fulfuru blev finfuru

Något av det fulaste jag visste, under väldigt många år, var furu. Gulnad 80-/90-talsfuru, med kvistmärken och blank lack - höjden av dålig smak. Men helt klart ska man aldrig säga aldrig - nu önskar jag mig furugrejer till mitt hem! När jag flyttade in i huset, så var det furu i trappen, på lister, på panel, och jag målade allt vitt det första jag gjorde - nu funderar jag på att försöka slipa fram furun igen på trappstegen...
 
Jag vill ha ett litet nätt furubord till köket, ett fotstöd under är ett måste - det finns så mycket stora klumpiga fula furubord, dom har jag inte börjat gilla än, och hoppas att jag inte gör det heller... Men något sådant här vill jag gärna ha! Just det här är en lyxvariant av Axel Einar Hjort, med ett utropspris på 35000 kr (för hela gruppen) för 10 år sedan, men det finns budgetvarianter också (väninnan Birgitta har ett liknande), och det måste gå att hitta ett till mig med till ett bra pris. Jag har inte bråttom, jag saknar inte köksbord. Däremot så saknar jag ett par stolar - jag sålde mina korgstolar härom veckan...
 
 
Ett skåp/skänk/vitrin att ha i köket som skafferi har jag letat ett bra tag, och jag har kommit fram till att jag vill ha ett furuskåp i rent trä. Ingenting ommålat, inte vitt, glasdörrar upptill, stängda dörrar nertill. Det finns massor av gamla furuvitriner från 80-/90-tal, några är fina, många är inte det, formerna är så klumpiga, helt oharmoniska. När jag letade en exempelbild nu, så visade det sig att det är visst ett bokskåp jag är ute efter, och gissningsvis betydligt äldre... Något sådant här vore inte helt fel!
 
Sänggavel är något jag är i stort behov av - eftersom jag dels har en hylla bakom sängen, dels har ett vägguttag som gör att jag inte kan skjuta sängen helt mot den vägg som finns, så har jag ett tomrum bakom sängen. Inte så bra! Där har jag också kommit fram till att jag vill ha en furusänggavel, men inte den variant som alla hade på sina dubbelsängar på 80-/90-talen. Den här ovan skulle jag däremot inte tacka nej till! Liksom skåpet och bordet, så är den äldre, och det är kanske det som är grejen med furumöblerna som jag gillar - dom är äldre. Det är inte furun från 80-/90-tal som jag fått ett tokryck och börjat tycka bra om, dom känns fortfarande som fulfuru nu när jag googlar och letar bilder, utan det är äldre furumöbler. På något sätt, så känns den tanken lättare att leva med, faktiskt, jag var inte riktigt beredd på att börja gilla 90-tal, hur inne det än är igen. Det är lite kul att se några av youtubarna som jag prenumererar på, som visar loppishauls där dom är alldeles lyriska över smidesjärnsljusstakar och sånt från 90-talet. Smidesjärn - jag har svårt att se att jag skulle börja gilla det igen! Men som sagt, man ska aldrig säga aldrig!
 
Dagens soundtrack matchar inte dagens inlägg ett dugg, men jag var på humör för Siouxie and the Banshees, jag har varit det ofta den senaste tiden!