miss kitten heart

Idag borde vara en glad dag, för idag så har något jag drömt om i trettio års tid blivit verklighet (eller slagit in på vägen att bli verklighet) - tack vare snälla vänner, så kommer jag att se Thåström live i Östersund i mars. Det är något jag alltid velat göra innan jag dör (eller innan han dör, vilket som kommer först), men jag har aldrig kunnat, så jag borde vara så himla glad idag.

 

Istället så är jag så väldigt ledsen, för idag måste jag säga hej då till Bosse. Han har haft en ond tand ett tag, ja alldeles för länge, men han har varit pigg och glad, precis varit sig själv, och eftersom jag varit orolig för att han inte ska klara av en sövning (gammal, tjock och astma), så har det tagit emot att gå till veterinären med honom. I helgen blev han tyvärr jättemycket sämre, hans haka är helt uppsvälld och han har jätteont, han har inte kunnat äta på tre dagar, han är jätteslö och sover bara hela tiden, och det syns på honom hur dålig han är. Han är ändå snart 14 år, han har som sagt astma (som dessutom blir värre på vintern), han är kroniskt förstoppad, han hatar att vara inne på vintern (och han vägrar att gå ut på vintern...) - det är nu så mycket som gör att hans livskvalitet inte är något vidare längre. Och efter den här helgen, när jag inte kunnat ringa veterinär fast han mår så dåligt, när jag bara räknat ner tiden tills måndag morgon, och när jag väl börjar ringa runt till veterinärerna, så får jag inte tag på någon - den jag till slut fick tag på är tio mil bort, så ja efter den här helgen, så bestämde jag mig för att idag är Bosses sista dag. Jag vill inte riskera fler helger av det här slaget, jag vill bara att han ska få ett sånt lugnt och fint avslut som han bara kan få. Han är världens finaste och snällaste katt, jag har aldrig haft en katt som bara vill vara kompis med alla som Bosse, och det är fruktansvärt jobbigt att veta att jag bara har några timmar till med honom. Men jag har 13 år av minnen, 13 år av kärlek, och jag vet att om några timmar så får han träffa sin bästa kompis igen. Ja sina bästa kompisar, Beppe och Hasse. Det kommer att bli fruktansvärt tomt här, men jag vet att Bosse kommer att ha det bra, och det är min tröst.

 

Så vad som borde vara en väldigt glad dag, blir en jäkla skitdag, en sån där dag som jag hoppas att det dröjer många år tills jag måste uppleva igen. Fy sjutton.