höst för pelargonerna

Det är min födelsedag, Maria och Sigrun har varit här och fikat, och hade dessutom med sig presenter - mat och godsaker, en jättefin kastrull (jag har fått en kastrull i födelsedagspresent förut också av Maria, båda gångerna jättefina emaljkastruller - det är trevligt med presenter som man får mycket användning av!), och så ett par saker från Suss som inte var presenter, bland annat ett tennarmband som jag sydde när jag gick i skolan. Det tänkte jag på för bara några dagar sedan, så det var trevligt att få se igen!
 
Men jag ska inte prata födelsedag (med tanke på hur många gånger jag nämnt min födelsedag den senaste månaden, så är det lite kors i taket över det! ^_^), utan jag tänkte visa hur mina pelargoner ser ut nu, efter en sommar utomhus. En del får så stora och fina pelargoner, jag är inte en av dom, men för att vara jag, så är dom flesta ovanligt fina nu!
 
Från vänster till höger: Oxarv, Apache Star och Mårbacka. Alla tre är långa och rangliga, väldigt lite blad (jag skulle nog ha vattnat med näring i sommar, det har jag helt glömt bort att tänka på!), men mycket blommor och knoppar, särskilt med tanke på hur pass lite stjälkar det är. Dom har lagt i överväxeln sedan dom kom in, blommorna slår ut som bara den nu!
 
Mina tre minsta ser lika ynkliga ut som när jag ställde ut dom på försommaren. Den längst till vänster har en liten blomma på gång, men nästan inga blad. Den bredvid har nästan inget av någonting, jag tror inte att den kommer att klara sig speciellt länge till. Den tredje från vänster är en Bornholm, den har inte växt speciellt mycket i sommar, och den har inte blommat en enda gång. Men nu är det faktiskt flera knoppar på gång, så jag ser fram emot att få se lite blommor i höst!
 
Det här är den enda pelargonen jag har köpt i sommar, det är en Leamington (eller Bollnäs, som den också kallas), det tog ett tag innan den började blomma, men det tar den igen med råge nu! Den står på mellanhyllan i fönstret, och där funkar den inte helt bra - den är lite "för mycket" där, den är rätt överväldigande! Men dom jag har på köksbänken ryms inte på hyllorna alls, så det är bara att gilla läget!
 
Jag har några pelargonsticklingar som står och rotas i vatten, som ska planteras också (jag brukar plantera direkt i jord, men hade ingen jord, så då blev det vatten), Appleblossom Rosebud från Maria och med trefärgade blad och röda blommor från Suss (jag orkar inte se om jag hittar namnet), det får bli någon dag i veckan - jag ska passa på och plantera om några av dom större pelargonerna också, när jag ändå håller på, och just nu orkar jag inte det. Jag är så trött, jag ska lägga omkull mig på soffan strax!

Såhär såg dom förresten ut den 1 juni respektive den 12 juni, så lite skillnad syns det på dom. Ja, en del ser betydligt sämre ut nu, dom har väldigt mycket mindre blad, men dom har mer blommor också! Jag ska helt klart ta fram näringsflaskan, så dom orkar med vintern sedan. Jag ställer inte undan dom i vinter, jag har ett söderfönster i ett rum utan element, där funkar det helt ok att ha pelargonövervintring.
 
Jag börjar förresten bli less på att jag tycker om pelargoner mer än vad dom tycker om mig - i över tjugo år (till och från) har jag kämpat för att få fina pelargoner, och det har aldrig funkat speciellt bra. Det här är sista försöket, det här blir mina sista pelargoner, ifall dom inte blir fina nästa år. Och i vinter, ifall dom börjar dö ifrån mig, då får dom dö - jag ska inte försöka fjäska och hålla dom vid liv, och jag ska inte ersätta dom sedan. Det måste finnas blommor som trivs bra hos mig också (utom aloe och krassula). Eller så kommer jag att ge upp levande blommor helt i framtiden - dom flesta jag har ser inte speciellt bra ut...
 

Kommentera här: