feministvantar
Återigen så blir det ingen målarmåndag - jag har målat litegrann, men inget är klart, och inget är något att visa upp. Jag har stresstickat en del (jag har nämnt det förut - jag var orolig mest hela stickningen för att garnet skulle ta slut...), och det är ungefär det enda något som helst kreativt som jag ägnat mig åt senaste veckan. Det känns förstås inte bra, ofta så känns det att det enda som är bra med mig är min kreativitet, och när jag inte har den, vad är jag då? Vem är jag då? Men idag så vilar jag på gamla lagrar, och tänkte visa ett par vantar som jag stickade redan i vintras, jag (och Birgitta) gav dom till Hanna i 50-årspresent i veckan, så nu kan jag äntligen visa dom!
Det är ett par Gudrunvantar, jag har stickat samma mönster till mig själv, och då tog det flera försök innan jag fick till ett par vantar (först blev dom för stora och garnet var inte bra, sedan så tog det bättre garnet slut och jag fick sticka om dom med kortare mudd, och sedan så blev dom bra!), och det var därför jag stickade dom redan i vintras - jag ville ha gott om tid på mig, ifall jag var tvungen att göra flera försök. När jag stickade mina vantar, så var jag tvungen att sticka så hårt jag bara kunde, för att få en vante som var liten nog att passa mig, den här gången så var jag tvungen att göra tvärtom - sticka löst för att vanten skulle bli stor nog, för Hanna har betydligt större händer än mig. Men jag tror att dom passade!
Eftersom dom skulle bli en födelsedagspresent, så ville jag att det skulle vara ett fint garn, gärna något speciellt, något som Hanna kanske inte har testat förut, och det här babylama-garnet kändes som ett perfekt alternativ! Och när jag fick hem det och började sticka med det, då visade det sig att jag hade valt helt rätt - det är vansinnigt mjukt, och har lite fluff. Själv så kan jag använda rätt strävt ullgarn utan problem (vilket är märkligt, eftersom jag annars har problem med kläder som skaver, och vi ska inte tala om lappar i nacken!), men jag vet att många har problem med det, så det är en annan anledning till att jag ville använda ett mjukt garn. Färger var också något jag funderade över, jag har ingen aning om vilka färger hon gillar! Svart, vitt och grått brukar vara säkra kort, men det kändes lite trist, jag ville sticka med färg. Dom här färgerna kändes rätt neutrala utan att vara trista, och dom borde passa till det mesta, hoppas jag. Och Hanna sade att hon gillade färgerna, så det var bra!
När jag stickat klart vantarna, så var det kvar lite garn, och eftersom jag vet att Birgitta använder dom halvvantar jag stickat till henne för längesedan, så bestämde jag mig för att sticka ett par till till henne av det garnet. Hon är en sån väldigt god vän, hon har ställt upp på mig som få har, så hon förtjänade en stickad present i världens mjukaste garn, tyckte jag!
Och den senaste stickningen, strumporna med garnproblematiken, hur gick det med dom? Jo, garnet räckte! Dom sista centimetrarna kunde jag till sist slappna av, när jag såg att jag inte skulle bli sittande med ett par halvfärdiga strumpor och inget garn (det skulle inte vara första gången...). Det här var vad som blev över, inga stora mängder, alltså! Jag hade till och med kunnat sticka skaftet en centimeter längre, men det är allt, det är verkligen bara snuttar! Men efter att ha stickat klart dom här strumporna, då har jag definitivt slut på sockgarn, det är bara småsnuttar av olika färger kvar, och dom snuttarna räcker inte till någonting. Jag har två härvor garn kvar (samma garn som jag stickade mina feministvantar av), dom ska bli till ett par vantar (en annan variant på feministvantar), men eftersom jag misstänker att garnet inte kommer att räcka, så vill jag ha tag på ett par nystan av liknande garn i passande färger att sticka muddarna med. Eller så stickar jag helt enkelt vantarna, och om garnet inte räcker så får jag göra som med mina gudrunvantar - repa upp och sticka om. För jag blir ju galen av att inte ha något i händerna, och nu har jag inget att sticka och inget att virka, jag har material att sy korsstygn, men ingen aning om vad jag skulle sy för korsstygn. Jag har lite tyg, men ingen aning om vad jag skulle sy med det tyget, och dessutom - att sy för hand är inte min favoritsyssla... Så att sticka vantar, fast jag kanske måste sticka om dom sedan, det kanske ändå är det vettigaste, fast det låter ovettigt...
Men ja - det är vad jag har att erbjuda den här gråa och kyliga junimorgonen, ett par stickade vantar och ett par stickade halvvantar och lite garnfunderingar! Det kunde vara värre, faktiskt! ^_^
Jag börjar morgonen med den här spellistan, den är en bra mjukstart på dagen! Ja, skulle man sätta färg på den här spellistan, så skulle man hamna på samma färgskala som mina vantar - dammigt och pastelligt och mjukt och luddigt! ^_^