miss kitten heart

Förra december, efter att ha sett Moxie och ha blivit nykär igen, så skrev jag om zines - för första gången sedan 2010, då jag först upptäckte och blev förälskad i zines. I april så påmindes jag om att zines fortfarande är hur coolt som helst, men sen har det varit tyst här om saken. Igår så startade jag igång ett minizineswap hos iATCs, där jag brukar byta mail art, och det triggade förstås igång lusten att zina!

 

Jag har berättat förut, men jag säger det igen - ett minizine är ett zine som viks av ett enda pappersark - man kan vika små minizine av ett vykortsstort papper (då blir dom verkligen minimini!), eller ganska stora minizine av ett A3-ark (då blir varje zine ungefär lika stort som ett vykort), men det vanligaste är att använda A4-ark, och det är vad jag också använder. När man vikt klart papperet, så har man ett litet häfte på 8 sidor (eller sex sidor plus framsida och baksida), och det häftet kan innehålla precis vad som helst! Man kan skriva om sig själv, sina intressen, om musik, politik, feminism (riot grrrl-rörelsen spreds mycket med hjälp av zines, även om det kanske inte var just minizines), man kan skriva dikter, serier, man kan göra fotozine och konstzine - ja, det är bara fantasin som sätter gränsen, och om fantasin tryter, så finns förstås internet som kan hjälpa till! Kollar man efter minizines på pinterest tex, så får man en massa träffar! Och till skillnad från böcker och tidningar, där det är väldigt svårt att bli publicerad, så kan vem som helst göra ett zine, kopiera upp det, och så sprida det på valfritt sätt, och det är faktiskt ganska magiskt!

 

Även om zines finns att köpa också, så har dom traditionellt spritts genom att man bytt dom, eller helt enkelt skänkt bort dom, så att ha ett minizineswap känns väldigt logiskt! Det är inte första gången, jag höll i ett minizineswap 2010, och nu 13 år senare är det alltså dags igen! Och om någon kommer ihåg måndagens inlägg, så kanske ni nu börjar dra lite slutsatser - ja, ATC-korten som jag visade i måndags ska så småningom bli till ett minizine! Jag ville inte starta igång swappen förrän jag hade kommit en bra bit på väg med mitt zine, och idag började jag måla på den sjätte sidan, och har sedan bara framsida och baksida kvar, och att lägga till text till dom sex målade sidorna, för som jag sade i måndags, dom är inte färdiga än. Och när jag ändå var pepp på minizines igår, efter att ha lagt upp swappen, så klippte jag och klistrade ihop ett till minizine, som jag haft i bakhuvudet sedan i vintras! Det får ni se vid senare tillfälle, inte idag, för idag tänkte jag avrunda det här introsvamlet med lite videos som har inspirerat mig igår och idag, och så tänkte jag prata lite snabbt om en kopieringsmetod som jag blivit lite kär i - det låter som den märkligaste sak i världen att få en crush på, men fortsätt skrolla, så får ni se, det är roligare och finare än vad det låter!

 

 

 

 

 

Den sista videon handlar alltså om risografi, eller risotryck, en japansk kopieringsmetod som påminnner om screenprint - det är alltså inte bara att lägga en förlaga i en kopieringsmaskin och trycka på knappen, utan varje sida skrivs ut i lager, en färg i taget, och antalet färger är begränsat till 3-4 stycken. Det ser inte helt enkelt ut (kolla på videon ovan!), men resultatet blir så himla bra, och jag skulle hemskt gärna vilja testa att risotrycka! Men - såna kopieringsmaskiner finns förstås inte i min närhet (fast man kan skicka iväg hit, och så kopierar dom och binder ihop till en bok/zine/osv och allt, jag kollade inga priser, men det lär inte vara gratis..), men däremot så tänker jag tråna efter andras risotryckta zines, och förhoppningsvis någongång på något sätt så kommer jag att få några sådana i min ägo, det går ju tex att köpa en del! Och det är så jag tänkte runda av det här inlägget, med några av alla dom fina risotryckta zines som folk har gjort!