målarmåndag - sagan om ringen
I augusti är det fyra år sedan jag målade klart mina isfolketböcker - ett projekt som tog nästan sex år, istället för det år jag hade tänkt att det skulle ta. Ett gigantiskt projekt, men kul, och jag saknar faktiskt det, det hade varit kul att ha något nytt stort konstprojekt! I brist på det, och överhuvudtaget i brist på hemmafixprojekt (inte för att jag har brist på saker jag vill göra, bara brist på saker jag kan göra), så fick jag tummen ur förra veckan, och gjorde ett litet projekt som jag länge tänkt göra: att måla om min Sagan om Ringen-samlingsvolym!
Förresten - vet ni vad det är för dag idag (vilket jag inte hade någon aning om, förrän alldeles för tre sekunder sedan!), den 25 mars? Tolkien Reading Day! Vilken perfekt tajming! ^_^
Den ser betydligt roligare ut i bokhyllan nu, än när den bara var blå!
Såhär såg den ut före - skyddsomslaget har försvunnit för längesedan, och ryggen har skadats av kattklor. Den såg helt enkelt inte speciellt rolig ut!
Såhär ser den ut nu! Lite mer färgglad, eller hur? Precis som med isfolketböckerna, så har jag (som synes) inte brytt mig ett dugg om handlingen när jag målat, uitan bara målat det jag varit på humör för. Eller snarare det som känts tryggt och välbekant, eftersom jag målar så sällan - människodjur har jag gjort många genom åren! Jag började med ett lager collage av silkespapper, jag höll mig till rödmönstrade papper, men det hade inte spelat så stor roll egentligen - när jag målat några lager akrylfärg ovanpå, så syntes ingenting av papperet längre... Efter akrylfärgen så sprejade jag lite sprejfärg genom schabloner, men jag blev inte nöjd med det, så jag målade över det mesta av det med akrylfärg igen - nu kan man bara skymta lite oranga bokstäver, det är allt som blev kvar av schablonerna... Sedan tog jag fram schabloner igen, bergskedjan med sina snötoppar den här gången. När all bakgrund torkat, så skissade jag upp motivet med en penna, fyllde i med en ljus akrylfärg, och målade sedan det med mer akrylfärg, som vanligt så målar jag i många lager i flera olika nyanser. Håret blev ett sistasekundenbeslut, och jag målade det med en poscapenna. Titeln på ryggen skrev jag också med en poscapenna, och fisken på baksidan är påklistrad - jag har en gammal bok om fiskar, dom brukar jag klippa ut och klistra på mina målningar ibland. Jag tyckte att baksidan såg så tom ut, men jag hade ingen aning om vad jag skulle fylla den med, och eftersom fiskar litegrann är min grej, så fick det bli en fisk! Och sedan så fick det vara bra så, även om jag i vanliga fall brukar fylla ytan betydligt mer än såhär, och brukar måla många fler lager än såhär, jag kan alltid fortsätta måla mer på den i framtiden, men just nu så ville jag bara bli klar någongång!
Är det det bästa jag någonsin målat? Nej, det är det inte, inte på långa vägar. Är det något jag målat, fast jag egentligen inte är på humör att måla? Ja, det är det! Och är jag väldigt glad för att jag överhuvudtaget fick något målat? Jajamensan, som bara den!
Förresten - inte på humör att måla, det är inte riktigt sant det heller. Jag är på humör för att vilja kunna måla, jag längtar efter att måla, jag saknar något fruktansvärt den gamla goda tiden, när jag målade varje dag, massor! Som när jag började byta ATCs, för 18 år sedan, eller när jag gick Suzi Blus målarkurser för 16 år sedan, när jag nästan inte gjorde annat än att måla hela dagarna och halva nätterna - jag saknar den tiden! Inte för att jag just vill måla 18 timmar om dygnet, men åtminstone en stund varje dag, eller åtminstone varje vecka!
Förresten, apropå isfolketprojektet - det gör mig fortfarande glad att se hela raden med böcker i bokhyllan, alla 47! Det var ett gigantiskt projekt, det tog som sagt sex år, nästan, men jag är så glad att jag kom på att jag skulle måla om dom, och jag är glad att jag inte gav upp när det gick trögt! Alla böckerna är inte bra målade, en del skulle jag nästan kunna tänka mig att måla om, men det tänker jag inte - det var vad jag förmådde där och då, och det är så böckerna kommer att få vara kvar, som en representation över vad jag målade under dom sex åren. Det var inte alltid som det flöt på, bitvis var det en riktig kamp att kunna måla överhuvudtaget (det är i och för sig en underdrift att säga bitvis - långa perioder är närmare sanningen!), och bara att sätta mig ner vid målarbordet en stund var en seger. Och hur mycket jag än såg fram emot att få målat klart alla isfolketböckerna, då när jag höll på med dom, så saknar jag som sagt det också!
Dagens soundtrack är givet! Givet är också dagens projekt: jag måste sticka en vante till Alice, så jag får behålla mina egna vantar när vi är ute på promenad. Skönt att bara behöva sticka en vante, och att inte behöva sticka en fullstor vante, och att det inte är så jäkla kinkigt med hur den ser ut! ^_^