en randig vägg - check!
Ni som känner mig, och ni som har läst min blogg ett längre tag, ni vet hur jag är - jag har massor av idéer och planer, alldeles för ofta så blir det inte så mycket av dom, pga brist på ork och brist på pengar. Men rätt vad det är, så blir det faktiskt någonting! Och nu i veckan har jag tagit itu med något som varit i planeringsstadiet sedan i somras - ommålning av vardagsrummet! Då kom jag fram till att jag vill ha ett svartvitrandigt vardagsrum, min inspiration är Tim Burton, särskilt Beetlejuice, men förstås också Nightmare Before Christmas, och råkar det smyga in diverse annat spooky och spoopy så är jag helt ok med det! Fast egentligen så är min tanke på randiga väggar äldre än så - när jag gjorde om vardagsrummet för sådär fem år sedan, när jag renoverade hela huset mörkt, så var svartvitrandiga väggar ett av alternativen, innan jag till slut bestämde mig för min bruna tapet. Så det är inte en ny och plötslig impuls som bara dök upp ur tomma intet! Däremot så dök min spark i baken upp precis när jag behövde den - jag hade varit sugen på att sätta igång med vardagsrummet ett tag, men kom mig bara inte för. Och så i början på veckan så lade Midge Munster upp sitt Beetlejuice-gästrum på youtube, och det var precis den inspirationsknuff jag behövde för att sätta igång! Och några dagars jobb senare, så är den första väggen klar! Jag funderade på om jag skulle börja med före eller efter, men det man är mest nyfiken på är ju resultatet, eller hur? Så vi börjar där, och så tar jag sedan bilder på processen! (Bilderna är som som är, beroende på inte speciellt bra mobilkamera, och inte speciellt bra ljus, men det är vad det är...)
Vardagsrummet kommer att vara väldigt olikt köket, allt annat än piggt och färgglatt, men samtidigt så finns det likheter, som att det randiga återkommer i båda rummen. Och båda rummen känns som tagna ur Pushing Daisies eller en tecknat serie eller ett barnprogram eller något - det är kitschigt och knasigt och udda och både supermatchigt och helt omatchat (hur det nu går till). Eller ja - vardagsrummet är fortfarande mest en plan i min skalle, jag tänker kombinera det svartvita med knallrosa och äppelgrönt och lila, mycket Beetlejuice i färgvalen, alltså. Bokhyllorna är helt vita (nästan, jag håller på att ta bort dom gröna tapeterna på kortsidorna, sen är dom vita), och jag funderar på att tejpa hyllkanterna med svart eller svartvitrandig washitejp, dom var tejpade förut, men jag tog bort det för ett par år sedan. Och apropå bokhyllor - mina Terry Pratchett-böcker ligger staplade ovanpå bokhyllan, det ska dom inte göra i fortsättningen, men dom ryms inte på hyllorna, och jag har flyttat dom från teakskåpet där dom brukar stå, eftersom teakskåpet ska flyttas på så att jag kommer åt att måla väggen bakom. Men jag kommer att behöva ha något ovanpå bokhyllan framöver också, dels för att jag behöver allt utrymme jag kan få i bokhyllorna, och dels för att det är inte randigt hela vägen ovanför bokhyllan. Ja, ni får strax se...
En annan väggsnutt som ser lite tom ut, är snutten längst till höger, bortanför klockorna. Där kan jag tyvärr inte spika upp något, eftersom det är en murstock. Den kändes inte tom på samma sätt förut, när den var vitmålad - den kändes helt enkelt inte lika mycket som en del av väggen. Men det känns förhoppningsvis bättre, mer balanserat, när jag flyttat tillbaks teakskåpet, nu är det tryckt så långt bort från väggen som det går, för att jag skulle komma åt att måla. I vanliga fall så står det närmare den randiga väggen, och väggen blir inte lika synlig.
Men i alla fall, såhär blev det! Det tar en stund för ögonen att vänja sig, och det sticker ut väldigt mycket från resten av vardagsrummet än så länge, men jag tror det blir bra! Nu kollar vi på processen!
Det var ju här jag började! Mörkbrun medaljongtapet (superfin tapet, men efter fem år så var jag på humör för förnyelse - som tur är, så har jag lite tapet kvar, den kan jag ta fram och titta på dom dagar jag saknar den ^_^), och vit murstock.
Den absolut tråkigaste delen av att måla/tapetsera om när man har mörka väggar - att allting måste målas vitt innan man kan göra något annat... Nu behövde det förstås också målas vitt, för att det ska kunna bli svartvitrandigt, men lika trist är det ändå. När jag köpte huset, så målades både sovrummet (dåvarande målarrum) och vardagsrummet vitt, det känns ganska främmande nu! Som synes, så har jag börjat måla lite på väggen till höger också, jag hade kvar en färgskvätt i tråget, så jag målade helt enkelt på så långt jag nådde.
Igår gjorde jag värsta pillet - mätte och ritade upp ränderna, spärrade tejpkanterna med ett varv vit färg (bästa knepet för skarpa, fina kanter på ränderna, det blir verkligen superbra!), och så äntligen fick jag börja med den svarta färgen! Tyvärr så är mitt hus väldigt snett, och den här väggen är väl värst av allihop. Valet stod mellan att låta ränderna följa den sneda väggen, eller att göra ränderna vattenpassraka, i vilket fall som helst så kommer dom att kännas sneda. Valet föll på att göra ränderna raka, men i jämförelse med väggen blir dom då sneda. Det är svårt att fatta hur sned en vägg kan vara, men kolla noga på bokhyllan till vänster i bild. Nere vid golvet så är bokhyllan och dörröppningen i jämnbredd, längst uppe i dörröppningen så sticker bokhyllan ut åtminstone fyra centimeter, och det ser ut som att den är sned, fast enligt vattenpasset så är bokhyllan spikrak... Så i jämförelse med bokhyllan så är ränderna raka, i jämförelse med huset så lutar dom...
Förresten, det är i det här läget, som jag börjar fundera på om jag helt tappat känslan, det ser rätt skabbigt ut, dels med färgen som inte täcker, och med ränderna som "smiter ut" över maskeringstejpen. Dessutom så ser färgen mer grå ut än svart - faktum är att jag var rätt fundersam ett tag, i hinken (Rustas "Licorice") så ser färgen blågrå ut, faktiskt väldigt lik min favoritakrylfärg, Paynes Gray, men efter tre lager på väggen så är den svart.
Här har jag målat dom sista varven, och till slut fått dra bort maskeringstejpen. Så tillfredsställande! Och rändernas kanter är knivskarpa, det där extrajobbet med att försegla tejpen med vit färg är absolut värt det!
Om ni har riktigt skarp blick, så ser ni att älghornet sitter på väggen på några av bilderna, sedan är det inte där, för att vara uppe på väggen igen på den sista bilden. Jag tog ner det, för att det var i vägen när jag målade ränderna, och det måste förstås tas ner när jag målar nästa vägg, men jag får påhälsning av Hanna imorgon, och jag ska inte fortsätta måla förrän nästa vecka (kroppen gör ont och jag är fruktansvärt trött, jag måste vila lite först), så för att det ska se mindre stökigt ut, så åkte älghornet upp på väggen igen. Tungt och bökigt, ja, men det tar sån plats på golvet, och det bara tigger om att bli snubblat på.
Att få besök är förresten ett väldigt bra sätt att få något gjort här hemma, dels så ville jag ha väggen klar tills hon kommer, dels så ska jag dra ett varv med dammsugaren, skura trappen och skrubba handfat och toastol också (det behöver göras, men när det bara är jag som ser det så är det lättare att titta åt andra hållet), och imorgon så ska jag slänga ihop en liten marängtårta - förra veckan var det extrapris på marängbottnar, så då köpte jag en och stoppade in i skafferiet. Med vispad grädde och någon slags chokladgodis (det klassiska är hackad dajm eller punschflaskor, jag hittade ingetdera på Dollarstore, så då blev det After Eight istället) så blir det superenkel och supergod tårta!
Som jag sagt ett par gånger redan - min målarmusik i veckan har varit Halloween-psychobilly-spellistor, av någon anledning så kändes det som bästa musiken att måla svartvitrandigt till! Psychobilly kan man lyssna på för att få halloweenvibbar (genren kallas också horrorbilly, det säger allt!), utan att välja halloweenspecifika spellistor - musikstilen är starkt inspirerad av gamla skräckfilmer och hela den estetiken, texterna håller sig ofta inom just det ämnet. Även klädstilen är väldigt skräck-/Halloween-/spooky inspirerad, som rockabilly, fast mer dödskallar och monster och svartvitrandigt och svart läder och sånt. Som en blandning av rockabilly och heavy metal, kan man hårddra det! Och rockabilly/psychobilly, det är min absoluta favoritstil på män, det blir inte bättre än så!
Nu måste Alice ut, som vanligt så är planen att skriva ett supersnabbt blogginlägg, och rätt vad det är så sitter jag här och knappar, och hennes kisstid glöms alldeles bort... Men vi gick ut rätt sent i morse, så jag tror inte att hon är panikkissnödig, inte än på en stund!