gång, men den är bra, absolut värd att se igen, och dessutom så vet jag inte om jag har hittat alla avsnitten på youtube. Så det blir Historieätarna och stickning nu, eller Anna Sjösvärd och stickning, eller så blir det först det ena en stund, och sen det andra... Stickning blir det i alla fall tills jag ska ut med Alice om 1½ timme!
Idag lyssnar jag på det här: