bu & bä-måndag
Jag har ju skrivit om att jag är i stort behov av att ta hand om mig själv lite bättre, en stor grej är maten, det visade sig förra vintern att jag funkade väldigt bra på att äta inspirerat av andra världskrigsransonering, bland annat mer potatis och mindre bröd och pasta (min kropp blev glad av den förändringen!), och på grund av mina egna problem att begränsa dom, så försöker jag att utesluta godis och knäckebröd helt. Dom båda senare har jag inte ätit på över en vecka, det är ingen lång tid egentligen, men det känns bra ändå! Potatis har jag inte speciellt mycket av för tillfället, så jag måste äta främst ris också, men även pasta ibland, och planen med pasta är just den ni ser på bilden:
Sist jag handlade mat, så köpte jag ett paket ramennudlar istället för att köpa vanliga snabbnudlar, och idag gjorde jag ramen till lunch. Som synes så är nudlarna i minoritet - lite morot, lite lök, lite broccoli, lite champinjoner och lite purjolök blev tillsammans en hög med grönsaker, och så toppade jag med lite rökt tofu och rostade sesamfrön också, och tillsammans så blev det bland dom godaste ramen jag någonsin ätit (den Suss gjorde är absolut bäst!), även om jag gjorde en väldigt basic buljong - lite socker, lite japansk soja, lite sesamolja och rätt mycket misopasta. Det hade nog inte skadat med chilicrisp också, men jag vill känna smaken av mison, jag har precis köpt en ny burk, en annan sort än den jag hade innan, så jag ville se vad jag tyckte om den. Alla grönsakerna för förstås att nudlarna blir betydligt mer mättande också, och förhoppningsvis så sitter mättnaden i lite längre också - på bara nudlar så blir jag hungrig fort igen!
Apropå hungrig - när jag fortfarande hade mens, så hade jag aldrig PMS, förutom att jag blev så bottenlöst hungrig, det spelade ingen roll hur mycket och hur ofta jag åt, så var jag utsvulten hela tiden. Jag har knappt haft mens på många år, först med minipiller, nu mer hormonspiral, dessutom så är jag i klimakteriet, men trots det så drabbas jag av PMS-hungern ibland. Och det gjorde jag förra helgen. Så allt som gick att äta blev uppätet, i princip, så nu känns skåpen väldigt tomma igen... Väldigt dumt, men det går bara inte att hejda den där glupahungern, det känns som att jag inte ätit på flera dagar, fast det kanske bara var en timme sedan. Jag hoppas den försvinner den dagen klimakteriet är ordentligt passerat!
En annan sak med helgen - ni vet hur jag har haft sådan otur sedan oktober, precis allt dåligt som kunna hända har hänt, och lite till. I lördags morse så hade Alice ont, jätteont, så fort framtassarna släppte från golvet så pep hon till. Hon kunde inte hoppa upp i min famn eller på soffan, hon kunde inte gå uppför trappen, jag var tvungen att lyfta henne jätteförsiktigt, och jag blev förstås väldigt orolig och funderade över vad det var för fel på henne. Hon haltade ingenting, men hade uppenbart ont. Men så lade jag märke till svansen, som hängde som en ledsen flagga på henne, och då slog det mig - vattensvans! Det har ju regnat lite den senaste tiden, hon har blivit lite blöt när vi varit ute, och därmed också kall. Jag höll förstås noga koll på henne, men hon var bra på att ta hand om sig själv - hon tog det lugnt, låg och sov på sin fårfäll eller framför elementet (värme är väldigt bra mot vattensvans!), sade till när vi var ute ifall hon behövde bli buren en stund (jag satte på henne tröja när vi gick ut, som sagt - värme!), och på promenaden igår kväll så åkte svansen upp en stund! Och sedan dess så åker svansen upp ibland, hon är piggare och rörligare, och jag törs tro på att hennes vattensvans är på bättringsvägen! Så himla skönt att se! Men visst är det typiskt, bara drygt en månad sedan vi åkte akut till veterinären i Östersund! Jag är väldigt glad över att vi slapp ett veterinärbesök till!
En tredje sak med helgen - jag var helt stick-/virkprojektlös, och det får mig att klättra på väggarna, så jag letade fram dom största garnnystan jag hade i garnlådan, och satte igång med ett par strumpor till. Jag gör vad jag kan för att få garnerna att räcka, men jag må säga att stickning är betydligt mindre avslappnande när man hela tiden oroar sig för ifall garnet kommer att ta slut i förväg. Det är inga ovanliga garner, det borde inte vara några jätteproblem att få tag på mer om det tar slut, men samtidigt - att köpa hela nystan när jag bara behöver litegrann, det känns väldigt onödigt. Så jag hoppas verkligen att garnet räcker! Å, och genom att ta dom garner jag hade kvar, så blev det en väldigt random färgkombination, inte några färger som jag skulle välja annars, och det blir faktiskt riktigt bra! Det blir nog dom poppigaste strumpor jag har stickat! Ja, bara garnet nu räcker, så att det blir ett helt par strumpor! ^_^
Jag ska lägga omkull mig på soffan med en bok tills det är Alice lunchpromenad om en timme, jag är så himla trött, men what's new med det? När är jag inte himla trött? Jag väntar på rolig post, så jag ser fram emot att gå ut med Alice (posten brukar komma strax innan), och dessutom så ser vädret väldigt lovande ut ute. Men som sagt - först måste jag lägga omkull mig, annars så kommer det inte att kännas ett dugg trevligt att gå ut... Jag har lyssnat på den här spellistan idag, jag håller på att titta på The L Word igen, det var längesedan sist, och en av skådespelarna har bandet Uh Huh Her, kom jag på imorse. Dom är riktigt bra, faktiskt!