med inspiration från sundborn
Sist jag bytte duk på köksbordet, så tog jag fram en duk som jag inte använt på många år. Jag broderade den nångång på 90-talet, tror jag, efter en bild på ett broderi av Karin Larsson. Jag har letat och letat, men jag hittar inte någon bild på just det broderiet, och minns inte om det var en kudde, en duk, en gardin, eller något annat. Jag tyckte att det var fint, och ritade av motivet från fotot, och broderade sedan efter bästa förmåga. Jag var inte en fantastisk brodös då, men jag gillar duken i alla fall! Duken påminde mig om något som inspirerar mig mycket - Carl Larsson-gården, och särskilt Karin Larssons bidrag till den, all hennes textila konst.
Ett loppisfynd från tidigare i veckan (boken Ett hem av Carl Larsson) blev en liten spark i baken till att skriva det här inspirationsinlägget. En annan bok som jag tycker om, är Den lustfyllda vardagen - Hos Larssons i Sundborn, den kom redan 1993, och jag köpte den när den var ny. Vi kikar litegrann i båda böckerna, Ett hem först:
Ett hem gavs ut redan 1899, och innehåller många av dom målningar som vi förknippar med Carl Larsson, och den fungerade som ett slags manifest för det som blev känt som Carl Larsson-stilen, och hjälpte till att sprida den över Sverige och över världen. På sätt och vis, så är det en tidig inredningsbok, och som sådan så var den nästan en chock på den tiden. På slutet av 1800-talet, så inreddes hem mörkt och murrigt och överlastat, massor av textilier, mörka träslag, tofsar och antimakasser och fransar, så Carl Larsson och deras hem var verkligen något nytt och nästintill chockerande.
Den lustfyllda vardagen bjuder på målningar och teckningar av Carl Larsson, foton från huset, Karins gamla recept, och en massa detaljer ur deras vardag, med medföljande foton. Uppenbarligen så fastnade jag för porslin, ser jag nu när jag lagt upp några foton ur boken... Först te uppdukat i matsalen, så himla mysigt! Sedan deras handmålade servis, Carl och Karin målade den tillsammans - Carl målade dom nätta, sirliga blommorna, Karin dom kraftfullare, rejälare. Till sist familjens soppskål (det står "slut!" i botten, hur fint är inte det?), den får mig att känna ett starkt begär efter en soppskål! Jag som aldrig nånsin använt en soppskål i hela mitt liv, jag tar soppa direkt från kastrullen på spisen...
Även om det är över 100 år sedan som Carl och Karin Larsson skapade Lilla Hyttnäs tillsammans, så är deras hem aldrig omodernt, det är alltid inspirerande, och jag önskar verkligen att jag kunde åka dit nångång! Tills dess, så funderar jag faktiskt på om jag inte skulle ha gett mig på ännu ett av hennes broderier, dom är ju så fina! Dom finns att köpa som kit, men plånboken medger inga såna utsvävningar, dessutom - om jag ritar upp själv (så gott det går), så blir jag friare att göra vad jag vill med motivet. Något som Karin gjorde en duk av, kan jag göra en gardin av, eller en kudde, eller en duk, som hon gjorde. Jag ska ta en funderare!
Dagens soundtrack blir ett podcastavsnitt, Billgren Wood pratar om Carl och Karin Larsson, och om Sundborn: