miss kitten heart

Klockan nio i morse så hade jag hunnit baka en körsbärspaj (ok, jag förberedde den igår, men gjorde klart den imorse), dammsugit nedervåningen och trappen, nästan skottat klart gården och duschat - det finns fördelar med att vakna vid sådär halv fem, för jag hann ligga och läsa ett par timmar också! Nu får jag se om jag får påhälsning idag, eller om jag får avnjuta pajen i mitt eget sällskap framför datorn, jag har en massa att titta på, och jag håller på att sticka första paret halloweensockar, så det är inte helt illa det heller! Vare sig det kommer fikagäster eller inte, så kommer jag att stoppa in en bit paj eller två i frysen, att ta fram om tre veckor - den 24 februari så är det Twin Peaks Day, en dag som gjord för att äta körsbärspaj. Jag har faktiskt aldrig ätit körsbärspaj, än mindre gjort någon själv, så nu när jag har en som står och svalnar i formen, så ska jag definitivt se till att jag har en bit undanstoppad tills dess! Svart kaffe däremot, det hoppar jag över!

 

 

 

Körsbären hade legat i frysen sedan i somras, tror jag, om det inte är ännu längre, så egentligen så hade jag kunnat vänta några veckor till med att ta fram dom, har dom legat såpass länge, så hade dom absolut kunnat ligga ett tag till. Men jag har varit sugen på något gott ett tag, och så började jag att kolla igenom spellistan med en massa Christine McConnell-avsnitt, och i den första videon gjorde hon äppelpaj, och ni vet ju hur lättledd jag är - ser jag något fint/bra/inspirerande, så får jag på en gång lust att göra något liknande själv. Här var det pajdegen jag fastnade för (fast sedan så kollade jag mest på Leilas körsbärspajsrecept, fast jag ändrade på det lite här och var, när jag saknade ingredienser), och så lånade jag hennes version av äggpensling, kokosmjölk och honung, eftersom jag inte har ägg hemma. Som synes, så är min paj inte i närheten så fin som Christine McConnell's äppelpaj, delvis förstås för att jag inte kan baka lika snyggt som henne, men också för att min pajdeg dels blev lite snålt tilltagen, dels väldigt kladdig att hantera - jag hade mindre margarin än receptet angav, jag tyckte att jag minskade på mjöl och socker i samma proportioner, men det gjorde jag visst inte, jag skulle haft lite mer mjöl i. Och degmängden trodde jag skulle räcka bra till min lilla form, men min form var visst inte fullt så liten som jag trott. Men den mindre körsbärsmängden (jag hade två askar fryst körsbär från Willys, det skulle vara 1½ liter färska, så jag hade inte ens halva mängden) passade alldeles lagomt i min pajform, så någonting blev rätt i alla fall!

 

 

Förresten, Twin Peaks finns att se på tele2play (har comhemplay bytt namn?), för er som inte har sett serien! Säsong tre finns där också, jag kanske ser om den, men jag var väldigt besviken på den när den gick, så jag kanske nöjer mig med dom första två säsongerna. Nöja mig är i och för sig alldeles för svaga ord, när det gäller den bästa tv-serie som någonsin har visats! Den är mörk och mystisk och märklig och magisk, och estetiskt är den helt fantastisk, och musiken är perfektion - Twin Peaks är helt enkelt en upplevelse för alla sinnen! Inklusive snålvattnet - agent Coopers körsbärspaj är bara toppen på det kulinariska isberget! Men, bara så att ni vet vad ni ger er in på, Twin Peaks berättas långsamt, särskilt första avsnittet, det är inte alls som dagens actionfyllda serier och filmer med deras snabba klipp. Det är många karaktärer, alla har sina historier att berätta, och alla får sin röst hörd, men är man beredd på det, att serien rör sig framåt i sakta mak, då är det bara att luta sig tillbaka och njuta sedan!

 

 

Är ni inte redo att ge er in i Twin Peaks värld, vill ni se något mindre mörkt och mindre långsamt, men i samma anda och med samma fantastiska estetik (eller nä, rentav ännu mer fantastisk estetik!) och lika genomtänkt, och lika snålvattenframkallande, så se om ni inte kan hitta min andra favoritserie istället (tyvärr vet jag inte var den finns att se) - Pushing Daisies. Serien handlar om pajbagaren Ned (det är alltså väldigt mycket paj i serien!) som kan väcka döda till liv i en minut genom att röra vid dom, och med hjälp av det så löser han och privatdetektiven mordfall. Allt rullar på, tills den dagen mordet som ska lösas är på Neds barndomskärlek Chuck, och Ned klarar inte av att låta henne dö igen efter att hon fått sin minut i livet. Det är som sagt en deckarserie, men där Twin Peaks är mörk och mystisk, så är Pushing Daisies ljus och feelgood, men dom har som sagt mycket gemensamt också, och jag gissar att det är därför just dom här två serierna toppar min favoritlista (Buffy är tredje serien på toppen).

 

Och både Twin Peaks och Pushing Daisies gör mig alltid vansinnigt sugen på paj när jag kollar på dom, så egentligen så borde jag passa på och se några avsnitt av någon av serierna idag, när jag ändå har nybakt paj hemma! Jag ser förresten väldigt mycket fram emot att prova den, jag hoppas den är åtminstone hälften så god som körsbärspajen i Twin Peaks! Men det pratar vi mer om om tre veckor, när det är Twin Peaks Day, idag får betraktas som körsbärspajsuppvärmning! ^_^

 

Jag har förresten förstås lyssnat på musik med Twin Peaks-känsla nu på morgonen, det kan inte vara något annat medans jag står och bakar körsbärspaj!