rajiv surendra
Det är inte ofta jag pratar om män här, än mindre rekommenderar en man (jag har så lite män i mitt liv som möjligt, förutom katterna och syskonbarnen, huvudsakligen så läser jag kvinnliga författare, lyssnar på kvinnliga musiker, föredrar kvinnliga konstnärer, tittar på film/tv med stort kvinnofokus, följer kvinnliga youtubers och instagrammare osv - vi är omgiven av så mycket män ändå, utan att behöva aktivt söka upp dom), så när jag nu gör det - tro mig när jag säger att han är väldigt speciell! Faktum är, att jag nämnt honom, och hans hem, mer än en gång förut, men idag får han ett helt inlägg för sig själv!
Min stora förebild annars är ju Christine McConnell, och Rajiv Surendra och hon påminner mycket om varandra - båda är riktiga allkonstnärer och renässansmänniskor, allt dom tar sig för är dom fantastiskt duktiga på. Jag vet inte om det är en skillnad mellan dom, eftersom man får sällan se från Christine McConnells vardag, men en sak som fick mig att fastna för Rajiv, är hur han får varenda liten grej att kännas nästan helig - mindfullness och slow living är bra beskrivningar på hur han lever!
Och här måste jag dela hans home tour igen (det är bara andra eller tredje gången...), och har ni inte sett den, så gör det! För grejen är, att man får inte se vansinnigt mycket av hans hem, utan det är mer att han delar med sig av sin livsfilosofi, och hur han lyfter upp sin vardag genom att välja att omge sig med handgjorda, unika saker. Tröjan på bilden ovan, tex - han beställer sina tröjor direkt från kvinnan som stickat dom, likaså sina tweedkostymer - det tog tre år att göra en av dom, en av hans vänner vävde tyget, sedan hon beställt och fått garnet spunnet av fåruppfödaren, och sedan lät han sy upp kostymen hos en skräddare. Han är/var skådespelare (har ni sett Mean Girls så känner ni igen honom som Kevin G), men nu är han framför allt kalligraf och kritkonstnär, och allmän allkonstnär förstås! Han propagerar också för att plocka fram papper och penna, och skriva fysiska brev, istället för att bara slänga iväg ett sms eller mejl:
Jag ser mig själv som en kreativ människa (dom flesta jag känner skulle nog också beskriva mig så), jag är kapabel att skapa, mer eller mindre bra, inom ett gäng tekniker, jag är alltid nyfiken på och öppen för att lära mig nytt, och har provat på lite av varje inom det skapande fältet. Men om jag är en "kreativ människa som hankar mig fram inom diverse skapande", så är han en absolut konstnär på allting han tar sig för - lite som Leonardo da Vinci. Dessutom så är hans utgångspunkt att göra sitt liv lite extra speciellt, sätta guldkant på varje liten grej, att välja (eller att skapa) det absolut bästa han kan hitta.
För mig så är min utgångspunkt oftast helt enkelt att jag inte har råd att göra annat än att göra saker själv, och att komma på nya lösningar för att jag inte har pengar till att köpa det jag behöver (exempel: jag var i stort behov av lakan, men har inte råd att köpa lakan till en 140-säng, och hittar inga sådana secondhand, men av tre vanliga lakan, så fick jag till två lagomt stora lakan, genom att klippa av ett lakan mitt på på längden, och så sy på ena halvan på ett helt lakan - vips har jag nya lakan, och dom kostade inte mig en krona - det är på den nivån jag skapar, att fylla hål när jag behöver något), eller för att jag inte har pengar att köpa tex presenter och julklappar. Jag letar secondhand, och jag skapar själv. Jag önskar att min utgångspunkt var mer som Rajivs utgångspunkt - som när han stickar sina fina mössor med fair isle-mönster, då köper han fina garner i shetlandsull (jag köper garn på loppis, och försöker att hitta ett mönster som passar till garnet jag hittat). Eller när han kokar tvål på getmjölk och doftsätter med frankinscense och myrra (jag samlar alla gamla tvålstumpar och försöker smälta ihop dom till en ny tvål - ledtråd: det funkade inte). Eller när han stöper bivaxljus, bland annat små ljus att ha i granen (jag samlar stumparna av mina doftljus och smälter dom igen).
Han lever sitt liv som om det vore ett enda stort konstprojekt, och det är helt fantastiskt, och otroligt inspirerande - jag ska försöka att bli bättre på att skapa för njutningen och glädjen i att skapa, och i att sedan äga ett unikt, handgjort föremål, inte bara för att komma runt det faktum att jag är en jäkla fattiglapp. Följ honom absolut på hans instagram, det är bilder ibland, men mest är det korta videos, och nästan varje video är ett litet wow (ibland ett stort wow också!), han har instagrammat ett bra tag, så det finns en massa videos att se - mitt tips är att börja dagen med en stund Rajiv Surendra, typ som en julkalender, fast bättre. Han är en bra påminnelse om att livet blir vad man gör det till, och man kan göra det till ett otroligt vackert konstprojekt!
Dagens soundtrack blir i samma andra som Rajiv Surendra - ett stycke klassisk musik, jag har shasammat det mer än en gång, för jag fastnar för det varje gång jag hör det någonstans (och man kan höra det lite då och då, det är inte det okändaste klassiska stycket i världen, även om det inte är Beethovens femte symfoni heller), det är helt enkelt ett stycke otroligt vacker musik! Idag ska jag redigera video, jag ska försöka sammanfatta min köksrenovering hittills - det ska bli intressant att se vad jag har filmat, för jag tror att jag började med en runda i köket innan jag målade över dom mörkblå väggarna och mörkgröna snickerierna - det är alltså ett halvår av filmsnuttar jag ska sätta ihop!