fredagsfavoriter - huset eliott
Jag hade ingenting som jag fastnat speciellt för i veckan, trodde jag, men så kom jag på en sak som gjorde mig lite nyförälskad - precis som den gör varje gång jag tittar på den: Huset Eliott/The House of Eliott. Det är en brittisk serie från 1991-1993 (väldigt samtida med Twin Peaks, men annars inte en enda likhet mellan serierna, mer än att båda är två av mina absoluta favoriter!), den handlar om två systrar, Beatrice och Evangeline Eliott, som vid faderns död upptäcker att han lämnat dom barskrapade. För att få in pengar, så börjar dom att sy kläder på beställning, och det leder till slut till att dom startar sitt eget modehus, The House of Eliott. Serien är förstås knökfull med vackra kläder, och mycket av handlingen är fokuserad på modehuset, men man får också följa dom olika karaktärernas egna privata draman också, både i stort och smått. Serien är trettio år nu, och det märks i det att berättelsen får ta tid att berättas, det är inga snabba klipp, ingen action, men det är välberättat och välfilmat, och som sagt - det är så mycket ögongodis så att jag nästan smäller av! Och igår så fick jag veta varför det aldrig blev en säsong 4, och det beror faktiskt på alla fina kläder: det var en brand som förstörde alla kostymer och film-set, och det var helt enkelt för dyrt att ersätta dom. Kläderna var som sagt något alldeles speciellt, dom var otroligt trogna 20-talets mode, otroligt välgjorda - dom ser ut att vara äkta vintage 20-tal, men var nytillverkade för serien, men man använde bland annat textilier från 20-talet. För mig, så var det Huset Eliott som gjorde mig förälskad i 20-talets mode, och det är också Huset Eliott som är min måttstock när jag ser andra serier/filmer som utspelar sig på den tiden, och oftast så faller andra serier kort. Miss Fisher's Murder Mysteries tex, första gången jag såg den serien, så störde jag mig en hel del på att så mycket av kläderna kändes helt fel, bland annat så är klänningarna ofta alldeles förkorta (även om jag i och för sig inte har koll på hur modet såg ut i Australien, det kanske var annorlunda än i Europa). Nu när jag tittar på Miss Fisher, så kan jag uppskatta kläderna ändå, dom är otroligt vackra, men som sagt - börjar jag jämföra dom med äkta 20-tal, då kan jag inte låta bli att störa mig på dom...
När Huset Eliott var mitt i sin storhetstid i början av 90-talet, så ställde dom ut kläderna från serien, utställningen vandrade runt i världen, och i Sverige så visades den på Hallwylska Palatset, och jag åkte ner till Stockholm enkom för att se den. Det var en helt fantastisk utställning, kläderna var helt sanslöst vackra, och det kliade i fingrarna efter att få titta på dom ordentligt på nära håll (det fick man förstås inte...). Jag har letat efter bilder från utställningen, men hittar tyvärr inga - jag hittar inte ens någonstans där utställningen nämns (och jag hittar inte programmet som jag vet att jag har liggande någonstans, jag såg det för inte alltför många år sedan), så jag kan inte säga precis när utställningen var, och som sagt så hittade jag inga bilder på kläderna. Men bilder på kläderna tänkte jag visa några ändå, direkt från tv-serien! ^_^
Jag hittar förstås alldeles för få bilder, och dom flesta av bilderna jag hittar är inte så bra som jag hade velat att dom vore... Men ni får se litegrann av kläderna i alla fall! Dom festligare kläderna är förstås helt fantastiska, lyxiga material, broderier, pärlor osv, men mina favoriter är ändå vardagskläderna! Fast vardag och vardag - i våran värld så är 20-talets vardagskläder väldigt festliga! Det är fortfarande bra material (20-talet var före konstmaterialens tid, så det var naturmaterial som gällde, både för fattiga och rika), det är fortfarande broderier, det är pälsbräm på ytterplagg, det är dekorerat - gav man sig ut bland folk, så såg man till att se presentabel ut, helt enkelt! Dagens mode skulle se väldigt påvert och fattigt ut i 20-talsmänniskans ögon!
Trailern är inte den bästa, men det är den enda jag hittade, den innehåller scener från alla tre säsonger lite huller om buller, så man får ingen direkt känsla av handlingen. Eller jo, scenerna visar förstås en del av vad som händer, men dom är tagna ur sitt sammanhang och ur tidslinjen, det är väldigt hipp som happ och huller om buller. Men man får en känsla av vad man har att vänta sig i alla fall, även om det man har att vänta sig är så mycket bättre än vad som antyds! ^_^
Som sagt - serien är väldigt bra, och väldigt estetiskt tilltalande, och kläderna är helt otroligt vackra, och även om jag inte kunde rekommendera serien för handlingen, så skulle jag göra det bara för kläderna! Nu råkar handlingen vara bra också, så det är alla flugor på smällen! Så, ifall du gillar kostymdrama, mode, historiskt osv, då tycker jag att du ska göra ett försök att hitta Huset Eliott (sök på The House of Eliott, då får du lättare att hitta serien!), det är en supertrevlig serie, och väl värd att titta på!
Jag avrundar med ett par andra bra saker, fast från verkligheten: Jag började sticka en liten halsduk igår, garnet är rester från ett par vantar jag stickade till Karin, och det kommer att passa som en smäck med min röda vintagekappa. Och efter att ha suttit med hjärtat i halsgropen medans jag stickat, så har jag nu kommit fram till att garnet borde räcka till hela halsduken, även om jag inte riktigt vågar ropa hej än. Och nästa vecka så kommer jag att få en jättetrevlig present i brevlådan, något som kommer att göra mig väldigt glad, vad det är får ni se då! Just nu så tänker jag göra en till bra sak, fast den är inte speciellt ovanlig, faktum är att den händer flera gånger om dagen: jag ska kliva upp och koka mig en kopp te! Te gör mig alltid lite glad, även om jag önskar att dom flesta av mina teburkar börjar vara väldigt tomma just nu, förhoppningsvis så kan jag fylla på dom lite nästa månad!