två stickningar i en smäll!

Som jag har sagt innan, jag håller på att jobba upp mig till att ge mig på en beställd tröja (stickar jag utan lust och utan flyt, då blir det bara skräp, precis som när jag målar), små projekt, ett i taget, tills jag har stickflyt igen. Det är på gång! Jag ska försöka rädda ett par sockar, sedan är planen att försöka mig på tröjan - det är på tiden! Men som sagt, jag gör mindre projekt under tiden, projekt som går hyfsat fort och inte känns som vatten över huvudet, och nu har jag två såna färdiga: ett par sockar och en mössa, sockarna är till Karin och mössan till mig.
 
Jag har frusit om huvud och öron många vintrar, trots mössa - det blåser ofta rätt igenom stickade mössor, och stickade mössor är vad jag har. Många av dom, dessutom! När jag fick garn över sedan jag stickat min stora rosa sjal, så var planen med det garnet att sticka en mössa som var tät och varm, garnet är som synes tjockt och av ull dessutom, och jag ville hitta ett mönster som innebar dubbla lager av maskor så gott det går (som flätstickning). Det här mönstret av tiny owl knits var väldigt lovande hela tiden jag stickade mössan, maskorna var täta och kompakta. Och så blockade jag mössan, och nu sitter den som en dröm, men den är inte lika tät längre... Så jag funderar på att fodra den med fuskpäls, jag har en bit brun fuskpäls som är mjuk som sammet, jag tror det kan funka bra. Fast först ska jag provköra den i lite minusgrader, vem vet, den kanske är varmare än vad jag tror!
 
Förresten, missa inte att klicka på länken till tiny owl knits ravelry, hon gör helt magiska mönster, som en blandning av Harry Potter-magi och skogsälvor, så mycket fint!
 
Nästa stickning är ett par sockar, jag fick en fin ljuslykta av Karin, och det tackade jag för med ett par sockar. Jag använde samma garn som till hennes vantar, och på sockarna liksom på vantarna broderade jag en runa, den här gången bjarka/berkana/biork, det är Frejas runa, och en runa som Karin känner sig extra hemma med. En bra runa att föra ens steg, tyckte jag! Mönstret höftade jag ihop medan jag stickade, ena benet blev randigt, för jag hade mindre brunt garn kvar än vad jag trodde, som tur var så gillade Karin den detaljen. Baksidan av skaftet är ribbat, och så gjorde jag en lång mudd som kan vikas ner om man vill. Man kan inte säga annat än att dom är absolut one of a kind! Hoppas dom passar bra också!