bjud dig själv på omtanke, och så pratar jag bipolära jobbigheter

 
Dom senaste dagarnas intag av japanska och koreanska videos på temat "gör vardagen till något vackert" har gjort underverk för hur jag har fungerat hemma - å vad det vore bra om det kunde hålla i sig! När man har besök av en efterlängtad gäst, då gör man ju allt för att få den gästen att trivas och må bra. Varför inte ta hand om sig själv på samma sätt? Jag har aldrig tyckt om att laga mat till mig själv, det är så himla tråkigt, "bara" till mig. Varför ska det måsta vara tråkigt? Jag är ändå den viktigaste människan i mitt liv (det är knappt att man får säga det högt i vårat janteland, men jag drar som vanligt parallellen till en flygplan som störtar - först tar man på sin egen syrgasmask, sedan kan man hjälpa andra med deras masker också), varför unnar jag inte mig själv det bästa jag kan ge mig? Jag kan inte ge mig flashig finmat, jag kan överhuvudtaget inte ge mig sånt som kostar pengar, men även en kastrull makaroner kan lagas med omtanke och kärlek. Koka dom i en fin gryta, kom ihåg att röra om ibland så att det inte fastnar i botten, ta av från spisen och häll av vattnet precis när dom är lagomt kokta, ät makaronerna i en fin skål...
 
Och det är precis det jag har gjort dom senaste dagarna! Jag har tagit hand om mig själv, bjudit mig på det bästa huset förmår, på ett eftertänksamt omtänksamt sätt. Det innebär också, att jag har hållit efter disken, så diskhon har stått tom om dagarna, för det känns mycket bättre än att ha smutsdisk stående. Jag skrubbade handfatet i badrummet, för jag stör mig på att det är kalkbeläggningar i det - jag har väntat på att jag ska kunna köpa svinto, men jag kom på att jag har skrubbsvampar, och att dom kanske också funkar (det gjorde dom!). Jag bakade en sockerkaka igår, jag hade i hälften farinsocker och så smaksatte jag med pumpkin pie spice, och så höll jag noga koll på gräddningstiden, och igår så kvällsfikade jag te och en helt fantastisk kryddig sockerkaka, som påminner mig om mjuk pepparkaka. Jag har tagit ut sista påsen med köttfärs ur frysen (syster Suss sambo är kobonde, ibland kommer jag därifrån med kött att stoppa i frysen). Igår gjorde jag asiatisk köttfärsröra (som alternativ till vanlig köttfärssås), idag har jag biffar i ugnen, och Alice har fått köttfärs till lunch både idag och igår, och den var så god att hon inte ens märkte plackpulvret jag rört i. Jag har legat på soffan och läst om Rosengädda-böckerna och lyssnat på The HU, och önskat att alla böckernas karaktärer var mina vänner också - böckerna är inte bara så himla bra och feelgood, men dom är ett fantastiskt exempel på hur bra livet kan bli om man kommer ihåg att ta hand om sig själv. Jag läser och läser och låter mig inspireras!
 
Ni som känner mig, ni har säkert märkt av att jag har en hypoman period just nu. För er som inte vet redan, så är jag bipolär, mitt vanliga normala jag är ett jag med energisvängar så att det ryker om det. Mitt nuvarande jag är ett jag som är helt överkört av utmattningsdepression, jag orkar väldigt lite av det jag vill orka. En normal hypoman period (det man slarvigt kan kalla manisk period, men jag blir inte manisk, så illa är det aldrig) gör att jag är superkreativ, att jag gör hundra saker på en gång, sätter igång med projekt, jag kommer hela tiden på ännu fler projekt... Just nu så är jag bara hypoman i skallen, det kryper i hela kroppen av vilja att kunna göra något, men jag orkar inte, utmattningen gör att jag ändå måste hålla mig i soffan, fast jag vill sätta igång med att måla taklisterna, klippa gräset, måla ATC-kort, sätta igång projekt, vara kreativ, skapa... Och jag måste nöja mig med att skrubba spisvreden och rensa bland tekannorna, och sedan ligga på soffan igen... Och blogga - på bloggen brukar Birgitta se när det svänger uppåt, då blir det många inlägg och många ord i varje inlägg. Som synes... Men det är förjäkla jobbigt, när det kryper i hela kroppen och skallen bara snurrar av energi, som jag inte orkar få utlopp för. En vanlig hypoman period är bland det bästa jag vet, då är jag den sorts människa jag tycker bäst om att vara. En hypoman period då jag inte orkar få utlopp för det hypomana, det är så frustrerande, det är utmattande, fast jag inte gör något att bli utmattad av.
 
Men ja. Jag började inte inlägget med intentionen att dela med mig av hela min sjukdomsbild, men nånstans där hamnade jag... Jag skulle skriva lite fredagsfavoriter, men pinterest strejkade, och jag hade redan börjat skriva... Vi kör favoriterna sedan i dag, nu ska jag äta spaghetti och biffar, och jag hoppas att dom är goda - dom är gjorda med kärlek i alla fall!
 
Jag bjussar förstås på The HU, för dom har som sagt snurrat hemma hos mig idag. Ja, sen igår, faktiskt. Wolf Totem är den låt som folk har hört, om dom har hört The HU vill säga, men lyssna på The Legend of Mother Swan också, och Yuve Yuve Yu också, dom är lika bra!
 
 

Kommentera här: