pedanteri vs hoarderi

Jag fortsätter på gårdagens städtema - för mig funkar visuell inspiration allra bäst, jag går igång på filmer, serier, youtube, pinterest, instagram... Förr stod bloggar också på den listan, men jag läser väldigt lite bloggar nu, jag vet inte vad som har hänt där. Instagram kanske hände? När jag letade efter videos på Monicas städdille, så kom en annan serie upp som förslag på sånt som intresserar mig - Obsessive Compulsive Cleaners. Jag har inte sett den förut, däremot har jag sett How clean is your house, och eftersom program om hoarders är en bra knuff i baken för mig (det är min skräck, att jag ska hamna där, det är nog lättare än vad man tror!) så tyckte jag att det kunde vara ett sätt att spendera förmiddagen. Definitivt intressant, och både seriens pedanter och hoarders fungerar lagomt avskräckande - båda extremer är lika problematiska. Att vara pedant låter i teorin helt ok, i alla fall för mig som vill mera än vad jag gör, men här är det på OCD-nivå: en kvinna som målar golvet 1-2 gånger om dagen (japp, dagen!!!) för att hålla det rent och snyggt, en kvinna som tvättar julkulorna i klorin sådär 10 gånger per julsäsong (hon tar kort på hur hon satt upp dom i granen, för att komma ihåg hur dom ska sitta när hon har tvättat färdigt dom), en kvinna som har konstgräs ute, och dammsuger det varje dag, människor som städar toaletten efter varje användning, som dammsuger 10 gånger per dag, som klipper gräsmattan med sax och sen sopar upp klippet, som dammsuger luften för att få bort dammpartiklar... Som sagt, ett lika extremt och problematiskt beteende som hoarders, fast tvärtom då. 
 
Lite av pedanteriet skulle jag behöva låna, men med måtta. Jag har inga planer på att kamma gräsmattan och klippa den med sax...
 
 
 
Hur går det  med min "städa 20 minuter om dagen"-plan, då? Har jag gett upp redan dag 2? Faktiskt inte, jag vaknade faktiskt i morse, och såg fram emot att städa! Det jag helst ville göra, var att vända upp och ner på hela huset, städa det utifrån och in - ungefär som när en börjar träna, och börjar med att göra det varje dag, och det tar inte ens en vecka innan det känns överväldigande och alldeles för mycket. Samma resultat skulle det bli om jag började med att tokstäda, det skulle snabbt kännas för mycket, och så skulle jag vara tillbaka på ruta ett väldigt fort. Jag ställde äggklockan på 20 minuter, dammsög sofforna uppe och nere, dammsög nedervåningen, och fast klockan sedan ringde, så tog jag en trasa och torkade av köksskåp och dom värsta fläckarna på golvet. Imorgon blir det skurat i hela huset!
 
Sen skulle jag ta bort en hög med grässvål som legat på framsidan sedan förra sommaren (japp, så trädgårdar jag...), så att jag kan klippa gräset i tjugo minuter någon dag i veckan. Den högen hade förstås växt fast, och spaden hade jag visst glömt på baksidan i våras. Baksidan som jag inte klippt på hela sommaren, och som skulle behöva slås med lie... Jag skulle bara klippa en gång för att ta mig till spaden, men klippte nästan halva baksidan. Eller ja, en tredjedel kanske. Förjäkla tungt, gräset når mig till midjan, och var inte helt torrt, så det är verkligen ett slitjobb. Egenförvållat, dessutom. Spaden höll jag dessutom inte på att hitta i gräset... Ta bort grässvålshögen blir ett jobb för en annan dag, jag är helt slut efter en stunds gräsklippning.
 
Förresten, jag skulle ju aldrig ställa mig och klippa gräsmattan med sax, sade jag just - bitvis behöver jag nog ta fram en sekatör för att klippa kanter och enorma tistlar. Skulle som sagt behöva en lie, och ja, som också sagts - det är helt självförvållat, jag får förstås skylla mig själv. En bra morot: Jag funderar starkt på att ha loppis hemma nån helg framöver, ju mer jag funderar på det, desto mer saker kommer jag på att jag tänkt göra mig av med. Jag kan inte släppa in folk på gården som den ser ut nu, så jag måste åtminstone få gräset klippt.
 
Nästa vecka är jag på slöjdmässan bara fyra dagar, och dessutom kortare dagar, det är jag glad för. Jag blir helt slut av att vara där (inte för att det är tungt jobb, utan för att jag är bland folk hela dagarna), och orkar inte minsta lilla hemma. Jag vill kunna orka båda delarna, att kunna vara där enligt schemat (det är trots allt inte så många veckor det gäller), men att också att kunna göra saker hemma.
 
Förresten, jag misstänker att jag är på väg upp i en hypomani. Märks det? ^_^
 

Kommentera här: