pelargontillväxt och ny dikesbukett

Livet på landet är spännande ibland! Igår morse, när jag var ute med Alice, så såg jag Bosse ett par hundra meter framför oss, han började gå mot oss, när vi plötsligt hörde ett jäkla oljud ute på myren (bredvid vägen - vi bor närmaste granne med en lägda på en sida och en myr på andra sidan), och Bosse far som ett sträck mot ljudet. Jag blir förstås väldigt oroligt - min första tanke var att någon av dom andra katterna slogs mot en räv, och att Bosse var på väg dit för att hjälpa till. Jag är ingen löpare, men jag sprang så fort jag kunde mot ljudet - på något sätt borde jag kunna hjälpa katterna i alla fall, tänkte jag. Eller, jag tänkte inte så mycket, jag bara sprang! Strax därefter kommer Bosse ut på en liten grusväg, som går ovanför myren, och kommer och möter oss på vägen, däremot ingen skymt av någon annan katt. Däremot så ser jag något rödbrunt som springer bortåt, och som fortsätter att skrika! Men, som tur var så var det ingen räv, det var en råbock! Jag vet inte om det var Bosse som jagade iväg den, eller om den helt enkelt var på humör för att springa, men sprang och skrek gjorde den, och jag var otroligt glad för att det aldrig var någon fara med någon av katterna.
 
Jag har försökt och försökt med pelargoner i över tjugo år, och det blir aldrig något av dom - dom stora pelargoner med massor av blommor som alla andra har, dom har jag aldrig fått se skymten av, det har varit några stackars stjälkar, med några stackars blad, och någon enstaka stackars blomma. I år tog jag dom få stackare som överlevt vintern, och satte dom i en stor kruka tillsammans (dom såg väldigt ynkliga ut!), och fattade beslutet - det är slutpelargonat för min del! Aldrig mer att jag köper något annat än matbutikernas billiga pelargoner i början av sommaren, planterar dom i en kruka ute, och slänger dom när sommaren är slut. Slutkrusat för pelargonerna, helt enkelt!
 
Efter ett tag i krukan, såg pelargonerna döende ut (jag minns inte om det var före eller efter hästgödseln), jag trodde nästan att det var kört med dom. Men nu, 1½ månad sedan jag planterade ut dom så börjar dom äntligen ta sig! Det är inga blommor än (men några knoppar), men oj vad kraftiga och gröna och friska bladen är! Fortsätter det såhär, så kommer till och med jag att få fina pelargoner innan sommaren är slut. Äntligen!
 
En ny dikesbukett står på köksbordet, den är inte så väldigt olik den förra (mest grönt spret, och bara lite blommor) - faktum är, att jag har återanvänt en del av blommorna, för dom såg fortfarande pigga ut. Eftersom den här buketten, liksom den förra, inte ser mycket ut för världen på håll, så har jag återigen en massa närbilder på blommorna:
 
Som synes, så är det en del överblommade, ja nästan vissnade, blommor i buketten - jag tycker nästan att det är finast, på sensommaren/hösten, när det bara finns en massa fröställningar och överblommade växter kvar i dikena, då kan man göra superfina buketter! Formerna blir ofta mer spännaden och intressanta sedan själva blommorna är borta, kolla tex midsommarblomstren i min bukett - det är bara storknäbbar på dom nu, alltså dom långsmala fröhusen, och dom är betydligt roligare än själva midsommarblomstren, och dessutom så skräpar dom mycket mindre!
 
Dagens soundtrack är en spellista på tema art academia, som jag upptäckte häromdagen att det är en grej - helt klart min kopp te!