miss kitten heart

Igår eftermiddagen så fortsatte jag morgonens trend med att vara produktiv - jag bakade en sort muffins till och stoppade i frysen, och sen så bara slog det till och jag satte igång med ett projekt som jag skjutit på i många år:

 

 

 

 

 

Dom första två serierna är riktigt bra, väldigt intressanta, i den första lever dom på en bondgård som om det vore andra världskriget, i den andra så lever en familj inne i stan som det vore andra världskriget. Det är på sätt och vis väldigt långt från hur vi lever nu, men samtidigt så är det inte så långt borta, inte efter pandemin och efter kriget i Ukraina och med kraftigt höjda priser på mat och el - för första gången på länge, så kan vi inte ta den materiella standard som vi vant oss vid för givet. Och det märks att det påverkar folk, det har blivit ett stort uppsving för att odla själv, att baka själv, fler ser till att ha ett krisförråd av mat och vatten osv. Plötsligt är det inte självklart att man kan gå på affären och köpa allting man vill ha. Den tredje serien har jag inte sett än (jag hittade den nyss), men den är på samma tema, och den är också brittisk, så jag kan inte tänka mig annat än att även den är bra!

 

Det här sättet att leva, världskrigssättet att leva, det kan jag relatera till väldigt mycket. Inte så att jag på något sätt har en aning om hur det är att leva i ett land i krig (det är ändå över 200 år sedan Sverige var i krig sist...), men det engelska uttrycket make do and mend, det är i princip mitt livsmantra. Jag tar tillvara på det jag har, sliter på det jag har, återanvänder så mycket jag kan, lagar tills det inte går att laga längre, gör om istället för att köpa nytt, köper begagnat istället för att köpa nytillverkat, tillverkar själv... När pandemin och kriget i Ukraina var i startgroparna, så pratades det mycket om att man skulle ha ett krisförråd så att man klarar sig i åtminstone en vecka - jag storhandlar en gång i månaden och om jag har möjlighet så kompletterar jag 1-2 gånger under kommande månad. Den mesta maten jag köper får lov att räcka under kommande månad, och jag handlar betydligt mindre än gemene man - jag är helt enkelt en jäkla trollkarl när det kommer till att koka soppa på en spik (apropå soppa - har man lök, morot, potatis, lite mjöl, buljong och kryddor, så kan man göra väldigt god soppa!)! Jag har inte möjlighet att köpa mat utöver det jag äter under en månad, att bygga ett kristidsförråd är alltså inget alternativ för min del, men min vanliga normala storhandling klarar utan problem både en och två och tre veckor. Likaså begränsningen om vi tex var tvungen att begränsa maten, som med andra världskrigets ransoner, jag är väldigt bra på att leva på en väldigt begränsad kost. Å andra sidan - om det jag brukar äta är just det som det dras in på, då får jag problem... Men sånt som var hårt ransonerat, tex kaffe, alkohol och kött, det är sånt som jag inte skulle sakna, eftersom det är sånt jag inte köper nu heller.

 

Förresten, med det sagt - något jag länge velat ha, är ransoneringskokböcker! Jag har en liten samling kokböcker från 50-talet och tidigare, några från världskrigstid, men inga ransoneringskokböcker. Åtminstone här är dom inte lätta att hitta!

 

En bra anledning att leva mer som under världskrigen och tiden strax efter, är för miljön, och tillsammans med ekonomin så är det mitt största skäl att leva som förr i tiden. Slit och släng är vår tids stora skurk, både för miljön och för folks plånböcker. Att så mycket som möjligt undvika engångsgrejer (och använda dom så många gånger som möjligt, om man inte kan undvika dom) till förmån för sånt som kan användas i nästan evinnerlig tid, det är något som är bra på alla sätt och vis. Disktrasor till exempel - det sämsta är att använda hushållspapper, ett snäpp bättre är att köpa tex Wettextrasor och tvätta dom mellan användningarna, och sen kompostera när dom inte kan användas längre, det bästa är förstås att använda "evighetstrasor", disktrasor i textil (stickade, virkade, vävda, sydda osv) som kan tvättas i all evighet nästan. Jag har en hög med stickade disktrasor, men jag har knappt använt dom, för jag använder fortfarande samma trasa som jag använt dom senaste 5-6 åren. När den till slut är utnött (den visar inga tecken på det än), så har jag alltså ett gäng till som väntar på sin tur. Disktrasor är alltså bara ett exempel, tygpåsar till frukt och grönt i affären istället för plastpåsar, och förstås shoppingkassar av tyg istället för plast, ta med egna kaffemuggar istället för att använda pappmuggar att ta med kaffe i, köp lösviktste och använd tesil/teklämma istället för tepåsar, använd tygfilter istället för engångsfilter till kaffet, eller en pressobryggare, eller gör gammalt hederligt kokkaffe, ta med en egen vattenflaska istället för att köpa vatten/läsk, tygbindor/tygblöjor istället för engångsvarianterna - det finns hur många sätt som helst att undvika engångsprodukter! Och grejen är den - det här är hur man levde tills för inte alltför många år sedan, det som vi ser som normalt idag, det är ett väldigt sentida sätt att leva.

 

Exempel: kaffet som så många har vant sig vid att ta med sig på språng, före år 2000 (mellan tummen och pekfingret) så existerade inte det sättet att dricka kaffe, antingen så drack man det hemma, på jobbet, hemma hos vänner, eller om man drack kaffe på ett kafé, så satt man ner vid ett bord och drack kaffe ur en kopp/mugg - i porslin.

 

Och ja - jag är fullt medveten om att många av dagens självklara genvägar är något som kom för att underlätta kvinnors liv (japp, den stora majoriteten som har skött mat, hem, kläder, inköp osv har genom tiderna varit kvinnor), och dom var otroligt efterlängtade när dom kom, och dom har absolut hjälpt kvinnan bort från hemmet och bort från spisen, men idag behöver vi inte välja antingen eller. Vi har så många livsunderlättande saker ändå hemma, så att gå tillbaks till det gamla sättet att göra saker på behöver inte vara samma sak som att vi går tillbaka till en tid då kvinnans plats var i hemmet.

 

Exempel: tvätt. Förr hade man också tygbindor, men det innebar att dom kokades och skrubbades efter varje användning, idag slänger man dom helt enkelt i tvättmaskinen. Man kan både äta kakan och ha det kvar, man behöver inte välja det ena eller det andra. Man kan leva mera som man gjorde förr, samtidigt som man har kvar moderna bekvämligheter också.

 

Och precis som jag har en tendens att göra, så svamlar jag loss och kommer från ämnet - jag skulle ju bara säga att jag på många sätt lever som man levde förr, att jag känner igen mig mycket i hur man levde under världskrigen och tiden efter, att jag tar vara på och tar hand om och återanvänder och gör om så långt det bara går. Sen råkar det vara så att jag tycker att människor i allmänhet skulle ta till sig mer av det sättet att leva... Jag tror absolut inte att vi mår sämre av det, tvärtom!

 

Och innan jag sätter igång med mera svammel, så avbryter jag här, det är dags att fundera på lunch, och jag ska fortsätta att titta på The 1940s house, och jag ska fortsätta att sticka på min socka (inte för att jag har ont om stickade sockar - jag har så att det räcker i väldigt många år, särskilt som att jag lagar dom tills att dom är så tunnslitna att dom inte går att laga längre, men samtidigt, jag vet inte hur länge till jag förmår att sticka sockar, jag har redan börjat ha ont i händerna, det är lika bra att lägga upp ett förråd för framtiden...), och jag ska vara lite sur en stund till över att tapetklistret tog slut (för det är så typiskt, när jag nu äntligen fick tummen ur!), fast inte så länge - surheten börjar sakteliga gå över, nu är jag mest glad över att det blir så fint!

 

Dagens soundtrack är en av mina favoritlistor med gamm-musik, en spellista med känsla av pilsnerfilm. Och ni som inte vet vad pilsnerfilm är - ni har missat något! Nej, det är kanske inte det mest högkvalitiativa man kan tänka sig i filmväg, men det är bland det mysigaste! Vet ni vad - det finns att se en del filmer på youtube, jag ska dela några med er någon dag framöver, så kan ni inte komma och säga att ni inte vet vad pilserfilm är sen! ^_^