mattes lilla elände
Idag och igår blev lite väl händelserika dagar för mig och Alice - igår var vi till veterinären för att ta tandsten och dra lösa tänder (jag visste att hon hade en lös tand, men det var två till som också behövde ryka), medans Alice var sövd, så passade jag på att klippa rumpan och snippan, för dom är alltid svåra att få komma åt ordentligt annars. När jag klippte snippan så såg jag att hon hade flytningar, och veterinären gillade inte hur dom såg ut, och kollade också livmodern med ultraljud, för hon trodde att det var livmodersinflammation, eller pyo. Hon sade att det kanske inte skulle bli värre än vad hon såg (vilket inte var akut på något sätt), men att det kunde bli akut väldigt snabbt om det ville sig illa. Eftersom vår sista collie, Frida, dog av efterverkningarna av pyo-operation, så visste jag precis hur illa det kan vilja sig, och jag vågade inte ta några chanser. När vi kom hem på eftermiddagen, så ringde jag till veterinären i Östersund (för i Strömsund så skulle jag få vänta i två veckor innan jag fick en tid), och i förmiddags så åkte vi dit.
Det lyssnades och tempades och kändes och togs prover (Alice är jättesvårstucken, så det var en kamp att få in en infart och få ut blod, det slutade med att hon fick den i bakbenet, för frambenen funkade inte), hon hade lite förhöjd sänka och vita blodkroppar, det kunde bero på pyo, men det kunde också bero på att hon drog tänder igår, men annars så kunde dom inte säga om det var pyo eller inte. Det var i så fall inte en allvarlig inflammation, men det kan som sagt gå fort. Jag bestämde mig för att ändå operera Alice, med tanke på att hon inte äter själv i tre månader efter varje löp (alltså sex månader om året som jag måste handmata henne färskfoder som jag först måste bena ur, vilket tar en timme om dagen), så kändes det ändå väldigt behövligt. Dessutom - att gå och vänta på att det kanske blir en livshotande livmodersinflammation, det kändes som att Alice gick med en bomb i magen, redo att explodera när som helst, jag skulle inte klara av det. Bara det knappa dygnet från igår tills idag höll på att ta knäcken på mig... Nackdelen med att det inte var pyo, är att försäkringen inte gäller, så jag måste ut med nästan 13500 kr för besöket och operationen (veterinären ska skicka in ändå till försäkringsbolaget, kanske kan vi få litegrann för besöket och undersökningen innan operationen, eftersom vi var där för misstänkt pyo). Så Alice blev kastrerad idag, dom sade att det skulle ta ett par tre timmar, efter knappt en timme så ringde dom mig (jag fick panik där i några sekunder, tänkte att nu har det hänt något hemskt) och sade att allt var klart! Jag var på Robin Hood medans hon opererades för att försöka hitta en babybody att ha istället för en plastkon, och hade sån tur att jag hittade en som var precis lagomt stor (jag tror att det var den enda i den storleken). Jag fick order om att åka på apoteket och hämta ut medicin, och att jag sedan kunde hämta Alice och ta hem henne, så pigg var hon!
Som synes, så passade bodyn perfekt, jag klippte bara ett hål för svansen, och när hon går ut, så rullar jag upp den i midjan så att hon kan kissa och bajsa. Och precis det gjorde hon när vi kom hem, vi gick ut på en liten promenad, och när vi kom in så fixade jag mat åt henne, så hon har ätit middag också. Hon får inte hoppa på tre veckor, så jag har ställt för soffbordet för soffan, och jag har ställt ett kompostgaller för trappen, och när jag har skrivit klart det här så ska jag gå upp och ta bort benen på sängen och dela på kontinentalmadrasserna - när inte Alice kan hoppa, så blir det jag som också får sova på golvnivå. Jag måste också försöka få kompostgallret att stå på övervåningen vid trappen också, så att Alice inte kan gå ner själv. Sedan så lär vi få spendera mycket tid i sängen framöver, eftersom soffan är ajabaja. Ja, att sitta ihopkrupen på soffan utan att kunna sätta ner fötterna på golvet är inte så mysigt för mig heller, så det får helt enkelt bli tre veckor av läsande i sängen för oss.
En annan som inte är så pigg idag, är Alice matte, dvs jag. Alice är inte en stor hund, hon väger 3,5 kg, men när man hållit i henne i ett par tre timmar, då känns det, och nu känns det väldigt mycket i min axel! Och jag har köpt medicin åt Alice, men jag har inte några värktabletter till mig, och det känns väldigt typiskt - likaså så köper jag alltid mat till djuren innan jag ens funderar på att köpa mat till mig själv, dom är viktigare, jag klarar mig alltid. Men axeln är som sagt inte glad nu, men det går över. Det får så lov, jag ska som sagt upp och brottas med sängen nu...
Förresten, en till som lär tycka att det är mysigt att vi campar i sängen ett tag (förutom Selma, för hon lär gilla det också, hon gillar att sova i sängen med oss!) är Egon, jag och Alice ska vara hundvakt några dagar framöver. Vi skulle ha varit det idag också, men det blev ju djursjukhusbesök för våran del... Men imorgon så kommer han och hälsar på oss! Med tanke på att han är Alice bästa kompis (jag gillar förstås honom också! ^_^) så är det bara trevligt, och hon har inga problem med att ta det lugnt när han är hos oss, så att hon är nyopererad ska inte vara några problem. Dom är två gammhundar, dom brukar inte busa. Och sen blir det väldigt bra för framtiden för dom också - inga fler löp för Alice betyder att vi inte behöver ställa in dejter med Egon i framtiden! Superbra!
Så. Nu har jag uppdaterat för dom som vill veta, jag har själv druckit en välbehövlig mugg te (jag dricker så mycket te om dagarna, så om jag dricker för lite så får jag huvudvärk, vilket jag har haft i eftermiddag), och nu ska jag som sagt upp och fixa en golvnära sovplats för dom kommande veckorna. Och så ska jag dubbelsäkra soffan, så hon inte kan hoppa upp - jag vill inte att det blir något vajsing med läkningen, det räcker med att det tog 2½ månad för mig att läka mitt operationssår...
Den här lyssnade jag på i bilen på vägen hem: