miss kitten heart

Egentligen så hade jag tänkt åka in på byn imorgon, men jag for redan idag, dels så började det vara slut på grönsaker i kylen, men mest av allt så har jag varit så fruktansvärt rastlös dom senaste dagarna. Rastlös och väldigt trött, det är en jobbig kombination! Vädret har varit väldigt konstigt för januari i veckan, nu är det sju plusgrader, och det är lika varmt på natten, det är väder för april, inte för januari (det kommer förstås att vända igen, det finns ingen chans att våren kommer nu, trots klimatförändringarna!). Det är förstås skönt med en veckas värme, även om det samtidigt betyder att det blir isbana, och jag passade på att göra en sak som jag annars hade sett fram emot våren för att få göra: att använda min nygamla kofta (det är en loppiskofta som jag rensat bort, som jag hittade igen när jag gick igenom min säck med retrokläder) som jacka tillsammans med min färgglada patchworkväska! Har ni sett vad perfekt dom passar tillsammans!

 

Annars så fortsätter höstens otur in på det nya året: Först så fick jag ringa bärgaren när jag stod på parkeringen på Dollarstore - jag kunde inte låsa upp dörren på bilen. Egentligen så var det bara dumt av mig att låsa den, men samtidigt tur i oturen att jag gjorde det där och då - min bil har inte gått att låsa sedan jag köpte den, men när den stannade i oktober och fick bogseras på verkstan, så lyckades bogseraren låsa bilen ändå. Mekanikern lyckades få upp låset, och jag funderade på ifall det betydde ifall det nu var fixat, och när jag parkerade på Dollar, så tänkte jag att jag skulle testa. Att låsa bilen gick hur bra som helst, att låsa upp den gick sämre... Så jag ringde bärgaren, och hade tur att han bara var fem minuter bort, och han låste upp bilen på nolltid. Låset funkar alltså fortfarande inte, och nu vet jag det...

 

Inne på Dollar så fortsatte jäkelskaperna - jag var in mellan två gångar för att kolla en korg med ljus för halva priset (jag funderade på fina svarta räfflade ljus, men skippade dom, och köpte äppel/kaneldoftljus istället), och när jag skulle ta mig ut igen så drog jag ner en ljuslykta på golvet, och sedan en till... Krasch och pang, sade det, och sedan var det glasskärvor över hela golvet...

 

Men sedan så lugnade det ner sig som tur är, och jag var på Röda Korset (ni får se vad jag fyndade på lördag!) och jag var på bibblan (det var längesedan sist, pga brist på bil!) och jag var och handlade lite mat (Ica har billiga morötter/potatis/lök och Coop har billig palsternacka, precis vad jag behövde!) och jag tog mig hem utan något mer krångel. Men jag tycker att det måste väl räcka nu, hur mycket otur kan en enda människa ha? Och på så kort tid! Jag tycker att jag gjort mig förtjänt av en massa tur nu framöver!

 

Jag ska dricka en kopp te till och se klart ett avsnitt av True Blood, och sedan ska jag lägga mig på rygg i soffan och läsa en av böckerna jag lånade på bibblan (en bok av Natasha Lester som jag inte läst förut, eftersom jag gillar hennes böcker så ser jag fram emot det, även om hennes böcker alltid har sorgliga slut). Jag har funderat lite på True Blood, och på andra vampyrserier - jag måste vara otroligt dålig människokännare, eller lida av enormt bad boy-komplex: i Buffy tex, så har alltid Spike varit min favorit, även när han var den säsongens Big Bad, och jag tyckte tidigt att Buffy skulle skrota Angel för Spike. I Vampire Diaries (jag funderar på att se den igen, jag gillade den i början, men slutade se den när den blev trist, jag kanske inte tycker att den är lika trist när jag slipper vänta på säsonger utan kan se hela rakt igenom) så fattade jag aldrig vad Elena såg hos Stefan, utan jag var alltid Team Damon, även när han var ond i början. Och i True Blood, så har jag aldrig fattat vad Sookie ser hos Bill, däremot så har jag definitivt börjat inse varför kvinnor gillar Alexander Skarsgård - sedan han klippt av den hemska frisyren i första säsongen så ser han väldigt bra ut! Och jag bryr mig väldigt lite om att han är den onda vampyren, jag tycker helt klart att Sookie ska välja honom, faktum är att jag fattar inte hur det ens kan vara ett val - Bill är en jäkla träbock! Ja, det är väl det som är grejen med dom "goda" vampyrerna, dom är träbockar, trista och utan personlighet, Bill, Angel, Stefan, Edward i Twilight, osv. Det är synd att personlighet tydligen är lika med ond när det kommer till vampyrfiktion, det måste finnas någon film/serie där vampyren är en intressant karaktär utan att vilja äta upp allt och alla! Eller så är det helt enkelt så att tjusningen ligger någonstans där - i ondskan och i bloddrickandet (fast jag gillar inte allt slafsandet med blod i True Blood, det kryper i hela mig, det är så kladdigt och oestetiskt), jag vet inte. Har ni annars något tips på en bra vampyrkaraktär som inte är en psykopat? Jag har börjat se Interview with the Vampire, jag har bara sett första avsnittet, så jag vet inte hur vampyrerna är i den serien, men varken i böckerna eller i filmen så gillar jag Lestat, och han är ju "elakingen" där, så han kanske motbevisar kanske min teori att ond = intressant...

 

Jag lyssnar på den här spellistan idag, den borde matcha allt vampyrprat bra, men det är alldeles för lite Nick Cave...