the ones that got away

Är det bara jag, eller går ni också och trånar efter klädesplagg som ni på ett eller annat sätt släppte iväg? Som ni hade, och gjorde er av med, eller som ni av någon anledning aldrig köpte?
 
Jag har några sådana plagg, det som jag sörjer mest tror jag, är en klänning från mitten av 90-talet någon gång. Jag köpte den på loppis (förmodligen på UFF, det var inte så många secondhandbutiker att välja på då, -92, -93, -94 nångång, en grön batikfärgad klänning med vid, vadlång kjol, och sanslöst snygg skärning i ryggen, och mönster av dansande skelett längs kjolens nederkant. En helt fantastisk one of a kind klänning, som blev för liten för mig då mitt skov av anorexia gick över till bulimi (ätstörningar är dåliga på alla möjliga sätt!), och efter att hållit fast vid den ett tag, så slutade det med att jag lämnade in den på loppis. Å vad jag önskar att ett mirakel skulle ske, och jag skulle snubbla över den klänningen igen! Jag skulle än mindre kunna ha den nu, men den skulle göra sig bra på en galge på väggen!
 
Om vi fortsätter på det gröna spåret, så går vi smidigt över till dom plagg jag aldrig köpte när jag jobbade på Myrorna, plagg som jag av en eller annan anledning beslutade mig för att det var bättre att låta dom gå. Bland annat hittade jag en tunn grön parkas (tänk vindjacketunn, eller fallskärmstunn) från H&M, den skulle ha varit superanvändbar under sommarhalvåret, och den var verkligen jättesnygg, och i min storlek dessutom. Med rätt sökord på Tradera så skulle jag kunna ha tur, för jag vill fortfarande ha den parkasen! En annan kappa jag önskar att jag köpte, var en rosamönstrad stickad kappa (inte stickad som en tjocktröja, utan dubbelstickat tyg à la Gudrun Sjödén), som satt som en smäck, och som jag dessutom fick två chanser på - dels när jag jobbade på sorteringen, dels när jag sen gick över till butik. Jag vet precis varför jag inte köpte den, jag skulle precis till att förminska magsäcken, jag skulle gå ner en del i vikt, kappan skulle snabbt ha blivit för stor. Fast sen gick jag ju upp i vikt igen, då hade den varit perfekt ännu en gång - tyvärr är jag dålig på att se in i framtiden...
 
Apropå dåliga klädbeslut - jag har några väldigt tveksamma tillfällen, då jag bar kläder på sätt som definitivt inte fungerade, och jag kom fram till det när jag redan var ute och hade dom på mig... När jag var sådär 14 och vi var på skolresa till Sundsvall, vi fick en stunds fri tid, och jag passade på att köpa lite kläder, bland annat en kort svart byxkjol och ett svart linne, och jag satte dom på mig på en gång. Det visade sig att linnet var alldeles för urringat i ärmhålen, och kändes fruktansvärt obekvämt... En annan gång så hade jag en lång stickad kofta, den nådde sådär mitt på låret, och jag bestämde mig en dag för att den fungerade att ha som klänning (med strumpbyxor, förstås). När jag kom ut på byn, så kändes den alldeles för kort, och jag såg alldeles säkert ut som att jag glömt att ta på mig byxorna när jag gick ut... Ett annat kort-kort faux-pas var en grönmönstrad klänning, som säkert funkat på någon som var kortare än mig, jag kände det som att den knappt täckte rumpan. Väldigt obekvämt! Eller när jag var på skolresa med gymnasiet, jag hade en rödblommig klänning, jättesnygg, inget fel på den, däremot så var det varmt i Stockholm, och jag gick utan strumpbyxor. Gissa om jag fick skavsår mellan låren, och gissa om det tog många timmar innan jag hittade en affär som hade strumpbyxor! Det blev en obekväm dag, fast av helt andra skäl!
 
Så vad säger ni, det kan inte bara vara jag, som har starka minnen förknippade med kläder, antingen kläder ni saknar, eller kläder som var dåliga beslut av andra anledningar. Berätta, för just nu känns jag väldigt ensam i mitt utlämnande av klädförtroenden! ^_^
 
Dom här glasögonen tänker jag förresten tillbaks på med en annan slags saknad - det är ett par bågar jag köpte på Röda Korset (om jag minns rätt), och lät sätta i nya glas, och jag tyckte jättebra om dom. Tyvärr gick ena skalmen av, och dom gick inte att laga. Glasen lät jag sedan flytta över till glasögonen jag har på mig nu, men jag saknar fortfarande dom här rektangulära stålbågade. Jag kände mig alltid snygg i dom! Håret kan jag förresten också sakna ibland, det var otroligt lättsamt att ha snagg!
 
Dagens soundtrack blir en flashback till 90-talet och min grungeperiod, och till min fantastiska skelettklänning!