stickat örhängen
För några år sedan så stickade jag dom rosa örhängena, dom är med mening väldigt over the top - jag hade sett en säsong av Project Runway (minns tyvärr inte vilken), och en av deltagarna (eller om det till och med var flera) hade väldigt stora och väldigt kreativa örhängen, och jag blev superinspirerad. Resultatet blev stickade rosa ringar med garnbollar och neonrosa pärlor! Tyvärr så har jag inte använt dom mer än en eller ett par gånger - dom känns bara rätt på vintern, och på vintern så har jag sällan örhängen för dom fastnar i halsduken. Trots att jag redan har ett par stickade örhängen som jag inte använder, så har jag nu stickat ett till par örhängen... Egentligen så vill jag sticka en tröja eller två (eller en tröja eller två och en kofta), men jag har inte svart garn till en vante ens, så då får det bli örhängen istället... ^_^
Dom här är lite mer diskreta, och förhoppningsvis mer lättanvända! Trots att jag mätte, så stickade jag garnremsan aningens för kort, så jag har fått stretcha den när jag sydde fast den, så metallringen under syns igenom litegrann. Å andra sidan så ger det lite grann känslan av glitter, och det är ändå ganska ok. Eller ja - jag är såpass ok med det att jag inte orkade börja om från början... Inte för att dom är svåra att göra eller tar lång tid - själva ringen är ett stelt silverarmband (ni som var med på 80-talet, ni vet!), och så lade jag upp fem maskor i svart garn (jag har lite kvar av mitt babyalpacka/silke-garn, flådigt ska det vara! ^_^) och stickade en remsa lång nog att nå runt ringen (eller ja, jag råkade som sagt sticka aningens för kort...). Och sen så sydde jag fast remsan, fäste en pärla och örhängeshängen upptill, och sen var dom klar! Det snabbaste stickprojekt man kan tänka sig, alltså!
Jag såg förresten klart båda säsongerna av And just like that... för en stund sen, jag sträcktittade igår och idag. Jag har ju skjutit på att se serien i ett par år, jag har hört en hel del negativa åsikter om den, och jag var rädd att jag inte skulle tycka om den - Sex and the City var ändå en av mina favoritserier på 90-talet. SATC har fått mycket skit nu i efterhand, att den var väldigt exkluderande - att det bara var vita karaktärer med pengar typ, och att Carrie var en hemsk karaktär, osv, och det har dom försökt korrigera nu - halva vängruppen nu var POC, det var fler LBTQ-karaktärer, osv, men då har serien istället kritiserats för att kännas krystad och too little, too late. För min del så känner jag mig faktiskt inte besviken! And just like that känns som en väldigt rimlig fortsättning till SATC, känslan är densamma, karaktärerna är sig lika, även om man förstås märker att det har gått 15-20 år sedan sist, och kläderna är fortfarande fantastiska! Men - jag saknar Samantha förstås! Jag tror inte att någon som sett båda serierna kan låta bli att sakna Samantha! Så ja, jag kan faktiskt rekommendera And just like that, har ni sett och älskat SATC, så se absolut And just like that också! En del saker är sig lika, en del saker är annorlunda, men själen är fortfarande där!
Med det sagt, så hade jag kunnat avsluta med en SATC/And just like that-spellista, men inte! Nej, jag går tillbaka till min svarta början av det här inlägget, och avslutar med bland det svartaste jag vet - Wednesday Addams! ^_^ Jag tycker om serien Wednesday för handligen, för estetiken, för Tim Burton, och förstås för Wednesdays svarta garderob!