tjusiga tisdag - folkkonst
Min förälskelse är konstant, men föremålen växlar, kan man kanske säga, och det sammanfattar på sätt och vis min blogg. Jag hittar hela tiden nya saker som jag fastnar för, jag blir tokförtjust i dom, tills jag hittar nästa sak. Det betyder inte att jag slutar tycka om dom gamla sakerna, bara att dom nya känns roligare för stunden. Så att jag nu tycker att folkkonst/folklore/hemslöjd är bland det finaste jag kan tänka mig, betyder inte att jag dumpat mina planer på en halloweengarderob, det betyder bara att dom planerna går på sparlåga just för tillfället. Dom kommer garanterat att bli framplockade, på samma sätt som många andra av mina förälskelser genom åren (kolla bara in mina kategorier, så får ni se, dom illustrerar alldeles utmärkt vad jag pratar om!), och sen är frågan bara hur länge som folkkonst (som jag kommer att använda framöver som ett paraplybegrepp) kommer att kännas nytt och roligt, och vad det sedan ersätts med!
Fast faktum är, att folkkonst är inte en ny förälskelse egentligen, jag har haft mina flörtar med den estetiken till och från genom åren, faktiskt ända tillbaks till när jag var tonåring - min första stilförälskelse var boho (folkkonst faller absolut inom boho-ramarna!), och en grupp jag föll för tidigt var Hedningarna (folkmusik är väldigt folkkonstigt!), och ja, ni vet ju hur jag känner för färg och mönster! Den här bokhögen ovan är också ett exempel på det, jag köper tidningen Hemslöjd/en när jag hittar den på loppisar och biblioteksutförsäljningar om jag hittar den, den är dyr att köpa direkt från tidningshyllan annars, och även gamla nummer är bra! Den lilla boken överst, Vantar och muddar från norr, har jag nog haft i 15 år, kanske mer, boken under, Tid att virka, har jag haft nästan lika länge. Brodera med Hemslöjden köpte jag tidigare i år, och boken om folkdräkter köpte jag idag. Dom senaste veckorna har jag tittat på en bok om yllebroderier på Röda Korset, men jag har inte köpt den, 30 kronor kändes för mycket för mig. Nu, när jag till slut bestämt mig för att jag måste ha den ändå, så var den såld. Förstås! Jag hittade folkdräktsboken istället, inte lika rolig, inte lika användbar, men lärorik och bra att ha i referensbiblioteket, tänker jag. Och med lite tur, så dyker yllebroderiboken upp på loppis någon annan gång, och då slår jag till! Tills dess, så var jag in på bibblan och kollade - dom har en massa böcker om olika slags folkkonst och folkdräkter och sånt, så det är ett tips till er som vill se mer sånt!
Men det här inlägget är ju ett tjusiga tisdagsinlägg, och då är det förstås fina kläder som gäller! Jag tänkte kombinera dom fina kläderna med tips på instagramkonton och på hashtags att följa (om ni inte har börjat följa hashtags på instagram, så har ni missat något - superbra när man hittar något specifikt man vill se mer av!). Eftersom min nya folkkonstsförälskelse är ny, så har jag inte hittat så många konton att följa, så ni som har bättre koll än mig, tipsa gärna om era favoriter!
ewadotter gör bland annat fantastiska armvärmare, som gör mig väldigt sugen på att göra egna! Jag stickade pulsvärmare med pärlor för längesen, men använde dom inte speciellt mycket (ett problem var att jag inte hittade något bra garn, tror jag), men har jag såhär fina armvärmare, så visst borde jag använda dom?
Karin Ferner skyller jag faktiskt den här folkkonstförälskelsen på! Hon har dykt upp i min flöde en del den sista tiden, först hennes juliga kragar, och så såg jag sedan hennes klänning gjord av julbroderier, och så gick jag in på hennes instagram, och så började jag följa henne, och ville se mer i samma stil! Fast egentligen så är hon inte ny för mig, jag har sett hennes skapelser nångång då och då genom åren, och tycker alltid om dom, hon är rätt fantastisk!
Lina Odell är jag nog mest förtjust i av alla dom här tre damerna, jag älskar hennes nutida tolkning av folkdräkterna och deras beståndsdelar. Hon hade en Q&A på sin instagram i helgen, och jag passade på att fråga henne om vilka tre detaljer hon rekommenderar en nybörjare att skaffa till en mer folkdräktig garderob, och hennes tips var stickärmaliv, broderade vantar och kjolsäck. Och eftersom det är som ett eget språk, och jag begrep bara vad broderade vantar var för något, så kollade jag upp dom andra två, och jag tror nog att hon har rätt - dom är en fin och bra början!
#broderadevantar, som sagt - många av bilderna under hashtaggen är på Lina Odell, och hennes bilder och hennes vantar är dom finaste! Jag har vinrött ulltyg, det räcker kanske till ett par vantar, jag ska kolla, för om det räcker, så är det bara att sätta igång att brodera! Fast samtidigt så har ett problem dykt upp: jag har haft eksem på händerna den senaste tiden, först trodde jag att det var från den nya (och väldigt parfymerade tvålen) jag precis börjat använda, eftersom jag reagerar på tex parfymerat tvätt-/sköljmedel också. Men fast jag slutat med tvålen, så fortsätter händerna att klia, och då började jag fundera på om det kan vara mina ullvantar, dom börjar jag använda när det blir för kallt för vanliga fingervantar. Och efter att ha använt vantar av akryl i några dagar, så kliar händerna mindre... Jag hoppas att det är ett sammanträffande, för jag har en massa fina ullvantar, jag vill inte behöva sluta använda dom. Och jag vill brodera mig ett par folkiga vantar, och då är det ull som gäller.
#marsma kommer egentligen från samerna, det är en liten väska som används till att förvara syattiraljer i. En liten syväska, helt enkelt. Samerna gjorde den ursprungligen i skinn, nu görs den ofta i ullfilt och med fina broderier, och dom är ett fint och roligt sätt att få in lite folkkonst i livet, även för den som annars inte är så vågad i fråga om färg och mönster. Jag sydde en liten marsma-inspirerad väska för några år sedan, till konstkompisen Cathy, den var liten och pillig att sy, men jag är ändå rätt sugen på att sy en till. Ja, den här gången ska jag i så fall sy en riktig syväska, inte en amulettväska, som jag gjorde till Cathy, den skulle inte bli fullt lika liten och pillig att sy!
#kjolsäck är inte ett helt självklart plagg numera, men det borde vara det! Dom hör till folkdräkterna fortfarande, men förr så var kjolsäcken ett sätt för kvinnor att kunna ha fickor, fast det inte fanns fickor i deras klänningar och kjolar - brist på fickor i kvinnokläder är alltså inte bara ett nutida problem, det är ett problem historiskt sett också! En kjolsäck behöver förstås inte vara såhär utsmyckad och fin, utan skulle kunna anpassas till en lite mer minimalistisk garderob, och genom att knyta den runt midjan utanpå sina vanliga plagg, så har man vips en ficka! Jag är faktiskt väldigt sugen på att tillverka någonting sånt här - kläder utan fickor är en styggelse (och det kan jag säga, fast jag oftast syr kjolar/klänningar utan fickor själv...), och en lös ficka känns som en fantastisk lösning!
#stickärmaliv låter väldigt mysko, men när man börjar kolla vad det är, så är det inte lika mysko längre, även om det inte är något som gemene man har i garderoben. Det är alltså en kort liten jacka, sydd i tyg, med stickade ärmar på - superfint, faktiskt! Ett riktigt stickärmaliv är väldigt folkdräktigt i modellen, men i och med att man syr och stickar själv, så kan man förstås anpassa modellen efter sin egen smak och stil. Lina Odell (som jag länkar till längre upp) ska ge ut mönster till sin modell av stickärmaliv, om jag förstår det rätt, och det tänkte jag kolla upp den dagen det kommer. Det har visat sig, att när jag gör kläder på en höft (eller baserat på plagg ur min garderob, även om dom plaggen passar), så blir resultatet inte bra, jag behöver helt enkelt ett mönster att utgå ifrån!
#grannlåtsbroderi till sist, är till skillnad från övriga hashtaggarna inte något plagg eller något föremål, utan en broderiteknik, som används ofta till yllebroderier, och alla plagg ovan utom stickärmalivet är broderade med bland annat grannlåtsbroderi. En bra teknik att behärska, om man gillar folkkonst!
Det här är det första blogginlägget på min nya dator, den är inte helt bekväm att skriva med än, men det är en fråga om att vänja sig - min förra dator var också bökig till en början (jag börjar redan hitta tangenterna utan att titta på händerna, så jag är på god väg!). Men den funkar redan såpass bra att skriva med, att jag lyckas få ihop ett långt jäkla inlägg, precis som på den gamla goda tiden (ja, den tiden jag hade en dator sist, alltså... ^_^), och jag ser fram emot att bli kompis med den, och att skriva en massa blogginlägg på den, och i veckan tänkte jag också göra ett försök att redigera video - ny dator, nytt redigeringsprogram, det kan bli spännande värre! Men den dagen, den sorgen, nu ska jag koka en kopp te till (tekoppen som var nykokt när jag började det här inlägget är urdrucken för längesen!), kolla på antingen lite youtube eller lite Criminal Minds (jag var ju på god väg genom alla säsongerna när datorn dog, jag tror att jag har lyckats lista ut var jag var när jag blev avbruten...), och så sticka klart en socka som tagit en evighet att sticka (mönstret visade sig vara supertråkigt att sticka, socka nummer två kommer att få vänta ett tag...). Ni som föredrar musik framför video/film/serie, ni kan få lite Hedningarna radio att lyssna på. Som jag sa i början, så började jag lyssna på Hedningarna för en massa år sedan, i början på 90-talet redan. Jag såg dom live på Hultfredsfestivalen 1993, när jag var där med min äldsta kompis Malin, men dom funkar förstås att lyssna på på Spotify också!