briepaj och pusseldeckare
Som plåster på såren efter gårdagens förstörda vitkålspudding, så gjorde jag idag nånting jag längtat efter i flera år - briepaj. Otroligt lättlagat, men egentligen för dyr för min budget. Om det inte vore för att jag inte gillar uttrycket "unna sig", så skulle jag säga att jag unnade mig en briepaj. Nu säger jag att jag var sugen på det, och fortfarande besviken på den kraschade puddingen igår, så då tog jag mig råd till en briepaj.
Receptet är verkligen o-avancerat! Det mest krävande, var att hålla i formen ordentligt när jag tog ut den ur ugnen - den här gången tänkte jag inte tappa den!
Jag har alltid ett par böcker igång, en uppe vid sängen, en på soffbordet, och jag varvar gamla favoriter med tidigare olästa som förhoppningsvis ger mer plats i bokhyllan efter jag läst dom (det är väldigt få som får stå kvar efter en läsning, dom flesta gör jag mig av med på ett eller annat sätt). Min soffläsning nu är Döden klär i domino av Marie Bengts (jag har redan läst En sax i hjärtat) - en riktigt klassisk pusseldeckare, som utspelar sig i 50-talsmiljö. Huvudrollsinnehavaren är klädskapare som plötsligt befinner sig mitt uppe i en mordgåta, som hon då försöker lösa - klassisk pusseldeckare, som sagt! Gillar ni mysiga deckare utan några blodbad, mera Maria Lang och Agatha Christie än Lars Kepler, då kan jag rekommendera Marie Bengts böcker!
Dagens soundtrack matchar min läsning, precis vad jag brukar försöka åstadkomma - en bok blir bättre med ett lämpligt bakgrundssoundtrack: