tenn och porslin från 1800-talet
Som jag sade häromdagen, så tänkte jag visa ett par av dom senaste loppisfynden på lite närmare håll. Mina vanliga retrofynd har fått sällskap av riktigt antika fynd, och då blir det riktigt roligt att ta reda på mer - saker som har riktig historia, som har överlevt användning, flyttar, dödsbon och allt vad det nu är, saker som har sett kungar komma och gå, många krig har utspelats, den ena stilepoken har ersatt den andra... Min momma blev 103 år gammal, jag tycker det är otroligt, allt det som hon har varit med om - hon föddes 1915, så hon har varit med om två världskrig, atombomber, kalla kriget, kubakrisen, vietnamkrig, koreakrig, kommunismens uppgång och fall - bara för att nämna några gigantiska historiska händelser. Tänk då ett föremål som är ännu äldre, 1800-tal, 1700-tal, och ännu tidigare - tänk vad det har genomlevt, och tänk att det lyckats klara sig ända till nu!
Mina senaste fynd har definitivt gett mig blodad tand, jag kommer absolut att vidga mina loppisögon, att titta bortom retron - vetskapen att det faktiskt går att fynda riktigt gamla saker på en vanlig loppis, till riktiga loppispriser, det ger mersmak! Idag tittar jag alltså närmare på två av grejerna från i lördags, båda är från 1800-talet, och jag har lyckats ta reda på lite mer om var dom kommer ifrån och hur gamla dom är. Det fattas mycket fakta, men litegrann är bättre än inget!
Först min fina porslinsskål, jag köpte den fast den inte är i allra bästa skick, för den passar så perfekt in i mitt servismål - vit botten, svart dekor, gammalt och fint, och för att den bara kostade en tjuga. Den gav mig känsla av gammalt, men jag tänkte tidigt 1900-tal eller så. Jag tänkte alldeles för snålt, tidsmässigt - den här lilla skålen är ganska precis 200 år gammal! Napoleon dog år 1821, bara för en tidsjämförelse, det är riktigt jäkla längesen!
Jag frågade i ett par facebookgrupper, först en svensk grupp, där gissade dom flesta att skålen var engelsk, så jag gick med i en brittisk porslinsgrupp, för att kunna fråga där. En sade att det var en bat printed tea bowl, och kollar man på bilderna (klicka på länken ←) så ser det ut att stämma bra, han gissade att den var från ca 1820. En annan sade att det var London-modellen, och alltså från 1815-1825. Hon kunde inte ange namn på fabrikant, servis eller dekor (det finns ingen märkning på undersidan, tyvärr), eftersom både modellen och dekoren var vanlig på den tiden.
Tenn har ju varit hopplöst omodernt länge (även om det är på uppgång!), och jag vet att jag kikar aldrig på tenn på loppishyllorna. Men det här stora fatet kunde jag inte låta bli att titta på, det låg under ett mindre tennfat, som jag först funderade på (jag köper det nog om det finns kvar nästa gång jag är dit!). Jag hade mina loppisledord i bakhuvudet, och tänkte att det här skulle vara fint på köksbordet, fyllt med frukt och grönt, à la engelskt lantkök (det är fint på köksbordet, även om det är tomt för tillfället!). Det här stora fatet, ca 33 cm tvärsöver, kostade 40 kr - det går inte att hitta ett nytillverkat fat ens från lågpriskedjorna i den prisklassen, och det här är en äkta antikvitet - över 150 år gammalt.
Det var lättare att hitta information om tennfatet än vad det var att hitta information om porslinsskålen - stämplarna är väldigt hjälpsamma! H5 är årsstämpeln, den säger att fatet tillverkades år 1862. G med en krona över är stadsstämpeln, jag gissade på Göteborg, men där gissade jag fel. Den fina skrivstilssignaturen är tillverkaren, jag läste det som GW och missade C:et. Jag lade ut fatet i en facebookgrupp igen (det finns mycket kunskap på facebook!), och där var det en som tolkade signaturen åt mig: Carl-Gustaf Wigholm gjorde fatet, han var verksam i Gävle mellan 1833 och 1866. G med krona över står alltså för Gävle, inte Göteborg.
För mindre än vad en inredningstidning kostar, så har jag alltså hittat en skål som är 200 år gammal, och ett fat som är 158 år gammalt. Unika föremål, föremål som bidrar med personlighet och historia till mitt hem, föremål som gör mig glad varje gång jag tittar på dom. Dels för att dom är väldigt fina, men som sagt, också för deras ålder, att dom har överlevt såhär länge, jag är förundrad och fascinerad, och helt antikfrälst! Nu längtar jag ännu mer efter att åka på loppis, dels för att kika efter mitt gamla, sånt som jag alltid tittar efter (böcker, porslin, sneakers, krukor, osv), men också för att ta en titt på hyllorna med dom gamla grejerna. Man kan fortfarande hitta antikgamla saker, billigt, och även om dom inte är värd stora pengar (men vore ändå kul att ta med en påse med gammalt krafs till Antikrundan!), så räknar jag ändå dom som riktiga fynd!
Vilket soundtrack passar till mina antikfynd, månntro? Jo, jag vet, ett av mina favoritfilmsoundtracks - Marie Antoinette! Har ni inte sett filmen, så gör det - en av dom visuellt snyggaste filmerna jag nånsin sett!