dassloppis, minigurka, strumpstickning, nätdejting
I stället för flera kortare inlägg, så blir det nu ett längre, men med blandad kompott - från Sveriges minsta loppis till internetdejting, och ett par stopp däremellan. Vi börjar med loppisen:
Mitt lilla loppis är laddat och påfyllt, och har haft sin första besökare. Jag törs nog påstå att det är Sveriges minsta loppis! I år har jag kompletterat med en hylla ute också, så jag kan sprida ut grejerna mer, och få ut ännu mer av det jag har i förrådet - jag har ju grejer att bli av med där också! Och jag kan säkerligen rensa ut mera inne också - jag råkade sälja lampan i köksfönstret igår också... Ser ni dom randiga tallrikarna i mitten? Dom är mina finaste tallrikar, men dom passar inte till nånting annat längre, bättre att jag säljer dom då, och får in pengar till något annat. Som synes, och inte helt oväntat, så är det mycket retro, men det är annat också. Man måste inte vara retroälskare för att hitta grejer hos mig! Och jag är rackarns billig, dessutom!
Hör av er, om ni vill komma och kika! Jag bor i norra Jämtland, längs 45:an, för den som är ute och semesteråker.
Min snälla granne Gerd delar alltid med sig av sin trädgård, vare sig det är jord, plantor eller skörd, och hennes plantor är det som växer bäst av det jag har. Jag fick en physalis i våras, och den har jag redan ätit två bär av, och den här gurkplantan har små minigurkor, som förhoppningsvis växer på sig i mitt köksfönster. Det vätter åt söder, fönstret står öppet hela dagarna, jag hoppas att det räcker med sol och värme då!
Och i solen och värmen, så sitter jag och stickar sockar... Jag vill ha loss garn till min restgarnsfilt, och då måste jag sticka sockar först. Jag vill inte sticka rutorna först, och riskera att det inte finns garn nog över till ett par sockar sen. Dom här började jag på en kväll när jag satt och tittade på Young Indiana Jones, just dom avsnittena utspelades under första världskriget, han hade gått med i den belgiska armen för att kunna gå ut i krig, fast han var minderårig. Det här garnet kändes som en perfekt illustration av kriget, färgerna speglade alla ländernas olika uniformer (utom det lila, jag såg inga lila uniformer). Väldigt murriga färger för att vara mig (mina sockar blir oftast väldigt färgglada), men fint!
Jag fick nåt ryck för några dagar sedan, och öppnade mitt konto på Happy Pancake igen. Det var inte öppet många dagar, innan jag stängde det igen... Det var inte brist på uppmärksamhet, det var många som skrev, men det var diverse knäppgökar, det var dom som var ute efter att ligga, det var en som ville ha mig som nån slags psykolog - dom som känns rimliga är väldigt sällsynta... Så viktigt känns det inte att eventuellt träffa någon, jag orkar inte vada igenom 98% av rent ut sagt skräp. Som den här ovan, som fortsatte med att berätta att han gillade stora kvinnor med stora hängande bröst som hänger (japp, hans exakta formulering), eller psykologkillen, som vägrade söka hjälp för sina problem, hans botemedel var kvinnor, att amma deras bröst och att ligga nära dom. Och grejen är - ser man alla folks relationer, hur många är det som är bra? Jag tror att jag har två bra relationer i min omgivning, resten verkar både si och så, så även när man tagit sig förbi alla knäppisar, så blir det oftast inte bra ändå. Jag håller mig helt enkelt till mina pälsbebisar, enda gången dom är knäppa, så är det på det charmigt oemotståndliga sättet!
Dagens soundtrack är feministisk så att det ryker, det känns behövas som motdos mot alla mansbebisar i världen!